Inkomsterna i Sverige har ökat mer än genomsnittet i EU. Den så kallade disponibla medianinkomsten har ökat snabbare i Sverige än i de flesta andra europeiska länder sedan 2005.

Detta visar ny statistik från SCB. Bäst har det gått för den rikaste tiondelen. Mellan 2005 och 2010 ökade de sin disponibla inkomst med över 21 procent.

Men det har inte gått lika bra för alla. Den fattigaste tiondelen har under samma tid fått mindre pengar i plånboken – deras disponibla inkomster har minskat med 1,4 procent. När alla andra fått mer har de allra fattigaste fått mindre.

Samtidigt visar statistiken att allt fler svenskar riskerar att bli fattiga. Enligt EU:s definition befinner sig individer ”som har en disponibel inkomst per konsumtionsenhet under 60 procent av landets medianinkomst” inom kategorin Risk för fattigdom eller social utestängning.

Var åttonde svensk ingår nu i den grupp som riskerat att hamna i fattigdom. Andelen av befolkningen med en inkomst under EU-gränsen har ökat från 10 procent år 2005 till 13 procent år 2010. 14 procent av kvinnorna och elva männen av männen riskerar att hamna i fattigdom.

I Sverige är det framförallt arbetslösa, unga och personer som saknar gymnasieutbildning som rikserar att hamna i fattigdom. Mer än var femte svensk som har högst tvåårig gymnasieutbildning riskerade att bli fattig 2010. Den risken har nästan fördubblats på fem år.

Det är lätt att spåra de politiska orsakerna bakom SCB:s siffror.

Skattesänkningar för oss som har jobb. Fas 3 för arbetslösa, utförsäkringar ur sjukförsäkringen och en a-kassa som är både ouppnåelig och icke-fungerande. Förra året betalade landets kommuner drygt 10 miljarder i socialbidrag.

Vad siffrorna från SCB visar är först och främst att regeringens politik haft effekt. Och att arbetslinjen för många människor har blivit en fattigdomsfälla.

Daniel Swedin 

I dag rapporteras det att antalet arbetslösa blir allt fler och att antalet jobb blir allt färre. I slutet av augusti var arbetslösheten uppe i 8,4 procent, enligt Arbetsförmedlingen. Det handlar om totalt 389 000 personer, en ökning med 19 000 personer sedan i fjol.

Samtidigt har antalet lediga platser som anmälts till arbetsförmedlingarna minskat. I augusti uppgick de nya platserna till drygt 50 000 platser, en minskning med 4 000 platser på ett år.

Som sur grädde på moset varslades 4 200 personer om uppsägning i augusti. Antalet varslade har ökat med över 50 procent under årets första sju månader jämfört med samma tid förra året.

I går kom OECD:s rapport ”Education at a glance”. Den visar att var tionde ung människa i Sverige varken arbetar eller studerar. Det är den lägsta siffran av något OECD-land. Och i förra veckan skrev jag om att antalet svenskar som måste ta socialbidrag för att överleva ökar.

På söndag är det sex år sedan den borgerliga alliansen vann sitt första val. De gjorde de genom att prata om ”arbetslinjen”. Hur tycker ni att det gått hittills?

Daniel Swedin 

Alliansregeringen upprepar att ”arbetslinjen” ska gälla i migrationspolitiken. Snacka går ju. Snarare är det linjen ”Ökade krav på flyktingar ska ge oss fler röster” som gäller.

Ett exempel:

Före jul bestämde regeringen att asylsökande måste kunna visa upp pass eller annan id-handling för att få arbeta i Sverige. Sedan dess har antalet asylsökande som jobbar minskat med hela 90 procent, visar Radioekots granskning.

En del av minskningen beror på att det kommer färre asylsökande till Sverige och på att asylutredningarna ibland går snabbare. Men huvudförklaringen är de nya reglerna. Som migrationsminister Tobias Billström försvarar:

”Å ena sidan så bjuder den asylsökande till och ställer upp med att visa sina id-handlingar, detta i ett läge då vi vet att ungefär 90 till 99 procent av de som kommer inte visar sina id-handlingar och uppger att de inte har tillgång till dem.  Å andra sidan så erbjuder vi tillträde till arbetsmarknaden under förutsättning att man visar sin goda vilja. Det tycker jag är en bra balans.”

BIllströms ordval är otroligt. Asylsökande ska ”bjuda till” och ”visa god vilja” genom att visa sina id-handlingar. Men om de faktiskt inte har några?

Radioekot berättar om Abebeche, asylsökande från ett afrikanskt land. Hon har inget pass, det tog polisen i hennes hemland ifrån henne när hon satt i polishäkte. Hon blev våldtagen och misshandlad. Hennes man är försvunnen. Själv är hon efterlyst och hon har ingen kontakt med sin familj. Hon kan därför inte styrka sin identitet och får inte arbeta i Sverige.

Sådana är konsekvenserna av Billströms politik, som ersätter arbetslinjen med arrogans.

Åsa