I helgen påminde sig Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski sina ungdomsår som lovande liberal skribent. På den tiden – minns Wolodarski – betraktade många liberaler högern med stor skepsis. Den ansågs socialt okänslig och bar dessutom på arvet av motstånd mot demokratin.

På 1990-talet hade Peter Wolodarski svårt att se det relevanta i liberalerna misstro mot högern. Ledare som Carl Bildt och Ulf Kristersson – då ordförande i ungdomsförbundet – gjorde sitt bästa för att överbrygga klyftan mellan konservativa och liberaler, om så bara därför att borgerlig samverkan i praktiken utgjorde vägen till makt för Moderaterna.

Att Dagens Nyheters chefredaktör tar sig an den svenska borgerlighetens idéhistoria är förstås en händelse som ser ut som en tanke. De senaste tre årtiondena eller så har det varit lätt att få intryck att det egentligen bara finns en borgerlig idé. Kanske kulminerar den dessa dagar med partiledarnas halstarriga prat om sammanhållningen i sin allians.

Borgerlig sammanhållning har varit ett framgångsrecept. Alla borgerliga partiledare utom Ebba Busch Thor har sett regeringens sammanträdsrum från insidan. I den svenska demokratins historia är det ett undantag.

Samtidigt har priset varit högt. De borgerliga väljare som faktiskt önskar en socialliberalism där samhället tar ansvar för att till exempel bekämpa uppenbara orättvisor eller diskriminerande strukturer har knappast några politiska företrädare i dag.
Socialliberalismen är en ömtålig planta som trivs bäst i skuggan av en stark Socialdemokrati, har Tage Erlander sagt. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg uttryckte det lite annorlunda för drygt tio år sedan. ”Det är bara vänstern som kan rädda liberalerna” skrev hon i en text som förtjänar att läsas igen.

Jag misstänker att Wolodarskis problem är att hans 90-talsminnen är en smula bleka. Kanske såg det ut som liberalismen faktiskt segrade på bred front och konservatismen var lika utdaterad som den bokstavstroende socialismen. Men en sådan beskrivning skulle faktiskt vara att banalisera debatten i Bildts och Kristerssons parti. Moderaterna på 1990-talet var mer komplexa än så.

Vi kan säga att högern gjorde liberalismen till sin, men bara om vi begränsar oss till att prata om ekonomi. Sociologen Hans L. Zetterberg som var moderaternas intellektuella fixstjärna vid tiden pratade om den stora världen där konkurrens och regler skulle gälla.

I den lilla världen, familjen, vänskapskretsen och grannskapet, gällde helt andra regler. Ett slags kärleksfull patriarkat kan man tänka. Konservatism i sin renaste form.
Socialliberalismen fick däremot inte alls plats i det moderata 1990-talet.

Det är med andra ord ingen överraskning att just det tankegodset försvunnit i dagens moderatledda och Timbrofostrade borgerliga partilandskap.

Det är möjligt att Centerpartister och Liberaler ännu bär på något av forna den skepsis mot högern som Peter Wolodarski skriver om. Men i partiledningarna finns ärligt talat inte mycket kvar av den socialliberalism som faktiskt skiljer den politiska mitten från högern.

• Antalet väljare som sammanlagt riksdagsröstade på Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet i Stockholms stad 2010. 
• Antalet partimedlemmar i Kristdemokraterna. 
• Antalet åskådare som får plats när Tele 2 Arena är fullsatt. 
• Antalet invånare i Lidköping, Alingsås och Piteå. 
• Antalet getter i Sverige.

Läs också: 80 000 – för ett annat Sverige (AB Ledare), Kämpa, Aftonbladet (SvD:s ledarblogg)

Så här sa Annie Lööf i sitt Almedalen-tal i dag:

Sverige har världens mest beforskade stam av vargar. Den ökar med, i
snitt, ungefär 15 procent om året. Resultatet blir både inskränkningar i människors liv,
minskad jakt och skador på tamdjur. Det är i mina ögon dags att EU håller sina tassar borta
och att vi faktiskt får jaga varg. Precis som vi jagar björn, eller lo.

Så här skriver Världsnaturfonden om lodjur på sin sajt:

När antalet återigen minskade blev lodjuret åter fridlyst i hela landet 1991. Alltför hård jakt i kombination med rävskabb är troligen orsak till nedgången. […] Trots att lodjuret är fridlyst förekommer det olaglig jakt, särskilt i områden där snöskoter underlättar uppspårandet.

Och så här skriver Järvzoo på sin sajt om lodjur:

1986 fridlystes därför lodjuret i hela landet utom i renbetesområdena i en period av tre år. Fridlysningen ändrades av jakttidsberedningen 1989 till licensjakt, men i januari 1991 beslöt regeringen om total fridlysning av lodjur i hela landet – inklusive renbetesområden.

Till saken hör att licensjakt på lodjur är tillåtet – med dispens från EU:s art- och habitatdirektiv. Världsnaturfonden har i några år försökt förmå Naturvårdsverket att berätta varför vi i Sverige bryter mot svensk lag – licensjakten sker nämligen under parningssäsongen.

I dag intervjuas Annie Lööf i en rad svenska tidningar och pratar väldigt mycket om sig själv. Korsläser man intervjuerna tal får man en liten känsla för var hon befinner sig mentalt inför eftermiddagens tal i Visby.

Hon är glad!
”Jag har stor respekt för KU. Jag är glad att jag fick vara där två gånger.” – metro.se

Hon ska granska Löfven!
”Jag ska syna hans kort.” – aftonbladet.se

Hon ledde eftervalsanalysen!
”Vi hade gått bakåt i valet 2010 och jag ledde eftervalsanalysen och kom med skarp kritik och med förslag. Jag bockar av mina förslag nu.” – metro.se

Hon hör företagare!
”Jag hör företagare som säger att de hoppar över att anställa eftersom det innebär stora kostnader när en medarbetare blir sjuk.” – expressen.se

Hon säger nej!
”Jag säger nej, jag är helt övertygad att det går att förena jobb och tillväxt och klara klimatutmaningen. För att föra det grävs fler coola innovationsföretag.” – metro.se

Hon vill bli förknippad med yrkesintroduktionsavtalen!
”Givetvis skulle jag vilja att fler förknippade avtalen med oss.” – expressen.se

Hon bestämmer inte!
”Om jag får bestämma vill jag prata om vardagsnära miljöfrågor.” – metro.se

Daniel Swedin

Näringsminister Annie Lööf har ett ständigt återkommande problem med sanningen. Fråga bara Konstitutionsutskottet, KU.

Vid månadens början prickades Lööf av KU för att ha lämnat felaktiga uppgifter och för att näringsdepartementet har kringgått offentlighetsprincipen.

Med Aftonbladet vill Lööf inte prata om det där. När näringsministern prickades av KU höll hon sig undan och skickade istället ett skriftligt uttalande.

När Lööf blir påkommen med att dribbla med sanningen, då försvinner hon.

Nu finns det nya anledningar för ministern att gömma sig. I dag kan Aktuellt i Politiken, AiP, nämligen berätta att det finns felaktigheter Annie Lööfs cv som finns på regeringens hemsida.

Lööf påstår att hon under några år på 00-talet och år 2010 satt som ledamot i kommunfullmäktige. Men AiP:s granskning visar att Lööf 2010 inte tog sin plats i anspråk och inte deltog på ett enda sammanträde det året. 2004 deltog hon inte i något sammanträde överhuvudtaget. Under åren 2006 och 2007 deltog hon i två sammanträden.  Mellan 2002 och 2004 var hon ersättare i fullmäktige, inte ordinarie.

Än mer besvärande är kanske att Lööf i sitt cv hävdar att hon mellan 2002 och 2004 var ledamot i socialnämnden i Värnamo. Men enligt AiP visar protokollen att hon inte satt i nämnden -02. 2003 lades socialnämnden sedan ned.

Det är inte den första cv-historia som drabbar regeringen Reinfeldt och hans ministrar. 2007 avslöjades det att dåvarande arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) hade en examen från ett bluffuniversitet i sitt cv. 2011 fick it-minister Anna-Karin Hatt (C) kritik från gamla kollegor för att hon i sitt cv påstått sig vara vice vd för pr-byrån Kind & Partners.

Och i en helt annan bransch fick Handelshögskolans rektor, Rolf Wollf, nyss lämna sitt uppdrag efter att Dagens Inudstri avslöjat att han känt till insideraffärer – och att hans cv innehöll en rad fel- och konstigheter.

Så kan det gå. Hur ska det gå för Lööf?

Daniel Swedin

Läs också: Ett halvår i baren (KvP Kultur)

Från SVT.se:

Vad är det som gör att Centerpartiet sticker ut bland de andra borgerliga partierna?
– Ja, vi har en tuff och offensiv agenda vad gäller jobb och företagande.
Men de har väl de andra också?
– Nej, jag kan lova dig att det har inte de andra.

Daniel Swedin

Sveriges Radios ekoredaktion stod för morgonens skoop. Centerledaren Annie Lööf har visst varit för månggifte. Det skrev hon som vice ordförande i Centerns ungdomsförbund på sin blogg 2006.

Att Lööf tycker det är mycket länge sedan har vi sedan förstått under dagen.

– Jag var väldigt ung, säger Centerledaren i dag.

Det kan man kanske hålla med om.

Det riktigt spännande med Ekots rapportering är dock inte att Lööf har svårt att minnas vad som stod på hennes ungdomliga blogg för sex-sju år sedan. Det spännande är att den visar att formuleringen om månggifte inte alls hamnat i programmet av en slump.

Den är tvärtom en politisk signal som använts länge för att markera hur långt man vill gå för att avskaffa statens regleringar – bland annat i Centerns ungdomsförbund där Lööf fått sin skolning.

Precis samma sak kan sägas om programmets andra kontroversiella förslag, som platt skatt, avskaffad arvsrätt och skolplikt.

Förslagen är inte enskildheter, utan exempel på den nya Centerns huvudtes, att staten ska krympa också om det sker till priset av skyddet för den som skulle behöva skyddas.

Allt detta vet förstås Annie Lööf, även om hon har svårt att minnas vad som hände 2006. Det är därför det klingar falskt när hon nu hävdar att debatten kommit att handla om ”fel saker”.

Det är vad det blogginlägg Ekot hittat egentligen visar.

Ingvar Persson

Hur står det egentligen till med omdömet, Annie Lööf?

Frågan måste ställas efter att hennes departement i dag skickade ut ett glatt pressmeddelande om en ny innovation som påstås bota ätstörningar.

– Företaget är ett bra exempel på hur svensk innovationskraft kan möta stora hälsoutmaningar och samtidigt skapa jobb och konkurrenskraft, säger Annie Lööf hurtigt i pressmeddelandet.

Om du lider av en ätstörning är du bara att gratulera. Nu kan du bidra till Sveriges konkurrenskraft och BNP.

Yonna Waltersson skriver på Dagens Arenas redaktionsblogg:

Annie Lööf, har du någonsin besökt en vän eller anhörig på en avdelning för personer med ätstörningar? Har du sett någon som är svårt sjuk i anorexia bli itvingad en näringsdryck. Sett toalettdörrarna utan lås på därför att den sjuke inte får lämnas ensam? Följt händernas försök till att gömma mat när de under måltiden inte får hållas under bordskanten?

[…]

Personer med ätstörningar borde aldrig få utgöra en del av näringspolitik.

Den eventuella lönsamheten har ingenting med saken att göra. Att över huvud taget göra en poäng att svårt sjuka människor samtidigt bidrar till ”konkurrenskraft” och ”nya jobb” – det är bara vidrigt.

Jag frågar igen: Hur står det egentligen till med omdömet, Annie Lööf?

Uppdaterat: Här ett exempel från ätstörningskliniken som Lööf lyfter fram som bra för svensk konkurrenskraft.

Uppdaterat 2: Minna Forssberg skriver om sin traumatiska tid hos ätstörningskliniken som Lööf hyllar.

Daniel Swedin

Aftonbladet fiskar i bottenslammet, deklarerar Dagens Nyheters ledarsida i dag. Det handlar om en text jag skrev i tisdags, om miljögiftet dioxin, fiskar och regeringens dribblande i frågan. Och dag skriver Dagens Nyheter en lång, försmådd text om… Aftonbladets rubrik.

Så här är det:
Fet fisk från norra Östersjön, ­Vänern och Vättern innehåller höga ­halter av miljögiftet dioxin. Halterna ligger betydligt över de ­tillåtna gränsvärdena i EU:s direktiv.

Ett gram dioxin räcker för att ge hela världens befolkning ”högsta acceptabla dos per person”. Effekterna är väl utforskade. Människor som utsätts för giftet kan få beteendestörningar, försämrad inlärningsförmåga och minskad förmåga att få barn. Risken att få cancer, diabetes och benskörhet ökar också.

Livsmedelsverkets beräkningar visar att ett barn som äter vildfångad lax en gång per månad överskrider det rekommenderade intaget. Om Sverige följde EU:s regelverk skulle till exempel lax och strömming från Östersjön inte få säljas. Men i ett decennium har Sverige – genom ett undantag – tillåtit försäljning av giftig fisk. Det var en socialdemokratisk regering som förhandlade fram det tidsbegränsande undantaget.

Då, för tio år sedan, stod Livsmedelsverket bakom undantaget med hänvisning till det välutvecklade system med kostråd. I dag har verket bytt fot. ”Tusentals fler barn och unga kvinnor kommer med stor risk att utsättas för dioxinhalter över gällande gränsvärde, utan någon ökad nytta, om det svenska undantaget permanentas”, skriver man i sin utvärdering.

I år permanentades det svenska undantaget. Den borgerliga regeringen struntade i att visa EU-kommissionen en rapport från Livsmedelsverket som pekar på att svenskar inte känner till riskerna med dioxin. Endast var sjunde svensk kan peka ut vilka fiskar som är farliga.

Undantaget innebär att den strömming vi kan köpa i butik innehåller mer dioxiner än i övriga EU. I dag äter svenska barn fisk med så höga gifthalter att de och deras framtida barn kan bli sjuka.

Det var det vi skrev om och det var det vi kritiserade: att regeringen – med Eskil Erlandsson i spetsen – sätter folkhälsan på spel för att fiskare inte ska bli av med jobbet.

Har Dagens Nyheter någon åsikt i sakfrågan? Eller räcker det att pösmunkpositionera sig genom att kritisera rubriksättning?

Daniel Swedin