Det har bara gått tolv timmar sedan en statsvetenskapsprofessor i TV förklarat att 1:a maj på Norra Bantorget skulle bli nästa elddop för LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Jag undrar om professorn någonsin träffat lagbasarna i Byggettan?

Lokalen är fylld till bredden av 170 byggnadsarbetare, många i sina arbetskläder. De har inte fått sina arbetskamraters förtroende därför att de brukar hålla inne med sina åsikter.

Mikrofonen fungerar inte, men LO:s ordförande har ingen svårighet att göra sig hörd. Stämningen är betydligt mindre uppjagad än på många presskonferenser. Ändå ser jag att TT tycker att Lundby-Wedin blev ”hårt ansatt”.

Hon lovar att hålla tummen i ögat på Fredrik Reinfeldt under det svenska ordförandeskapet i EU.

– Kollektivavtalen är vår viktigaste fråga, försäkrar Lundby Wedin.

Det är egentligen mötets tema, men självklart svävar AMF-affären över lokalen. Den har trots allt fyllt tidningar och TV de senaste veckorna. Och har varit samtalsämnet i byggbodarna.

– Ni ska inte behöva känna att ni inte kan vara stolta över er organisation, sa LO-ordföranden.

– Det som hänt i AMF är en parodi, säger någon i publiken och talar om omoral.

Lundby Wedin redogör – för vilken gång i ordningen – för turerna kring Christer Elmehages pension.

– Men en sak vet jag, och det har hjälpt mig genom de senaste veckorna. Jag har inte svikit mina värderingar.

Innan LO-chefen åker vidare till nästa möte får hon en applåd.

Ingvar

På ytan handlar det om en LO-ordförandes heder, om en direktörs vidlyftiga pension och styrelseledamöters ansvar. Och naturligtvis om dramatiska rubriker. Om det vore hela sanningen hade den enklaste lösningen för Wanja Lundby-Wedin varit att avgå.

Under ytan har affären kring AMF:s utbetalningar till Christer Elmehagen från den första dagen rört grundläggande maktstrukturer i det svenska samhället. Det är just därför hon stannar kvar.

Affären gäller förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, där AMF tillsammans med försäkringsbolaget AFA varit en bärande del. Det kommer att förändras.

Men AMF-skandalen handlar också om förhållandet mellan arbetsmarknaden och politiken. Redan tidigt i affären ansåg sig statsminister Fredrik Reinfeldt fri att komma med synpunkter på Wanja Lundby-Wedins roll. Där föll en viktig gräns för politiken.

Det blir än tydligare när socialdemokratiska politiker har synpunkter på interna LO-beslut. Det skulle nämligen kunna bli början till slutet för den känsliga balansakt som brukar kallas facklig politisk samverkan.

Banden mellan socialdemokratin och fackföreningsrörelsen bygger på en bodelning. Politiska frågor avgörs inom politiken, ofta efter synpunkter från fackliga företrädare. Rent fackliga frågor avgörs däremot utan politisk inblandning.

I spåren av AMF-affären har den gränsen varit på väg att rasa. Då påverkas grunden för samarbetet mellan LO och det socialdemokratiska partiet. Det skulle kunna betyda en ny och bättre arbetsfördelning, men det skulle också kunna göra det svenska politiska landskapet mer likt det som råder i många av våra granländer.

Att LO-styrelsen ger nu Wanja Lundby Wedin fortsatt förtroende visar att fackföreningsrörelsen inte vill se det ske.
Ingvar