Gästarbetare från Kamerun som arbetat med att plantera ut skog i Sverige stämmer sin arbetsgivare på 800 000 kronor, rapporterar P4. De har tvingats att jobba tolv timmar om dygnet, utan övertidsersättning, utan semesterersättning eller traktamenten. De ska inte heller ha fått den lön man kommit överens om.

Så här ser utnyttjandet av arbetskraftsinvandrare ut i praktiken.

Sedan reglerna kring arbetskraftsinvandringen ändrades 2008 har vi fått många liknande berättelser och trots löften från reformens ingenjörer – MP:s Maria Ferm och M:s Tobias Billström – att reglerna ska stramas upp har mycket litet hänt.

Visst, teoretiskt finns det krav på att löner och villkor för arbetskraftsinvandrare ska vara schyssta. Praktiskt ser det annorlunda ut.

Erbjudandet om arbete man får är inte rättsligt bindande och oseriösa arbetsgivare kan skicka in ett papper med påhittade siffror till Migrationsverket och sedan är det bara att köra. Sanktionerna mot oseriösa arbetsgivare är i stort helt tandlösa.

Att avarterna blivit en del av systemet är det väl egentligen bara Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som förstått, om man talar om riksdagspartier. Och det är en hållning de sannolikt har stöd för hos svenska väljare.

Plats på scen för Urban Ahlin, Socialdemokraternas kandidat till utrikesministerposten. P4 Skaraborg presenterade i veckan en opinionsmätning från Novus som visar att skaraborgare tycker att Socialdemokraterna har en nästan lika bra politik för invandring och integration som Sverigedemokraterna.

Vad beror det på? Urban Ahlin har en teori:

Att Socialdemokraterna kommer så tätt bakom Sverigedemokraterna förklarar riksdagsledamoten Urban Ahlin med att även Socialdemokraterna vill begränsa arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU.

– Jag tror att väljarna har noterat att vi socialdemokrater tycker att man ser över om det inte finns möjlighet för någon av de som redan finns i Sverige får de jobben, innan man går utanför Europas gränser.

– Vi hade den politiken innan Sverigedemokraterna ens fanns, säger Urban Ahlin.

Det är för dåligt.

I en situation där lurade bärplockar desperat protesterar mot det sätt de blivit utnyttjade och där skogsarbetare från Afrika inte kan åka hem eftersom de inte får lön är detta vad Urban Ahlin har att ge oss? Svaret på människor som försvinner och handel med arbetstillstånd kan väl inte vara att jobb innanför landets gränser ska gå till  svenska medborgare?

I stället för att hindra människor att komma till Sverige bör arbetarrörelsen se till att alla får jobba på lika villkor. Bland annat bör man göra de erbjudanden – som arbetsgivarna ger för att locka hit folk – juridiskt bindande. Man kan granska arbetsgivarna hårdare, stärka sanktionsmöjligheterna och se till att det blir lättare att få permanent uppehållstillstånd.

Detta, tillsammans med kollektivavtal och starka fackförbund, kommer att konkurrera ut avarterna på svensk arbetsmarknad och göra det mindre intressant och gynnsamt att utnyttja människor.

Detta är vad Urban Ahlin borde säga när han får för sig att prata om arbetskraftsinvandring. Att mannen som vill bli landets näste utrikesminister nu säger att väljarna har rätt när de gillar SD men att de bör rösta S eftersom de tyckt som SD under längre tid är oacceptabelt.

I dag berättar Dangens Nyheter historien om Hassan. Egentligen är den inte så speciell. Hassan har kommit till Sverige för att arbeta. Papperen från hans arbetsgivare – där det stod att han skulle få avtalsenlig lön – har granskats och godkänts av Migrationsverket.

I verkligheten har Hassan bara fått en bråkdel av den utlovade lönen, och hans arbetsgivare har dessutom struntat i att betala in skatt och sociala avgifter.

Vi har hört det förut. Från skogar där det plockas bär eller planteras träd. Från restauranger och städföretag.

Arbetare från andra länder som luras till Sverige med falska förhoppningar och med äkta, men värdelösa, papper från den svenska staten. Rättslöshet och utnyttjande.

Nu handlar det om den skattefinansierade äldreomsorgen i Stockholm. Det är nämligen där Hassan arbetar.
Ingen borde bli förvånad. Det är så systemet för arbetskraftsinvandring fungerar, och bland de företag som i dag är godkända av Stockholms stad hade bara drygt hälften kollektivavtal förra året.

Jag borde kanske bli förbannad på den borgerliga ledningen i Stockholm, som gjort omsorgen om våra äldre till en marknad där fifflare kan härja fritt. Eller på migrationsminister Tobias Billström, som vägrar inse att dagens ordning för arbetskraftsmigration är vidöppet för människohandel.

Men jag orkar faktiskt varken bli arg på kommunalpolitikerna i Stockholm eller på Billström. De vill ju ha det så här.

Däremot blir jag faktiskt sur på Miljöpartiet. Det är nämligen deras fel att Hassan utnyttjas.

Det är miljöpartisterna som drev igenom dagens system för arbetskraftsmigration, och som konsekvent vägrat tala om hur systemet missbrukas. Och det är miljöpartisterna som betraktar valfriheten som så viktig att alla invändningar kan viftas bort, antingen det rör fallande skolresultat eller människor som tvingas arbeta för skrupelfria arbetsgivare.

Då blir det så här. Så enkelt är det.

Ingvar Persson

Pressens Morgontjänst, Premo, ska inte längre bära ut Dagens Nyheters bostadsbilaga – publikationen som en gång gjorde teppanyakihällen känd.

Hur läsarna ska få del av DN bostad vet jag inte, men för de anställda på Premo blir konsekvenserna dramatiska. Flera hundra riskerar inte bara att förlora sina jobb, utan dessutom sitt uppehållstillstånd i Sverige.

Bakgrunden är de regler som numer omger arbetskraftsinvandringen.
Efter en uppgörelse mellan regeringen och Miljöpartiet 2008 har Sverige i princip fri invandring för arbetskraft, också från länder utanför EU. Kravet är egentligen bara att det finns en arbetsgivare som anser att det är brist på arbetskraft, och som säger sig vara villig att betala en lön på minst 13000 kronor i månaden som dessutom motsvarar en kollektivavtalad svensk lön.

Rapporterna om fusk med systemet har varit otaliga. Advokater har blivit rika på att hjälpa skumma arbetsgivare, och många människor har skamlöst utnyttjats.

Det tycks dock inte gälla tidningsbuden hos Premo. Här är det reglerna själva som demonstrerar hur utsatta människor blir i ett system där någon annans behov av arbetskraft blir avgörande för rätten att överhuvud taget stanna i landet.

Den förlorade kunden innebär nämligen att tidningsbuden får mindre att göra, och att de därmed också får mindre betalat. För flera hundra av Premos anställda kan det betyda att de hamnar under gränsen på 13 000 kronor i månaden, och alltså förlorar sin rätt att stanna i Sverige.

Någon kommer säkert att dra slutsatsen att det är reglerna som är för hårda, att det vore bättre om kraven på en rimlig lön avskaffades.

Det är alldeles fel slutsats. Problemet är inte begränsningarna i arbetsgivarnas rätt att importera människor från fattigare länder för att utgöra lågavlönad arbetskraft.

Problemet är att dagens regler gör de människor utsatta och rättslösa, antingen problemet är fusk eller att en stor och viktig kund försvinner.

Ingvar Persson