EU:s datalagringsdirektiv är antaget av riksdagen. Från och med första maj är teleoperatörerna skyldiga att lagra uppgifter om all data- och teletrafik. 

Telefonsamtal, mejl och internetuppkoppling kommer att registreras. Vem som har ringt vem och var de befinner sig. Tillsammans med FRA och Ipred fulländar nu datalagringen det totala övervakningssamhället. Polis, försvar och industri kan på olika sätt kontrollera vanliga människors privatliv.

Samtliga ungdomsförbund har varit emot datalagringen. Att unga människor värnar sin frihet är nästan självklart. Vänstern och Miljöpartiet gick också på deras linje och röstade nej. Inom Centerpartiet har våndan varit stor, men efter långa diskussioner röstade till slut tre centerpartister nej: Fredrick Federley, Abir Alsahlani och Rickard Nordin.

Ett modigt gäng, faktiskt. Det är ett friskhetstecken att Centerpartiet tillåter en debatt och att man står ut med att några till slut följer sin övertygelse. 

Mer märklig är då den Socialdemokratiska tystnaden. Hur kan det komma sig att ett så stort parti inte på något sätt ifrågasatt den övervakning och kontroll som upprört en hel generation? Vad sänder det för signaler till unga väljare? Ett slutet och kontrollerat parti?

Frihet är ett populärt ord bland många Socialdemokrater som vill modernisera sig. Men faktum är att i varje fall de socialdemokrater som sitter i riksdagen borde meditera en stund över begreppet frihet. Kanske kan de också fundera lite över varför samtliga ungdomsförbund sagt nej till datalagringen.

Att den skulle vara särskilt offensiv i brottsbekämpningen är inte korrekt. Den organiserade brottsligheten krypterar redan sin trafik. Att det skulle bli förfärligt dyrt att strunta i EU:s direktiv stämmer inte heller, kostnaderna för att genomföra direktivet blir minst tio gånger dyrare än böterna till EU.

Av moderater, kristdemokrater och folkpartister förväntar man sig inget annat. Men att Socialdemokraterna ändå enhälligt röstar för kontrollsamhället. Det är faktiskt upprörande.

Eva Franchell

Centerpartisten Fredrick Federley kommer att rösta nej till EU:s datalagringsdirektiv.

Sent på måndagseftermiddagen avslöjade han i Studio ett att han tänker går mot partilinjen i den svenska riksdagsomröstningen på onsdag. Fredrick Federley har alltid kämpat mot övervakningssamhället även om det ofta inneburit att han har gått på tvärs mot sitt parti.

Maud Olofsson var ingen nådig partiledare. Vi minns hur hon tvingade den nästan gråtande Fredrick Federley att rösta för FRA:s övervakning en junikväll 2008.

Men det där är ingenting vi behöver grotta ner oss i dag. På onsdag röstar Fredrick Federley nej och vi förmodar att hans nya partiledare Annie Lööf kommer att vara mer tolerant. Om inte annat för att hon själv en gång var emot datalagring.

Frågan är snarare om fler Centerpartister vågar rösta emot. Kanske finns det till och med Socialdemokrater som vägrar att ställa upp på att teleoperatörerna ska tvingas lagra information om alla våra mejl och telefonsamtal.

Thomas Bodström var en impulsiv socialdemokratisk justitieminister som 2004 initierade datalagringen i EU. Då ville han bekämpa terrorismen i världen. I dag vet vi att hans krig mot terrorismen mest drabbat enskilda EU-medborgare som förlorat sin frihet.

I dag ifrågasätter forskare och domstolar runt om i EU den omstridda lagen. EU-kommissionären Cecilia Malmström har hittills inte lyckats få till stånd någon vettig utvärdering av datalagringsdirektivet. Ineffektivt och dyrt, säger många. Men det spelar egentligen ingen roll för Sverige ska inte ha lagar som kartlägger sina medborgare i detalj. 

En tjej ska kunna ringa sin kompis utan att staten låter registrera det. En tipsare ska kunna ringa en tidning. En olycklig människa ska kunna mejla en präst utan att någon i hela världen får veta. Sverige får aldrig bli en övervakningsstat. 

Eva Franchell