Plötsligt var det dags för rond två i valkampens estetiska match. Förra gången recenserades årets valaffischer.

Nu är det ett nytt sinne partierna gett sig in för att tämja – hörseln. Och så kanske rumpvickarnerven. Vem lyckas? Det ska Aftonbladets ledarsida givetvis genast reda ut.

Det är ofta ungdomsförbunden som bidrar med både vallåtar och vigör i politiken. I år har framför allt Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU:s vallåt skapat debatt.

Socialdemokraterna

Vad jag vill ha? Mjuka, snälla syntar. Snärtiga manskörer. Det är socialdemokrati för mig.

Det har spekulerats en del i vilka som kan ha skapat SSU:s mästerverk (eller otyg, beroende på vem som tillfrågas). På Flashback startades en teori om att popduon Rebecca och Fiona låg bakom låten.

Arbetets kultursida gick ett steg längre och undrade huruvida Satan själv satt sig ner och krävt en socialdemokratisk regering igen. Ungdomar som dansar dygnet runt flera dagar i sträck väcker sannerligen misstankar om spelemannens inblandning.

I vilket fall som helst är det en trallvänlig trudilutt SSU lyckats klämma fram.

Dansvänlighet: 3/5
Textfiness: 2/5
Folklighet: 3/5

Genre: Huliganhouse
Starkaste textraden: Sossarna ska göra allting bra.

Cover jag vill höra: Lady Gaga. Lite raffigare och lite tyngre, så är majoritetsregeringen säkrad.

Cover jag absolut inte vill höra: Magnus Uggla får gärna hålla tassarna borta. Är det något låten har i överflöd är det gastande manskör.

Sverigedemokraterna

Har Kent släppt en ny singel? SD bjuder oss på gnällrock på svenska, med en snudd av dansband för ökat populistiskt anslag.

Det är smart. Riktigt smart. Är det en grupp SD inte lyckats snärja ännu är det kentfansen. Med kort hår, markerade glasögon, skinnjackor och svåra miner har de verkat närmast immuna mot Jimmie Åkessons pipa.

Bedårande barn är Åkessons band. Partiledaren spelar klaviatur.

Dansvänlighet: 1/5
Textfiness: 2/5
Folklighet: 5/5

Genre: Korsstygnskaraoke
Starkaste textraden: Dom trodde det var slut för länge sen.

Cover jag vill höra: Europe. Det är inte tillräckligt drag i klaviaturen. Lite syntar skulle göra susen.

Cover jag absolut inte vill höra: Laleh. Då får SD 62 procent.

Moderaterna

MUF:s vallåt besitter den ädla kvaliteten att den blir avsevärt bättre varje gång man hör den. Dängan i fråga skulle lätt tagit sig till andra chansen i Melodifestivalen.

Låtens refräng ger rysningar av fler anledningar än en.

Vi ska sänka alla skatter, vi ska skapa flera jobb. Vi ska sälja statens bolag, vi ska inta Rosenbad.

”Moderat såklart!” är kaxig och fundamentalistisk. Rent utav extremistisk. Det ger sången känsla och kraft. Förhoppningsvis kan den vårdslösa attityden inspirera övriga ungdomsförbund inför nästa vallåtssäsong.

Dansvänlighet: 5/5
Textfiness: 4/5
Folklighet: 3/5

Genre: Autotunad anarkokapitalism
Starkaste textraden: Nej nu får det räcka, för nu ska allting bli bra. Bra bra. Bra bra bra bra bra.

Cover jag vill höra: Silvana Imam. Det kan bli bra bra, bra bra bra, bra bra.

Cover jag absolut inte vill höra: Swedish House Mafia. Den här låten har drop så det räcker. Någon måtta får det vara!

Kristdemokraterna

Tydlig titel. Windowsbakgrunden till omslag. En clean låt helt enkelt.

Roland Utbult är Kristdemokraternas egen sångfågel, känd för sitt trallande från talarstolen i riksdagen. Här gör han ordentlig comeback under mer ordnade former, med ackompanjemang och folklig basgång.

Dansvänlighet: 5/5
Textfiness: 4/5
Folklighet: 4/5

Genre: Lättsam lovsång
Starkaste textraden: Vi é ett familjeparti med ambitionen att vinna nästa val.

Cover jag vill höra: Kraftwerk. Gör kristendomen hård igen. En svartvit Merkel på skivomslaget.

Cover jag absolut inte vill höra: Håkan Hellström. Då blir det kortslutning.

Hörselgångarna är verkligt ömma efter att ha hört årets vallåtsskörd. Det är inte många låtar, men de är bra. Recensionen får avslutas med ett par önskemål inför nästa säsong.

Genre
Jag vill ha barbershop. Jag vill ha eurotrance. Jag vill ha mångfald. 2022 ska vi ha minst åtta vallåtar och minst åtta genrer.

Sång
Jag vill att Ebba Busch Thor ska spela in en riktig soullåt inför nästa val. Tänk Så ska det låta, producerat av Bert Karlsson.

Och så borde Carl Bildt göra comeback.

Då. Först då är jag nöjd.

Innan Ebba Busch Thor var kristdemokratisk partiledare och talade om ”värderingsrevansch” så var hon kristdemokratiskt kommunalråd och ordförande för äldrenämnden i Uppsala.

Från hennes tid som lokalpolitiker finns det en intressant liten historia som ännu kostar Uppsalaborna stora pengar.

2012 berättade Ebba Busch Thor att landstingets och Uppsala kommuns enheter för palliativ vård skulle samordnas. Så skulle patienterna garanteras bästa möjliga vård.

I fjol – när en rödgrön majoritet tagit över i Uppsala – beslutade sig så politikerna för att avveckla den palliativa vården i kommunal regi. Boendet, som kallas Omtanken, faller utanför kommunens ansvarsområde, menade de rödgröna. Dessutom kunde man inte fylla vårdplatserna och det blev alldeles för dyrt.

Så kunde Omtankens saga var över. Men inte. Som ett arv från Ebba Busch Thor sitter Uppsala kommun fast i ett hyresavtal som sträcker sig till år 2032. Kvadratmeterhyran är 2 225 kronor – eller cirka 12 miljoner om året.

Detta berättar Upsala Nya Tidning om.

2013 köpte kommunen dessutom in en syrgasanläggning för över 3 miljoner kronor, ett utbildningspaket för personalen som skulle hantera syrgasen och man hyrde gastuber för 70 000 kronor per år. Men strax innan syrgasen skulle tas i bruk kom man på att en kommun inte får vara huvudman för en medicinsk gasanläggning.

“De diskussioner som då inleddes med landstinget om att överta ansvaret ledde inte till någon överenskommelse, främst beroende på att landstinget inte var hyresvärd för huset“, skriver den nuvarande äldrenämnden i sin kommentar till en revisionsrapport.

Nu har lokalerna stått tomma i nästan ett år (ett äldreboende ska flytta in) och det var först i fjol man kunde säga upp hyresavtalet på syrgasen man inte fick använda.

Så här står det i revisionsrapporten:

Det är uppenbart att det fanns en stark politisk vilja att bygga upp ett mycket högkvalitativt och värdigt palliativt centrum vilket också gjordes. Intervjuerna indikerar att planeringen gick för snabbt och att all förankring inte var klar (bl a mot landstinget). Någon bedömning av behov, beläggning, intagningsregler och ansvarsfördelning mot landstinget hade inte föregått uppstarten av den nya verksamheten.

Och dyrt blev det. Vi kanske kan kalla det “värderingsrevansch“.

I dag tar liberala Dagens Nyheter itu med KD-ledaren Ebba Busch Thor och hennes förslag om att lagföra krigsbrott som landsförräderi och att man ska passen av misstänkta IS-krigare.

På ledarplats skriver tidningen att Ebba Busch Thor leder sitt parti på en resa, bort från svensk rättstradition och mot Guantánamo: ”Det stora problemet med KD:s förslagsflora är avsaknaden av rättssäkerhet [..] KD:s förslag är så ogenomtänkt, skissartat och populistiskt att förhoppningsvis inget parti vill befatta sig med det.”

Åh, det vore förstås en nåd att be om. Men redan i går kunde TT rapportera att det finns ett parti – som ideologiskt står nära DN och väl någonstans brukar stå upp för rättssäkerhet – som gör tummen upp.

Ni har gissat rätt. Det är Folkpartiet Liberalerna.
– Vi har i Folkpartiet haft exakt samma tankegångar, berättade Jan Björklund nöjt i går.

Ogenomtänkt. Skissartat. Populistiskt.

Ja, det är klart Jan Björklund är glad.

Forskning från Queen Mary University i London visar att unga människor som pluggar på heltid och kommer från en välbeställd bakgrund är mer benägna att sympatisera med terrorattentat.

Religiöst utövande, mental hälsa, politiskt engagemang tycks däremot inte vara särskilt viktiga faktorer.
Professor Kamaldeep Bhui sa så här om sin forskning, när den presenterades i tv-kanalen Al Jazeera:

– Man brukar säga att så kallad hemodlad terrorism i höginkomstländer är sprunget ur missnöje med ojämlikhet. Vi blev överraskade att det inte verkar stämma. Vår studie visar att de som är födda i Storbritannien och radikaliseras här är välbärgade eller välbeställda.

”Varken företagande, stipendier eller politiska reformer kan tävla med den giftiga lockelsen i att vara del av en rörelse som säger sig ändra historiens gång.”
Så skrev Bloomberg-kolumnisten Eli Lake i en text om de unga män och kvinnor som väljer att resa till Syrien och Irak för att mörda i IS namn.
Lakes tes är att terrorsekten just nu utövar sin absolut starkaste dragningskraft på unga människor som är – uttråkade.

Han pratar med Shiraz Maher, tidigare medlem i den extremt reaktionära islamiströrelsen Hizb ut-Tahrir, men som nu forskar på radikaliseringsprocesser.
Maher – född i en brittisk medelklassfamilj – lockades inte av politisk islam för att han kände sig utslagen och desperat. Efter rasistiska kravaller i norra England och terrorattackerna i New York 2011 blev han fundamentalistisk jihadist eftersom han ville vara med och skriva historia.

Eli Lake påminner i sin text om att 9/11-terroristen Mohammed Atta läste arkitektur på Hamburgs tekniska universitet, att nuvarande al-Qaida-ledaren Ayman az-Zawahiri var medicinstudent i Kairo och att Usama bin Ladins släkt var rika saudiska byggherrar.

Jag tänker på det där när jag läser Expressens reportage om de göteborgska kusinerna som lämnade allt för att mörda i Syrien.

Det är Jonas, Chalmersstudenten som lämnade gymnasiet med MVG i både företagsekonomi och datakunskap. Omar som läste till ekonom på högskolan i Borås. Mostafa som läste medicin i Tjeckien och ville bli kirurg. Samma bild sak när Aftonbladet i fjol intervjuade IS-kämpen Abraham: 30-nånting, välutbildad, snabb i tanken.

Det är kanske inte riktigt så där vi föreställer oss den unga man som blir allt mer extrem och till slut ansluter sig till en terrorrörelse.

Frågan är ändå den samma: Hur hindrar man sådana människor från att resa utomlands för att mörda?

I förra veckan skrev Kristdemokraterna Caroline Szyber och Erik Slottner om hur Sverige kan arbeta mot våldsbejakande islamistisk extremism.
Förslagen är värda att citera i sin helhet:

• Inrätta ett länsgemensamt centrum som jobbar med avhopparverksamhet och anhörigstöd.
• Upprätta en handlingsplan för att motverka radikalisering och våldsbejakande extremism.
• Inför en hjälplinje dit man kan vända sig om en anhörig eller vän radikaliseras.
• Bjud in företrädare för muslimska församlingar till samtal om hur vi ska arbeta gemensamt för att motverka extremism radikalisering.
• Inrätta ett samverkansorgan där skola, polis, socialtjänst, fritidsgårdar och säkerhetspolis strukturerat samarbetar.
• Använd eventuella avhoppare i arbetet med att motverka extremism.
• Utbilda personal i skolor och fritidsgårdar i hur man på ett tidigt skede kan förebygga, identifiera och förhindra radikalisering.
• Utveckla stödet till sociala insatsgrupper och till civila samhället. Framhåll goda förebilder och satsa på långsiktiga sociala investeringar i segregerade områden i ytterstaden.

Det är inga dåliga saker, och inspirationen är hämtad från danska Århus där myndigheter och ­civilsamhället tätt samarbetar för att hindra att folk ger sig av men även för att återintegrera dem när de kommer tillbaka.

Islamiska förbundet i Järva i nordvästra Stockholm har flera gånger bett om hjälp för att få stopp på rekryteringarna till IS.
Förbundet tar upp frågorna i sina fredagsböner, har stödgrupper och försöker informera föräldrar. Man önskar också att stadsdelsförvaltningarna anställer samordnare som kan arbeta särskilt med frågan.

Kan det stoppa terrorresorna är mycket vunnet. Men det finns en aspekt till här. Det finns människor som bekänner sig till IS fundamentalistiskt auktoritära tolkning av islam som kanske aldrig reser till Syrien för att slakta kurder, syrier, irakier eller yazidier. De förblir en destruktiv och hotfull kraft i sina bostadsområden och måste också motas tillbaka.

Det är ett arbete vi som samhälle måste göra tillsammans, och där finns det uppenbart läxor från både Danmark och Järva att göra.

Om en timme ungefär stänger vallokalerna och på valvakorna är det fullt ställ. Det kom förresten ett pressmeddelande nyss som ni behöver läsa:

Röstar du på Kristdemokraterna? Då gillar du förmodligen stora dildos. Åtminstone om du frågar onlinebutiken Oliver & Eva, som gjort en undersökning med sina kunder inför valet. Enligt en enkät som skickades ut till ett urval av butikens kunder är snittomkretsen för KD-väljarnas dildos över 13 cm, vilket är störst av alla väljargrupper i undersökningen. De minsta sexleksakerna köptes istället av allianskollegorna i Folkpartiet, som endast kom upp i 9 cm i snittomkrets.

Intressant.

I dag på Kristdemokraternas egen dag krävde Göran Hägglund mer idrottsundervisning i skolan. Eleverna ska få idrotta varje dag. Detta kommer enligt partiledaren att leda till bättre skolresultat.

Det är ett krav som antagligen inte kommer leda någonstans – det kommer i alla fall inte bli Göran Hägglund som driver utvecklingen framåt i denna riktning. Och det är inte första gången som det inte blir något av Hägglunds utspel i Almedalen.

Har är hela listan över Göran Hägglunds Almedalskrav som det inte blivit något av.

1. År 2005 krävde Göran Hägglund ett införande av skoluniformer. Han ville bort från märkeshets och sexualisering i skolan. Efter åtta år i regeringsställning känns det som om att detta förslag verkar djupt begravt.

2. År 2006 ville Göran Hägglund införa en åldersgräns för dokusåpadeltagare. Ett slag i luften, enligt tv-branschen, som hävdade att det redan finns regler som säger att deltagarna ska vara myndiga.

3. År 2009 tog han strid med performancekonstnärer, krönikörer, queerfeminister och genusmedvetna förskolepedagoger. Han försökte etablera KD som ett parti för verklighetens folk. De långsiktiga effekterna av detta förslag har vi ännu inte sett några spår av. Queerfeministerna och genuspedagogerna verkar tvärtom mer på hugget än någonsin förr.

4. År 2010 var det de äldre som stod i centrum. De skulle få VIP-status, lagstadgad akutgaranti, värdig vård i livets slutskede och kontrollen av läkemedel som skrivs ut till äldre skulle bli bättre. Reformer som vi inte sett några spår av sedan valet.

5. År 2013 föreslog Göran Hägglund att barngrupperna i förskolan skulle minska och att detta skulle delfinansieras med en höjning av maxtaxan. Av detta förslag blev det ingenting i årets budget.

Men kravet om att minska barngrupperna har Socialdemokraterna tagit fasta på i år. Nu är det i stället Socialdemokraterna som föreslagit ett maxtak i förskolan. Ett förslag som därmed sannolikt har betydligt bättre överlevnadschanser.

• Antalet väljare som sammanlagt riksdagsröstade på Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet i Stockholms stad 2010. 
• Antalet partimedlemmar i Kristdemokraterna. 
• Antalet åskådare som får plats när Tele 2 Arena är fullsatt. 
• Antalet invånare i Lidköping, Alingsås och Piteå. 
• Antalet getter i Sverige.

Läs också: 80 000 – för ett annat Sverige (AB Ledare), Kämpa, Aftonbladet (SvD:s ledarblogg)

Andreas Carlson är Kristdemokraternas talesperson i arbetsmarknadsfrågor. Om namnet är obekant är det inte så konstigt.

Arbetsmarknadsfrågor har aldrig riktigt varit Kristdemokraternas stora fråga.
Nu har i alla fall Carlson upptäckt att det står illa till med arbetsförmedlingen. Det låter han meddela via Svenska Dagbladet.

Pengar som riksdagen anslagit används inte, verksamheten är ineffektiv och medborgarnas förtroende sviktar. Arbetsförmedlingen gör helt enkelt inte sitt jobb, om vi ska tro Carlson. Och det ska vi nog göra.

Utanför kristdemokraternas skara är problemen på Arbetsförmedlingen knappast någon nyhet. De senaste åren har varit fulla av rapporter om hur arbetsförmedlingen misslyckats med att lotsa arbetslösa till de lediga jobb som trots allt funnits. Dessutom har vi kunnat läsa om märkliga coachprogram, förnedrande fas3-åtgärder och alla sorters konstigheter.

Carlsons slutsats är – inte överraskande – att arbetsförmedlingen ska privatiseras. Vi har hört receptet förut. Konkurrerande tjänsteleverantörer, valfrihet för konsumenten, nationella kvalitetsregister och kontrollerande myndigheter.

Som den privatiserade skolmarknaden eller riskkapitalbolagens vårdinbrytningar med andra ord. Eller kanske som Arbetsförmedlingens egna satsningar på jobbcoachning med kristallhealing och annat hokus pokus.
Det är just här Carlson och många av hans borgerliga kollegor går vilse. Orsakerna till att Arbetsförmedlingen tycks vara på väg att haverera är nämligen inte bristen på konkurrens.

I stället handlar det om att regeringar – också Socialdemokratiska – lagt på förmedlingen allt fler uppgifter som inte handlar om att förmedla arbete eller utbilda för arbetsmarknaden. De senaste åren har den utvecklingen exploderat.

När regeringen vill få människor att resa sig från sjuksängen och gå till jobbet kallas arbetsförmedlingen in. När integrationen inte löper som ministern vill flyttas ansvaret från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Och när utanförskapet ska bekämpas är det Arbetsförmedlingen som får handla upp jobbcoacher och fas3-platser i rasande fart.

Det är inte så konstigt om verksamheten i allmänhetens ögon byter karaktär, från en förmedlare av arbetskraft till en del av statens kontroll- och bestraffningsapparat.

Arbetslösheten har blivit ett individuellt problem som de arbetslösa ska lösa själva. Och rekryteringen av arbetskraft har blivit något arbetsgivarna får lösa med hjälp av bemanningsföretag.

Om Carlson och hans vänner får som de vill skulle den utvecklingen ta ett jättesteg framåt. Det är svårt att tro att det faktiskt skulle lösa problemen på landets arbetsförmedlingar.

Ingvar Persson