ALMEDALEN På tisdagseftermiddagen firade den för Aftonbladet Ledares läsare bekanta tecknaren Robert Nyberg och fackförbundet Kommunal 20 år. Så länge har deras täta samarbete pågått.

– Det är en unik kampanj både i längd och omfång. Det är jag stolt över, säger Robert Nyberg, till Aftonbladets Ledarblogg.

I Kommunals tält i Almedalen bjöd fackförbundet på specialgjorda tårtor med Robert Nybergs karaktäristiska teckningar i marsipan. 1993 gjorde Robert de första teckningarna för Kommunal till en reklamkampanj som visades i Stockholms tunnelbana. Hans populära bilder utgår alltid från den lilla människan, men lyckas alltid få med det absurda eller komiska i dagspolitiken.

– Jag tror att jag är bra på att lämna till läsaren att fylla i bilden, är Robert Nybergs egen förklaring till hans teckningars popularitet.
För Aftonbladet Ledare tecknar han serien ”Vlgot på arbetslinjen” och artikelillustrationer, nu senast vinjettbilden på en slingrande Fredrik Reinfeldt i form av en bläckfisk. Men som mest populära måste hans runda vykort för Kommunal räknas. De har till dags dato spridits i mer än fyra miljoner exemplar.
– Vykorten är de viktigaste som Kommunal har gjort med mina bilder eftersom de har fått en längre livslängd. De hamnar på kylskåp, på arbetsplatsers anslagstavlor och folk skickar dem för att de gillar bilderna, säger han.

På ena långväggen i Kommunals tält sitter ett urval av Robert Nybergs teckningar från 1993 fram till i dag inramade på en vägg.

Kan du se någon utveckling i dina bilder under de här 20 åren?
– Det är snarare så att det känns som att vi lever i samma tid som för 20 år sedan. Det handlar fortfarande om samma frågor, som utförsäljningar under slagord som ”valfrihet”. Där har facket fungerat som en broms i god mening under ”samhällsavvecklingen”, som jag kallar den, säger Robert.

Han säger att han ”brinner” för de fackliga frågorna.
– Det går inte ens att tänka hur illa det hade varit utan facken. Trycket på dem har varit stort de senaste 20 åren.

Kommer du och Kommunal att fortsätta samarbeta i 20 år till?
– Det vore kul! Då hoppas jag att vi lever i ett bäst före datum. Att vi kan se tillbaka på de här satiriska bilderna som historiska dokument och att vi lever i en ny, bättre tid.

Låt oss bara komma överens om en sak. Bussförarnas strejk är på riktigt. Det är riktiga människor som vägrar göra sina riktiga jobb. Det är riktiga passagerare som inte kommer fram, och det är riktiga direktörer som inte tar sitt ansvar.

Framför allt är det riktiga krav det handlar om. Otryggheten och osäkerheten vid upphandlingarna av kollektivtrafiken är på riktigt.

Det är därför jag blir så förbannad när jag – genom mina kollegor – får veta att diskussionen på sociala medier mest tycks handla om några moderatslynglars upptåg.

Slynglarna studerar tydligen, och när de upptäckte strejken skyndade de sig att hyra två minibussar för att ägna sig åt strejkbryteri. Verksamheten kallades dessutom Amalthealinjen, och pågick fram till lunch.
Sedan hade högerstudenterna tröttnat.

En smaklös provokation, förstås. Och alla som borde ha berättat om chaufförernas vardag lät sig provoceras.

I stället för att prata om otrygghet i anställningarna, om långa arbetsdagar och arbetsscheman som inte tillåter toalettbesök ägnar sig den svenska vänstern åt att fördöma några fåniga småmoderater för deras strejkbryteri.

Syndikalisterna ordnade motdemonstrationer och Lenita Granlund på Kommunal fördömde tilltaget som ”respektlöst och oacceptabelt”. Men framför allt har det förstås varit festival på sociala medier.

Det är så förbannat dumt. Högerstudenternas tilltag är korkat, men det är knappast någon överraskning att högern hatar fackliga organisationer. Deras minibussar är en provokation, men något hot mot strejkens effektivitet är de inte.

Och medan de strejkande fortsätter att försöka få respekt för sin rätt till rimliga arbetsförhållanden har högerslynglarna lyckats vända alla blickar åt sitt håll.

I morgon ska facken inom industrin formellt överlämna sina avtalskrav till arbetsgivarna. Men redan pågår en enorm aktivitet på andra områden. Byggnads redovisade vad de vill ha ut av årets förhandlingar i går. Seko gjorde samma sak inför arbetsgivarna på väg- och banområdet i dag.

Men framför allt har LO:s största förbund, Kommunal, i dag växlat krav med arbetsgivarna.

I grunden vill Kommunal förstås se LO:s avtalsplattform genomförd. Löneökningar på minst 700 kronor i månaden och en förlängning av tillägget vid föräldraledighet. Men dessutom vill Kommunal ha regler som begränsar arbetsgivarnas rätt att använda otrygga anställningsformer, och i princip ett stopp för ”delade turer”.

Till stor del kommer förstås resultatet för kommunalanställda, vägarbetare och andra ändå att bestämmas av hur det går i industrins förhandlingar. Principen om industrins roll som norm för lönebildningen gäller fortfarande.

Att till exempel Kommunal ändå väljer att formellt presentera sina krav redan i dag ger förbundet en möjlighet att peka på att förhandlingarna inte bara handlar om pengar. Kraven på anständiga arbetsvillkor handlar inte bara om kommunalarbetarnas arbetsmiljö, utan lika mycket om att den offentliga sektorn ska kunna erbjuda trygghet och kvalitet till gamla och sjuka.

En avtalsrörelse handlar faktiskt om det också.

Fackförbundet Kommunals ordförande Annelie Nordström ger sig i dag in i debatten om vinster i välfärden. Det är – skriver Nordström i ett inlägg på Kommunalarbetarens webbplats – naivt att tro att ett förbud mot privata vinstuttag skulle lösa vårdens eller omsorgens problem.

Det har hon säkert rätt i. Precis som Kommunal skriver handlar krisen i välfärden om resurser, om att det behövs tillräckligt med pengar för att kunna avlöna tillräckligt mycket personal tillräckligt bra.

Frågan är väl bara varför det skulle leda till slutsatsen att välfärden skulle bli sämre om de pengar som trots allt finns används till vård och omsorg, i stället för aktieutdelning och räntesnurror?

Frågan är också om det trots allt inte kan vara Kommunals ledning som är en smula naiva. I alla fall om Nordström och hennes medarbetare inte anar att deras inlägg snart kommer att inordnas i det allmänna lobbybrus som just nu pågår för att till varje pris garantera vårdbolagens fortsatta vinster.

Kommunals vädjan om större resurser och mer politiskt ansvar – framfört till Göran Hägglund så sent som i eftermiddag – riskerar däremot att drunkna.

Dessvärre.

Ingvar Persson