I dag avslutar vi vår serie om Sverige och flyktingarna med ett besök hos Migrationsverket och med en lista på förslag till våra politiker med vad de kan göra bättre. Vi skriver också att det svenska samhället är större än staten och att fler mesta ta ansvar för att flyktingmottagandet fungerar.

Föreningsliv, samfund, bildningsförbund, folkhögskolor och helt vanliga människor gör redan ett hästjobb, men under publiceringen har vi fått många mejl och telefonsamtal av läsare som ställer en fråga: Vad kan jag göra?

Många vill hjälpa till, ha en uppgift, hugga i.

Här när några svar, men inte alla, på vad du kan göra:

Bli språkvän eller flyktingguide
Här kan du hjälpa nyanlända att få en bra start i sitt nya hemland. Språkvänner och flyktingguider möjliggör kontakten med svenskar och svenska samhället, öka kunskapen om svenska språket, samhället och traditioner. I många svenska kommuner finns flyktingguider, kontakta din hemkommun eller kolla in sajten språkvän.se.

Hör av dig till ett studieförbund, en lokal idrottsförening, kyrka eller annat samfund
Många organisationer av det här slaget har språkkaféer, mötesplatser, studiecirklar, träningar och dylikt för nyanlända. Kolla om det finns det sådant på din ort och i sådana fall är de alldeles säkert intresserad av ditt stöd och din hjälp.

Kompis Sverige
Röda Korsets projekt Kompis Sverige matchar nyanlända med etablerade svenskar för att skapa nya vänskaper i ett samhälle där det kan vara svårt att lära känna varandra.

Internationella Bekantskaper
Internationella Bekantskaper är en förening som arbetar med att skapa kontakter mellan personer som talar svenska och personer som vill lära sig svenska för att etablera sig i det svenska samhället. Arrangerar bland annat läxläsning, stadsvandringar och språkstöd.

Tamam – Vänskap utan gränser
Ideel organisation som arbetar med barn och unga kring mångfald och antirasism för att skapa nya mötesplatser, organisera meningsfulla fritidsaktiviteter, ge alla lika förutsättningar i skolan och uppmuntra unga människors samhällsengagemang.

Svenska med baby
Med samtal och joller som metod vill man skapa nya möten mellan barn och föräldrar från olika bostadsområden och med ursprung i hela världen.

Integration i praktiken
Röda Korset-projekt som via volontärer hjälper asylsökande med bland annat språkträning

Invitationsdepartementet
Verkar för ett inkluderande samhälle där främlingar blir till middagsgäster. Gamla och nya svenskar bjuder hem varandra över en bit mat och övar på att tala svenska.

Kompisbyrån
Nätverk med över 1 000 personer som både vill öva och lära ut svenska och möts över en kompisfika för ett kulturellt utbyte mellan personer med olika bakgrund, erfarenheter, intressen och åldrar.

Individuell människohjälp
IM är en svensk biståndsorganisation som bekämpar och synliggör fattigdom och utanförskap, men arbetar även med integration i Sverige. Arrangerar språkkaféer, tjejträffar, besök på transitboenden och läxhjälp.

I helgen har miljöpartiet haft sina kommun- och landstingsdagar i Linköping.

Partiet passade samtidigt på att lansera en kampanj för ett mer generöst flyktingmottagande.

I sitt inledningsanförande sa språkröret Åsa Romson bland annat:

Vi ser att medmänskligheten sätts på undantag i allt för många fall.

Att den svenska flyktingpolitiken är inhuman.

Att samhället bemöter oss olika beroende på om vi är, man eller kvinna, homo- eller heterosexuell, ljus eller mörk… rom eller svenne.

Men vi Gröna ser att det går att kämpar mot detta – kämpa för ett öppet och mer humant samhälle. För alla att människor ska ha lika rättigheter och möjligheter.

Miljöpartiet skrev även en artikel på Aftonbladet debatt på samma tema.

Det är bra att Miljöpartiet höjer rösten för en mer generös flyktingpolitik. Det behövs i en tid när högerextrema partier ökar i Europa och intolerans och främlingsfientlighet griper kring sig.

Men.

Det får inte bara bli ord. Enligt den migrationspolitiska uppgörelse MP har med regeringen ställer de sig gemensamt bakom det nuvarande regelverket.  Det är just dessa regler som måste ändras.

Lyckas MP med det vore det en stor framgång.

Anders Lindberg

Centerpartiets riksdagsledamot Staffan Danielsson ställer på sin blogg en fråga:

Uppenbarligen anser flyktingar till EU att Sverige har de bästa regelverken, eftersom en så oproportionerligt stor andel av t ex ensamkommande flyktingungdomar väljer att ta sig till Sverige, ca 25-30 procent.

Menar Anders Lindberg, Aftonbladet, och menar Miljöpartiet att detta är en alldeles för låg andel och att Sverige istället borde sträva efter att ta emot 50 eller 75 procent av flyktingungdomarna?

Jag kan inte svara för Miljöpartiet men jag tycker frågan är fel ställd och jag vill förklara varför.

Men jag vill börja i en annan ände.

Enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR (läs mer i Global trends 2011) finns det i världen 25,9 miljoner människor som är på flykt både utom och inom länder på grund av konflikt eller förföljelse. Drygt 10 miljoner är flyktingar och drygt 15 miljoner är internflyktingar.

Av flyktingarna tar utvecklingsländerna emot 80 procent och världens 48 minst utvecklade länder tar emot 2,3 miljoner flyktingar.

Sverige beviljade förra året 12 726 uppehållstillstånd till flyktingar eller motsvarande. Antalet ensamma flyktingbarn som fick uppehållstillstånd samma år var 2036.

När Staffan Danielsson pratar om ”oproportionerligt stor andel” av är det dessa 2036 barn han menar. Så vad är det oproportionerligt mot?

De 25,9 miljoner människor som är på flykt i världen? Eller att Norge bara tog emot 858 ensamma barn 2011?

Staffan Danielssons horisont sträcker sig till Norge. Men om andra inte tar sitt ansvar, är det verkligen ett argument för att vi inte ska ta vårt?

Har Sverige möjlighet att ge uppehållstillstånd till fler än 2036 ensamma flyktingbarn?

Ja, Staffan, vi har möjlighet. Därför att vi är ett av världens rikaste länder och därför att alternativet är det vi ser hända just nu. Att barn, fruktansvärt traumatiserade barn, som Ali, 15 år, inte får hjälp. Trots att vi kan hjälpa. Vad säger det i så fall om oss?

Den rimliga frågan är inte om vi ska ta emot 50 eller 75 procent av de ensamma flyktingbarnen som kommer till Europa.

Den rimliga frågan är i stället hur vi hjälper fler och hur vi påverkar våra vänner i EU att hjälpa fler.

Och i ditt fall Staffan, är frågan vad du som riksdagsledamot tänker göra för att uppnå det?

Anders Lindberg