Arkiv för tagg annie lööf - Sida 1 av 3

Den sista partiledardebatten – bingo!

Det är än en gång dags för partiledarna att stångas i direktsändning. Dagens debatt i SVT 20.00 är den sista innan valdagen.

Partiledardebatter blir lätt förutsägbara. Den ena vill sänka skatten, den andra vill höja den. Sen skriks det om det i två timmar.

Just det gör formatet perfekt för ett parti klassisk bingo. Bänka er framför teven och dra fram de bifogade brickorna. Tre i rad vinner förslagsvis en korv med bröd.

Skärmavbild 2018-08-28 kl. 14.26.05 Skärmavbild 2018-08-28 kl. 14.26.17

Skriv ut och binga loss!

Ladda ner dina bingobrickor här.

Annie Lööfs taskspel om lärlingsjobben


Annie Lööf gillar lärlingsjobb. Åtminstone säger hon det ibland.
Men när statsministern utformar politik för att lärlingsjobben faktiskt ska uppstå då går C-ledaren ut och ”slaktar” förslaget i Aftonbladet.
Det är ganska märkvärdigt egentligen.

Det var under S-kongressen i helgen som Stefan Löfven lanserade idén om ”jobbupphandling”, att via offentliga upphandlingar hjälpa arbetslösa till jobb. Om det offentliga ställer sociala krav på företag som utför jobb åt stat och kommuner så tror Löfven att 10 000 svenskar kan lämna långtidsarbetslöshet.

I dag lanserar tankesmedjan Arena Idé en rapport om infrastrukturprojektet Ostlänken.
Där framgår det att fack och näringsliv gärna ser att Trafikverket ställer jobbskapande sociala krav när bygget upphandlas.

Då kan den statliga myndigheten se till att företagen som bygger järnvägen avsätter ett visst antal arbetstillfällen till praktikanter, nyanlända, lärlingar och långtidsarbetslösa.

Att vinsterna är uppenbara framgår tydligt när man läser rapporten:

De ungdomar som studerar till yrken som krävs för att bygga järnväg är för få. Samtidigt har eleverna haft stora svårigheter att få lärlingsplatser. I Östergötland gick tidigare varannan byggelev ut gymnasiet utan att ha fått en lärlingsplats efter avklarad utbildning. Detta riskerar att leda till att hälften av bygg­eleverna lämnar branschen. Morgondagens arbetskraft som skulle kunna bygga höghastighetsbanorna rinner samhället ur händerna.

Men Löfven-modellen praktiseras redan, bland annat i Göteborg och i Örebro.
När byggföretaget Skanska i fjol fick i uppdrag att bygga ett nytt kontorskomplex i göteborgska Gårda kom man överens med kommunen om att företaget skulle ta ett socialt ansvar.

Skanska erbjuder praktikplatser, projektarbeten, skoluppgifter och studiebesök för elever på Angeredsgymnasiet. De äldre eleverna på erbjuds mentorskap och introduktion till yrkeslivet och byggindustrin.

När samma Skanska fick uppdraget att renovera området Vivalla i Örebro var ett av kraven att de skulle göra något åt de sociala problemen. Så fick upp emot 80 arbetslösa i området möjlighet till utbildning och arbete.

– Det här känns bra i hela kroppen. Vi ska inte bara bygga bostäder, vi ska lyfta ett helt område. Som samhällsbyggare har vi ett ansvar och det ansvaret ska vi ta, sa Pierre Olofsson, vd på Skanska.

Sådana känslor hos byggdirektörer gillar inte Annie Lööf. Samhällsbyggare ska inte ta ansvar.

– Det handlar om att tvinga in en anställning av långtidsarbetslösa för att få en upphandling, säger hon till Aftonbladet.

Ja, tänk va. Att tvinga in en anställning. Hemska tanke.

Annie Lööf vill jaga fridlysta djur

Så här sa Annie Lööf i sitt Almedalen-tal i dag:

Sverige har världens mest beforskade stam av vargar. Den ökar med, i
snitt, ungefär 15 procent om året. Resultatet blir både inskränkningar i människors liv,
minskad jakt och skador på tamdjur. Det är i mina ögon dags att EU håller sina tassar borta
och att vi faktiskt får jaga varg. Precis som vi jagar björn, eller lo.

Så här skriver Världsnaturfonden om lodjur på sin sajt:

När antalet återigen minskade blev lodjuret åter fridlyst i hela landet 1991. Alltför hård jakt i kombination med rävskabb är troligen orsak till nedgången. […] Trots att lodjuret är fridlyst förekommer det olaglig jakt, särskilt i områden där snöskoter underlättar uppspårandet.

Och så här skriver Järvzoo på sin sajt om lodjur:

1986 fridlystes därför lodjuret i hela landet utom i renbetesområdena i en period av tre år. Fridlysningen ändrades av jakttidsberedningen 1989 till licensjakt, men i januari 1991 beslöt regeringen om total fridlysning av lodjur i hela landet – inklusive renbetesområden.

Till saken hör att licensjakt på lodjur är tillåtet – med dispens från EU:s art- och habitatdirektiv. Världsnaturfonden har i några år försökt förmå Naturvårdsverket att berätta varför vi i Sverige bryter mot svensk lag – licensjakten sker nämligen under parningssäsongen.

Dagens lista: Lööf beskriver sig själv

ds
Lööf har toppat formen! Foto: Björn Lindahl/AB.

I dag intervjuas Annie Lööf i en rad svenska tidningar och pratar väldigt mycket om sig själv. Korsläser man intervjuerna tal får man en liten känsla för var hon befinner sig mentalt inför eftermiddagens tal i Visby.

Hon är glad!
”Jag har stor respekt för KU. Jag är glad att jag fick vara där två gånger.” – metro.se

Hon ska granska Löfven!
”Jag ska syna hans kort.” – aftonbladet.se

Hon ledde eftervalsanalysen!
”Vi hade gått bakåt i valet 2010 och jag ledde eftervalsanalysen och kom med skarp kritik och med förslag. Jag bockar av mina förslag nu.” – metro.se

Hon hör företagare!
”Jag hör företagare som säger att de hoppar över att anställa eftersom det innebär stora kostnader när en medarbetare blir sjuk.” – expressen.se

Hon säger nej!
”Jag säger nej, jag är helt övertygad att det går att förena jobb och tillväxt och klara klimatutmaningen. För att föra det grävs fler coola innovationsföretag.” – metro.se

Hon vill bli förknippad med yrkesintroduktionsavtalen!
”Givetvis skulle jag vilja att fler förknippade avtalen med oss.” – expressen.se

Hon bestämmer inte!
”Om jag får bestämma vill jag prata om vardagsnära miljöfrågor.” – metro.se

Daniel Swedin

Annie Lööf och sanningen

Näringsminister Annie Lööf har ett ständigt återkommande problem med sanningen. Fråga bara Konstitutionsutskottet, KU.

Vid månadens början prickades Lööf av KU för att ha lämnat felaktiga uppgifter och för att näringsdepartementet har kringgått offentlighetsprincipen.

Med Aftonbladet vill Lööf inte prata om det där. När näringsministern prickades av KU höll hon sig undan och skickade istället ett skriftligt uttalande.

När Lööf blir påkommen med att dribbla med sanningen, då försvinner hon.

Nu finns det nya anledningar för ministern att gömma sig. I dag kan Aktuellt i Politiken, AiP, nämligen berätta att det finns felaktigheter Annie Lööfs cv som finns på regeringens hemsida.

Lööf påstår att hon under några år på 00-talet och år 2010 satt som ledamot i kommunfullmäktige. Men AiP:s granskning visar att Lööf 2010 inte tog sin plats i anspråk och inte deltog på ett enda sammanträde det året. 2004 deltog hon inte i något sammanträde överhuvudtaget. Under åren 2006 och 2007 deltog hon i två sammanträden.  Mellan 2002 och 2004 var hon ersättare i fullmäktige, inte ordinarie.

Än mer besvärande är kanske att Lööf i sitt cv hävdar att hon mellan 2002 och 2004 var ledamot i socialnämnden i Värnamo. Men enligt AiP visar protokollen att hon inte satt i nämnden -02. 2003 lades socialnämnden sedan ned.

Det är inte den första cv-historia som drabbar regeringen Reinfeldt och hans ministrar. 2007 avslöjades det att dåvarande arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) hade en examen från ett bluffuniversitet i sitt cv. 2011 fick it-minister Anna-Karin Hatt (C) kritik från gamla kollegor för att hon i sitt cv påstått sig vara vice vd för pr-byrån Kind & Partners.

Och i en helt annan bransch fick Handelshögskolans rektor, Rolf Wollf, nyss lämna sitt uppdrag efter att Dagens Inudstri avslöjat att han känt till insideraffärer – och att hans cv innehöll en rad fel- och konstigheter.

Så kan det gå. Hur ska det gå för Lööf?

Daniel Swedin

Läs också: Ett halvår i baren (KvP Kultur)

Lär Annie Lööf räkna

Annie Lööf. Bild: Kristian Pohl Regeringskansliet
Annie Lööf. Bild: Kristian Pohl Regeringskansliet

I dag berättar SVT om en rapport som de fått läsa. Den kommer från IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) och handlar om effekterna av den sänkta arbetsgivaravgiften för unga.
Rapportförfattarna konstaterar att de få jobb som skapats blivit riktigt dyra.

Det är inte det minsta konstigt. I själva verket behöver man inte ens vara forskare för att förstå hur knasigt det är tänkt. Det räcker att hålla reda på nollorna.

Jag gjorde själv ett blygsamt försök på Aftonbladets ledarsida redan i höstas.

Det konstiga är i stället att den politiska debatten fortsätter år efter år utan att någon tycks ta in en enda siffra. Det senaste exemplet fick vi i gårdagens partiledardebatt, där Annie Lööf gick på som om nationen skulle stanna utan ungdomsrabatten på arbetsgivaravgiften.

Finns det verkligen ingen på näringsdepartementet som kan förklara siffrorna för Annie Lööf? Eller för hennes kollegor i regeringen?

Sedan Miljöpartiet av något obegripligt skäl nu rättat in sig bakom Lööf är debatten dessutom dummare än någonsin. Nu ska vi till och med betrakta de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga som ett hinder för regimskifte.

Miljöpartiet påstår att arbetsgivarna har vant sig.

Vant sig vid vad då? Att deras anställda slutar fylla år?

Man tar sig för pannan.

Det är förstås bra att IFAU ännu en gång sticker hål på myten om regeringens effektiva politik, men det lär inte hjälpa. Om ett halvår står de fyra borgerliga partiledarena – och Åsa Romson – där igen och arbetar upp sig till raseri i försvaret av en av de dummaste reformer som har hittats på i det här landet.

Ingvar Persson

Efter några år såg Kommissionen problemen

Minns ni Framtidskommissionen?

De fick i uppdrag av Per Schlingmann att i statlig regi ordna pr-turnéer och ta fram valmanifest åt alliansen. Kommissionen presenterades som den här mandatperiodens stora prestigeprojekt på senhösten 2011.

Kommissionen mötte världen i november 2011 vid ett seminarium på Blackebergs gymnasium i västa Stockholm. Alla partiledare var där, Fredrik Reinfeldt var sur, det var barn som sjöng och Jens Assur visade fotografier.

Sedan dess har vi inte hört av dem. Eller, jo, Fokus skrev ett längre reportage om Schlingmann och hans kommission. Det bestående intrycket av den texten är väl att kommissionärerna tyckte om att flyga flygplan och att läsa olika utländska magasin.

I dag kom Framtidskommissionens slutdokument. Inga barnkörer och inget Blackebergs gymnasium, den här gången. Men väl en av de tommaste debattexter som har publicerats i det här landet.

I Svenska Dagbladet skriver statsminister Reinfeldt, utbildningsminister Björklund, näringsminister Lööf och socialminister Hägglund i fullt gravallvar att det är länge sedan Sverige fick färgteve och fyrtiotimmarsarbetsvecka.
De skriver – med samma gravallvar – att Framtidskommissionens rapport är ett bidrag till ditt pladdrande vid köksbordet i kväll.

Jag ber att få påminna om vad kollegan Ingvar Persson skrev när Framtidskommissionen sjösattes:

Risken är uppenbar att Reinfeldts framtidskommission går samma öde till mötes som förra mandatperiodens storsatsning, Lars Leijonborgs Globaliseringråd. Tillsammans med toppar från universiteten och arbetsmarknaden deltog inte mindre en fem statsråd under två år i arbetet.

I dag har fyra av de fem ministrarna fått lämna regeringen.

Resultatet blev en slutrapport med förslag om bättre utbildning, mindre krångel, lägre skatter och en försvagad anställningstrygghet. Ungefär som en slumpvis vald vecka av debattartiklar i Dagens Nyheter.

I dagens ministertext finns inga förslag – utöver att mätmetoderna måste ändras. Så efter ett och ett halvt år kommer nu en lista på allt som är svårt: klimatförändringar, vi lever längre, välfärdens finansiering, ojämställda löner, arbetsmiljöfrågor, human och rättsäker migrationspolitik.

Nå, i ärlighetens namn så låg det inte i Framtidskommissionens uppdrag att ta fram skarpa förslag. De skulle ju bara berätta för Fredrik Reinfeldt att kvinnor tjänar mindre än män och att ekosystemet håller på att haverera.

Nu är det sagt.
Men så hamnade debattartikeln i Svenska Dagbladet och inte i Dagens Nyheter också.

Daniel Swedin

Läs också: Besvikelse efter flera års utredande (Pekka Mellergård, SDS)

Ungdomssynder som följer med

Sveriges Radios ekoredaktion stod för morgonens skoop. Centerledaren Annie Lööf har visst varit för månggifte. Det skrev hon som vice ordförande i Centerns ungdomsförbund på sin blogg 2006.

Att Lööf tycker det är mycket länge sedan har vi sedan förstått under dagen.

– Jag var väldigt ung, säger Centerledaren i dag.

Det kan man kanske hålla med om.

Det riktigt spännande med Ekots rapportering är dock inte att Lööf har svårt att minnas vad som stod på hennes ungdomliga blogg för sex-sju år sedan. Det spännande är att den visar att formuleringen om månggifte inte alls hamnat i programmet av en slump.

Den är tvärtom en politisk signal som använts länge för att markera hur långt man vill gå för att avskaffa statens regleringar – bland annat i Centerns ungdomsförbund där Lööf fått sin skolning.

Precis samma sak kan sägas om programmets andra kontroversiella förslag, som platt skatt, avskaffad arvsrätt och skolplikt.

Förslagen är inte enskildheter, utan exempel på den nya Centerns huvudtes, att staten ska krympa också om det sker till priset av skyddet för den som skulle behöva skyddas.

Allt detta vet förstås Annie Lööf, även om hon har svårt att minnas vad som hände 2006. Det är därför det klingar falskt när hon nu hävdar att debatten kommit att handla om ”fel saker”.

Det är vad det blogginlägg Ekot hittat egentligen visar.

Ingvar Persson

Till och med Stockholm har upptäckt gruvorna

Det är nästan lite svårt att föreställa sig, men det är faktiskt bara ett par år sedan människor i Stockholm tittade konstigt på en när man ville prata om gruvnäringen som en framtidsbransch.

Det hände till och med att en av mina kollegor på ledarredaktionen (det var Katrine Kielos) fick tillrättavisa en liten direktör från Svenskt Näringsliv när han använde gruvorna som exempel på gårdagens svenska ekonomi.

Vi på Aftonbladets ledarsida framstod nog ibland som lite udda i den stockholmska offentligheten när vi envisades med att skriva om gruvor och industrin. (Läsarna uppskattade dock det vi gjorde. Daniel Swedins reportage från Grängesberg är en av våra mest lästa texter.)

Nu har allt det där ändrats. Den första salvan i Pajala rapporterades för en dryg vecka sedan stort över hela landet, och den som varit intresserad har i höst detaljerat kunnat följa Nordic Irons jakt på malmkroppen under sjön Väsman.

Till sist har gruvorna – om än motvilligt – också hamnat på regeringens bord. På näringsdepartementet arbetas det just nu intensivt med en mineralstrategi.

I februari gjorde till och med statsminister Reinfeldt en blixtvisit i Norrbotten för att på ort och ställe förhöra sig om den nya gruvan.

Det letas malm som aldrig förr i Sverige. Det – inte skattesubventionerade privatlärare eller sänkt krogmoms – är globalisering på riktigt.

I kväll har till och med SVT:s riktiga finprogram – Agenda – lagt märke till gruvnäringens nya betydelse för Sverige. Det krävdes visserligen att Marcus Wallenberg tog plats i LKAB:s ordförandestol, men i alla fall.

Frågan är bara, innebär det nyvaknade intresset hos makthavarna i Stockholm också att vi kan vänta oss riktiga svar på de stora frågor som en expanderande gruvnäring faktiskt ställer? Det är mer osäkert.

Problemen med infrastruktur och bristfälliga utbildningssystem är väl kända. Miljöproblemen lär få allt mer uppmärksamhet. Gruvbrytning är ofta en lortig verksamhet.

Radioprogrammet Kaliber berättade dessutom i dag hur Sverige utvecklats till något av ett lågprisland för internationella gruvjättar. Här betalar bolagen ingen skatt till lokalsamhället, och extremt låg skatt till staten.

Resultatet är inte så svårt att förutse. Utvecklingen av lokalsamhället har svårt att hänga med när gruvnäringen plötsligt blommar ut. Kommunerna har inte råd att bygga bostäder eller bygga ut servicen för gruvarbetarna och deras familjer.

Resultatet kan mycket väl bli ett slags oljeplattformar på land, där arbetarna flygs in och flygs ut utan att bidra till någon verklig utveckling.

I Pajala avvisade Reinfeldt alla tankar på att staten skulle hjälpa till och skapa förutsättningar för att gruvbrytningen ska kunna bidra till att utveckla Tornedalen.

”Vi ligger lite efter”, säger Annie Lööfs statssekreterare Håkan Ekengren till Kaliber.

Dessvärre har han alldeles rätt.

Ingvar Persson

Sida 1 av 3
Senaste inläggen