Vinnaren av Right Livelihood-priset, det så kallade alternativa Nobelpriset, har i snart 20 år tillkännagivits i det svenska Utrikesdepartementets pressrum.

Men nu är det slut med det.

SVT avslöjar i dag att UD portat Right Livelihood från lokalerna med hänvisning till att pressrummet fått en ny skyddsklassning. Men SVT tror att det handlar om att utrikesminister Carl Bildt personligen stoppat ceremonin eftersom Right Livelihood haft mage att prisa Edward Snowden, mannen som avslöjade USA:s hemliga övervakningssystem.

Det är inte första gången Bildt markerar mot organisationer som vill lyfta fram Edward Snowdens arbete för öppenhet. I våras fick utrikesministern och hans departement kritik när Snowdens namn ströks från en lista över inbjudna till en konferens om nätneutralitet.

Det är för pinsamt.

Nästan lika pinsamt är det att Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson, Urban Ahlin, inte vill kommentera hur partiet ställer sig till ett besök av Edward Snowden. Så här säger Ahlin till TT i dag:

– Jag har över huvud taget inte satt mig in i det. Det finns en regeringen som är expeditionsministär. Du får prata med dem.
TT: Men om han vill komma senare?
– Jag vill inte svara på det. Då får vi titta på det när den frågan kommer.

Snälla nån. Ängsligheten kan väl vänta tills ministerposterna faktiskt är fördelade.

Efter beskeden från några ledande Stockholmsmoderater att den rödgröna oppositionen vill slå sönder och förstöra Stockholm (om det ändå vore så väl) har nu utrikesminister Carl Bildt fått förnyad lust att kommentera inrikespolitiken.

Så här balanserat formulerar sig Bildt på sitt svenskspråkiga Twitterkonto:

Vänsterpartiet i #Almedalen. Valfrihetens svurna motståndare. Bara offentliga monopol. Kräver masslakt av skolor och vårdinrättningar.

— Carl Bildt (@CBildt) 4 juli 2014

Kommer någon hinna jämföra en momshöjning med förintelsen, spanska sjukan eller pesten innan Almedalsveckan är slut? Vi får se.

Den 16 september 2010 kampanjade biståndsminister Gunilla Carlsson (M) vid Linköpings universitet. Det ”blåser blåa valvindar i Linköpingsområdet” meddelade Moderaterna på sin kampanjblogg.

Som Ekot avslöjade i tisdags var Gunilla Carlssons lön mellan 2009 till 2012 finansierad av biståndsmedel. De ”blå valvindarna” fick lite hjälp på traven från pengar som egentligen var ämnade för jordens allra fattiga och utsatta.

Till saken hör att Alliansregeringen själva skärpt reglerna för hur bistånd får användas. Detta har hyllats på bland annat SvD:s ledarsida.

”Problemet ligger i att skattemedel tas från biståndsanslaget för att bekosta politiserade organisationers selektiva opinionsbildning i kontroversiella utrikes- och biståndspolitiska frågor,”

Tur att Moderaterna inte är en ”politiserad organisation” som ägnar sig åt ”selektiv opinionsbildning”.

I varje fall inte i valrörelsen 2010.

Anders Lindberg

Ett brev betyder så mycket.

I dag kan Aftonbladet berätta om IT-forskaren Johan som skojade lite och skaffade sig en e-postadress med ”Carl Bildt” i. Det var roligt ända tills han faktiskt fick den riktige Carl Bildts brev.

Att Carl Bildts brev hamnar på avvägar beror på den allmänna röra som orsakas av att utrikesministern inte använder regeringskansliets officiella kanaler för att kommunicera.

Som Aftonbladet kunde berätta i lördags använder utrikesministern i stället sin privata Gmail-adress.

Det kan tyckas mest klantigt men problemet är att vem som helst kan samla och kartlägga utrikesministerns kontakter, instruktioner och synpunkter på saker. Även om de enskilda handlingarna säkert inte är hemligstämplade, där kanske vi får tro utrikesministern på hans ord, är mönstret, systemet definitivt hemligt.

Delar av det, som utrikesministerns kommunikation med försvars och säkerhetsmyndigheter, kan till och med vara kvalificerat hemliga. Det är kommunikationsvägar som måste fungera i kris och som inte bör kunna kartläggas av någon utomstående. Problemet är att vi inte vet, och det är Carl Bildts eget agerande som skapat osäkerheten.

Att en privatperson fick en brev från EU:s utrikes­politiska ledning avsett för Carl Bildt bevisar att även kontakt med EU, och möjligen även främmande makt, sköts via privata e-postadresser. I varje fall tvekade tydligen inte en tjänsteman att skicka känslig information om läget i Kosovo till en privat adress snarare än den normala tjänstevägen. Information som garanterat omfattas av utrikessekretess.

Hittills har Carl Bildt och UD mest slingrat sig, de är vana att komma undan med vad som helst. Men frågan måste ändå ställas hur utbrett detta bruk är. Sekretessen finns ju trots allt av en orsak, de officiella kanalerna är uppbyggda för att garantera säkerhet, offentlighet för media och riksdagens kontrollmakt över regeringen.

Allt detta åsidosätts av Carl Bildt, uppenbarligen systematiskt.

Anders Lindberg

Redan innan dagen grydde var oddsen på hovjournalistik om Carl Bildt och regeringen låga. Att det tagit hela 14 månader att få Schibbye och Persson fria när andra länders journalister satts på nästa plan ut ur landet, spelar liksom ingen roll.

Frigivningen av de två Etiopiensvenskarna är kanske alliansregeringens största framgång den här mandatperioden.

Redan nu är mediebilden klar. Benådningen är resultatet av framgångsrik tyst diplomati.

KG Bergström, Expressen ”En efterlängtad revansch för Carl Bildt”

När Martin Schibbye och Johan Persson kliver ut från Kalityfängelset är det inte bara en befrielse och seger på det mänskliga planet, det är också en framgång för det bitvis hårt kritiserade diplomatiska arbetet som lagts ned för att få svenskarna fria.

Lars Lindström, Expressen

Min gissning är att UD varit mycket aktivt här

Thomas Mattsson, Expressen

Men Expressens tolkning får även mothugg internt:

Anders Lindberg

Utrikesminister Carl Bildt reser i en egen sfär, i privatplan med extra mycket plats för benen. När han väl landar står en ambassadbil på pass nedanför flygplanstrappan för att ta honom till den ena gratismåltiden efter den andra.

Korta stunder är han hemma och hinner blogga lite från sin vita salong.

Han är en mycket upptagen man.

Det är klart att han inte har tid att prata med väljarna. Visst är det många som pockar på uppmärksamhet och vill veta vad Moderaterna tycker i utrikespolitiken: Utrikespolitiska institutet, Folk och Försvar, Sveriges Radio. De vill ordna debatter mellan Carl Bildt och representanter för de andra partierna. Men utrikesministern debatterar inte med vem som helst.

Först måste de rödgröna samordna sig, meddelar han genom sin pressekreterare.

När utrikesministern kommer hem är det han som ställer upp villkoren för vad väljarna ska få veta. Och om han inte får som han vill reser han igen – upp i de högre sfärerna varifrån den svenska valmanskåren säkert kan te sig både liten och fjuttig.

 Eva Franchell