Turkiets sak är inte din heller Wiseman
I går skrev jag att utvecklingen i Turkiet är ett argument mot att Sverige skulle gå med i Nato och utbyta ömsesidiga försvarsgarantier med landet.
Här på bloggen beskrev jag också hur Nato i praktiken backat upp Turkiet i vad som inte går att beskriva som något annat än ett anfallskrig mot kurderna.
Jag ifrågasätter starkt att Sverige skulle kunna vara en självständig röst och kritisera Turkiet på det sätt vi behöver göra om vi samtidigt går in en militärallians med Turkiet.
Jag ifrågasätter även om Turkiet i dag överhuvudtaget lever upp till de värderingar om demokrati, frihet och rättsstat som Nato säger sig vila på. Utvecklingen sker snabbt i allt mer auktoritär riktning.
Att Natos förespråkare inte inser att detta är ett allvarligt problem oroar mig, då väljer man bort en viktig del av verkligheten i sin analys.
Jag har fått svar av den kloke försvarsbloggaren Wiseman som, sammanfattningsvis, inte håller med mig alls.
Här tänkte jag lite kort redogöra för varför han för en gångs skull har fel.
Det han svarar på är vad han kallar det ”implicita budskapet” i min text som han tolkar är att Sverige kan dras in i ett krig mot vår vilja.
Detta oroar mig dock mindre än de politiska konsekvenserna av ett medlemskap.
Däremot kan detta självfallet inte helt avfärdas. Turkiet gränsar till Syrien, Irak och Iran, i en region som präglas av kaos och stora politiska växlingar. Att Turkiet i en framtid skulle kräva hjälp av Nato i någon form är självfallet inte uteslutet, men som sagt är detta inte min främsta oro.
Den andra viktiga invändningen Wiseman kommer med är att min oro att ett Natomedlemskap skulle tysta Sveriges röst i utrikespolitiska frågor är felaktig. Som belägg går han igenom Natos beslutsprocess.
Men det är inte formella beslut av Nato om vad Sverige ska tycka i olika frågor jag oroar mig för. Medlemmarna i alliansen är självständiga stater.
Men Nato är inte bara en försvarsallians, det är även en politisk gemenskap men ett starkt inre tryck på att medlemmarna inte ska ställa till det för varandra.
I en så viktig fråga som Turkiets angrepp på kurderna tror jag toleransen för offentlig kritik från andra medlemsstater är mycket liten.
Tystnaden från Natoländerna i dag om Turkiets övergrepp är tyvärr öronbedövande och i takt med att läget för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten försämrats har detta blivit ett större och större problem.
Turkiets sak är inte din heller, Wiseman. Tvärtom är utvecklingen i landet en stor huvudvärk för hela Nato.
Nu är Turkietfrågan inte mitt främsta argument mot Nato men den problematiska utvecklingen i landet går inte att bortse ifrån. Mitt främsta argument är att jag tror Sverige bättre bidrar till fred och säkerhet, både i närområdet och internationellt, genom samma politik som vi bedrivit framgångsrikt i drygt 200 år. Nämligen den militära alliansfriheten.
Därmed inte sagt att jag är mot samarbete med andra, tvärtom anser jag att säkerhet bäst byggs gemensamt. Men för mig krävs mycket goda argument för att vi ska byta säkerhetspolitisk linje och kasta oss ut i det okända.
Anders Lindberg
