“You can’t be what you can’t see” myntade aktivisten Marian Wright Edelman. I så fall har Sveriges kvinnor svårt att se att de ska få komma till tals. Att de räknas, att de har rätt att ta plats.

Kvinnor får  inte synas i svenska medier i lika stor utsträckning som män – oavsett ålder, yrke eller funktion, visar rapporten Rättvisaren 2019 som ges ut av Mediekompaniet. 3000 artiklar i lokal- och riksmedier har analyserats av Kantar Sifo. Allra mest underrepresenterade är gruppen kvinnor i åldern 50+.

– Hur ska media rapportera om samhället? Ska de spegla befolkningen eller samhällsmönstren? Och om mediernas roll är att spegla samhällets mönster – bidrar de då till att reproducera och förstärka skevheter i samhället? Det är frågor som vi vill lyfta och skapa diskussion kring, säger Ricki Rebecka Petrini, marknads- och
kommunikationschef på Mediekompaniet, i ett pressmeddelande.

Den nu sorgligt avsomnade Rättviseförmedlingen grundades av en orsak. Representation spelar roll. Och vad vi ser i Sveriges medier är främst män. Män som förklarar sin syn på läget, som tar plats, män som är tillfrågade, citerade, som får etiketter som experter och profiler. Alla redaktioner i hela Sverige bör ta åt sig av vad Rättvisaren 2019 visar. Upprätta nya ringlistor. Syna sajterna och sidorna. Vilka är det som får synas? Befolkningen består av ungefär lika delar män och kvinnor. Spegla det.

Säg: kampen fortsätter.
Säg det för de som sliter med låga löner i kvinnodominerade yrken, där organisationer slimmas och kisspauserna krymper.
Säg kampen fortsätter, för alla de som inte har råd att köpa en bostad när de vill lämna relationen.
Säg det för alla som får resa för långt till en trygg förlossning.
Säg kampen fortsätter, för alla de som drabbas av vidriga patriarkala sedvänjor som könsstympning och tvångsgifte, och som inte får välja sina egna liv i burar av hedersförtryck. Säg det för alla som dött för att de försökt välja.
Säg det för alla de som betalar det yttersta priset av grovt våld i relation, och som plågas av psykisk och fysisk misshandel på vägen dit.
Säg det för att åtgärda lönegapet, och för sveket i att de som borde kämpa för att minska det istället tar ett kliv åt höger.
Säg kampen fortsätter, för alla de som förgäves anmäler övergrepp och känner sig rättslösa.
Säg kampen fortsätter, för alla de gånger som mannen är norm och den kvinna som tar plats vid maktens bord är för feminin, för maskulin, för gäll, för högljudd, för lågmäld, för arg.
Säg det för att debatten kantrar åt höger och viktiga framsteg för jämställdheten så som pappamånader målas upp som ett ”påtryckningsmedel”.
Säg det för att aborträtten återigen ifrågasätts av högerextrema och konservativa krafter, och den strid som borde vara över blir viktig på nytt.
Säg kampen fortsätter, för att kvinnor drar det tyngsta lasset i hemmet, och i betydligt högre grad än män sjukskrivs för utbrändhet.
Säg det för alla kvinnor som drabbas av sexuellt våld, som ett fruktansvärt vapen i konflikter.
Säg inte grattis. Säg: kampen fortsätter.

Kvinnorna i näringslivet börjar tröttna. En majoritet kan nu tänka sig kvotering för att uppnå mer jämställdhet i näringslivet, skriver Camilla Wagner och Anna Körnung från Veckans Affärer i en debattartikel i Aftonbladet i dag.

Jag ser gärna fler kvinnor i näringslivet. Har inget emot kvotering, men inte bara för att några få kvinnor ska få mer egen makt. Vi behöver fler kvinnor som tar beslut om löner och villkor för de anställda. Vi behöver fler kvinnor som tar de strategiska besluten om produkter och tjänster.

Tänk er om halva Volvoledningen varit kvinnor. Hur skulle de ha påverkat produktionen? Kanske skulle utvecklingen av miljöbilar gått fortare, eftersom kvinnor har ett kartlagt större intresse för miljön.

Eller om kvinnor med sina erfarenheter suttit på halva mediemakten. Då kanske vi hade läst helt andra nyheter?  Tänk er om hälften av de som styr över försäkringsbolag, vårdföretag, banker och livsmedelskedjor varit kvinnor. Vilka tjänster hade vi fått då?

Wagner och Körnung tycker egentligen inte att det är viktigt med kvinnliga chefer. De tycker inte att det är kvinnligheten företagen behöver utan kompetensen. De har helt rätt, kvinnor ska inte väljas bort bara för att de är just kvinnor.

Men jag tror att de behövs i bolagsstyrelserna även därför att de är just kvinnor. 

I kväll kommer jag att delta när Veckans Affärer utser Sveriges 125 mäktigaste kvinnor. Jag kommer att dela ut pris till årets mäktigaste opinionsbildare. Jag kan inte avslöja vem hon är ännu, men hon är en kvinna som ser det manliga maktspelet just därför att hon själv är – kvinna.

Eva Franchell