Arkiv för tagg peje emilsson - Sida 1 av 1

Det är inte partisymbolen som är problemet, M

Bo Lundgren valtalar i Växjö 2002. FOTO: MATS SAMUELSSON

Moderaterna ska byta partisymbol i helgen, erfar SVT. Eller byta och byta. De ska återupprätta det klassiska M som var partiets signum i över 30 år. Hur det ska tolkas är förstås uppenbart: epoken Nya Moderaterna är slut. Nu är Moderaterna bara Moderaterna igen.

Hur kan man se till att Moderaterna – av tradition och hävd ett ytterkantsparti – vinner politiskt inflytande i ett land där man traditionellt samarbetar i mitten och statsministern oftast är socialdemokrat? Det är ingen liten fråga, men varje tid och varje M-ledare har haft sitt svar.

Gösta Bohman valde att i alla lägen tycka tvärtemot Olof Palme. Fredrik Reinfeldts val var stenhård block­politik där de andra borgerliga partierna inordnade sig i en allians mot löftet att ­alla skulle få ministerposter och ansvar över sina hjärteområden när de fällt ­Göran Persson.

Hur ska Ulf Kristersson göra? Sverigedemokraternas inträde på den politiska arenan har förskjutit det politiska spektrumet till höger och samtidigt tvingat M mot mitten. Dessutom har SD:s framgångar ryckt undan förutsättningarna för den blockpolitik som var alliansens fundament. Socialdemokraterna – Moderaternas arvsfiende – har samtidigt visat att de inte måste regera ensamma, distanserat sig från Vänsterpartiet och ska nu göra budgetar ihop med Liberalerna och Centerpartiet.

Skvallrar symbolbytet om vilken sorts strategi Moderaterna nu anlägger? Att Moderaterna har tänkt något kring det där?

I en Fokus-intervju har moderatlegendaren Peje Emilsson berättat om hur det gick till när Moderaterna skaffade sig sitt M och hur tankarna gick: de saknar en trovärdig partiledning och de har inte tänkt en ny politisk idé de senaste tio åren.

”Vi hade sett hur tyskarna och andra positionerat sig, så det var breddning som gällde. Partiet bytte namn, från högerpartiet till moderata samlingspartiet. Och vi tog fram en ny partisymbol, M:et, som Carl-Henrik Winqvist målade röd. Vi ville ju få in andra grupperingar än tanter i persianpäls.”

Det är väl inte direkt breddning och flykt från tanter i persianpäls som återupplivandet av det gamla M:et symboliserar.

När Moderaterna skaffade sig sitt M för 49 år sedan så var ju Moderaterna Sverigedemokraterna – det vill säga partiet som ligger längst ut till höger. Expressens Torbjörn Nilsson har skrivit om det där, hur Moderaterna uppfattades när 1970-tal höll på att gå över i 1980-tal och den första borgerliga regeringen på 44 år skulle bildas:

”Moderaterna betraktades som ett extremt parti, i medierna och av många väljare. Centerpartisterna och folkpartisterna kunde inte ge högern något större utrymme. Istället för makt på kort sikt siktade Bohman och hans medarbetare in sig på inflytande på lång sikt. Eftersom regeringen sa sig stå för ’mittens politik’ kunde moderata företrädare utanför statsrådskretsen föra en lika stark oppositionspolitik som någonsin tidigare. Partiet fick påverka, men blev samtidigt fritt att kritisera offentligt. Samtiden hjälpte förstås – Friedman, Thatcher, så småningom Reagan – men det var det egna arbetet som avgjorde. Det gav resultat.”

Problemet för dagens moderater är att de varken har samtiden på sin sida eller på något naturligt sätt kommer vara uppsamlingsplats för borgerliga missnöjesröster. Nu står både Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor i vägen. Och vad värre är: partiet saknar en trovärdig partiledning och de har inte presenterat en ny politisk idé på över tio år.

Kanske ska vi bara förstå partisymbolbytet som att man rehabiliterar Bo Lundgren.

Replik från Peje Emilsson

Företagaren och opinionsbildaren Peje Emilsson har inkommit med en replik på Zina Al-Dewanys kolumn ”Vi behöver inte snälla miljonärer” (29 september 2018).

Alla är välkomna till Silver Life
Aftonbladets Zina-Al Devany [sic!] skriver i en ledare om Silver Life.
Hon berättar att vi erbjuder lyxiga äldreboenden med sjöutsikt, japanska toaletter och inbyggt kisslarm i sängen. Samtidigt påstår hon att månadskostnaden är 20 000.
Beskrivningen av vad vi erbjuder stämmer men inte vad det kostar. Hyran för Silver Life i Nacka ligger på 10 000 i månaden.
Silver Life omsorgsboende är för alla. PRO:s sakkunnige på pensionärers ekonomi säger i Expressen 23 september att ”det med maximalt bostadstillägg skulle vara möjligt för en fattigpensionär att bo i Silver Lifes omsorgslägenheter.”
Det är samtidigt viktigt att veta att det är gemensamma skattepengar som står för den stora delen av kostnaden för omsorgsboende. Den månatliga kostnaden för boende på omsorgsboende i Nacka varierar mellan 35 000 och 77 000 per månad. Behovet avgör och kostnaden betalas med skatter.Den enskilde har tre egenavgifter.
Det är hyran som varierar mellan 3 500 och 10 000 per månad. Det är kostnad för mat som oftast är 3 600 kronor per månad. Och det är av Nacka kommun fastställd vårdavgift som ligger på 2 044 kronor per månad. Vårdavgiften är det många som inte betalar fullt ut – den sänks för den som har lägre pension.
Totalt kostar en månads omsorgsboende i Nacka kommun mellan 44 454 och 92 834 kronor varav den enskilde står för mellan 9 144 och 15 644 kronor och skattebetalarna för resten.
Människor har samma värde men är olika. Alltfler vill bestämma alltmer om hur de vill tillbringa de sista åren på jorden.
Silver Lifes idé är att skapa ett boende – från go-go-till slow-go till no-go – ett antal steg som de allra flesta kommer att vandra. Det är få förunnat att dö friska.
Vi vill erbjuda ett högkvalitativt boende där var och en kan bestämma mer själv. Ny teknik underlättar för Silver Lifes medarbetare. Färre ryggar blir utslitna. Det blir mer tid till omsorg. Japanska toaletter och sängar med inbyggda kisslarm gör att fler kan behålla sin personliga integritet längre.
Alla är välkomna till Silver Life.

Peje Emilsson
Grundare Silver Life

Svar direkt från Zina Al-Dewany

Peje Emilsson hävdar att alla är välkomna att bo på hans lyxiga äldreboende. Han skriver också att ” Människor har samma värde men är olika”, förmodligen som svar på kritiken mot hans nära vän och medgrundare Leif Östling, som på påståendet om att att alla inte kommer ha råd att bo på Silver Lifes äldreboende säger att “jag brukar säga att naturen inte är jämlik heller”. Han menar också att boendet är till för att rika ”tycker ju naturligtvis på ålderns höst att det är trevligt att umgås med gelikar.”

Oavsett om Emilsson håller med bästisen Östling eller inte, så vet han mycket väl att boendet inte är till för alla, det är just det som är tanken. Emilsson skriver att en fattigpensionär visst har råd – han påpekar att denne behöver beviljas maximalt bostadstillägg, men missar att det som blir kvar är 700-800 kronor varje månad som ska räcka till mediciner, läkarvård, tandvård, hygien, telefon med mera. “Det är orättvist ända in i döden” säger Susanne Öhrling, sakkunnig på äldreomsorgsfrågor på PRO.

Varför hyckla i frågan om vilka du anser vara välkomna på ditt äldreboende, Emilsson? Uppenbarligen vill du få den bästa äldreomsorgen och vården. Det missunnar jag ingen. Problemet är att du och dina gelikar på Silver Life gör en förmögenhet på skattepengar, medan vanliga människor som slitit ett helt liv får möta en äldreomsorg som privata omsorgsbolag utarmat på resurser. Men jag håller inte er ansvariga. Problemet är inte er affärsmodell, utan den politik som tillåter den att existera.

Sida 1 av 1
Senaste inläggen