I dag diskuterades reva i riksdagen med anledningen av att socialdemokraternas Sara Karlsson ställt en interpellation till justitieminister Beatrice Ask (M)

Samtidigt läser jag om en rättegång i USA där man ska pröva New York-polisens kontroversiella stoppa-och-muddra-program, det vill säga att polisen får stoppa och visitera en om de misstänker att man begått ett brott.

Man ska undersöka om stoppa-och-muddra är rasprofilering – och om det i sådana fall bryter mot den amerikanska konstitutionen. Här i Sverige har ju reva kritiserats för att vara just rasprofilering. Och rasprofilering är inte bara ett hot mot ens rättigheter, utan är också ett hot mot ens hälsa.

Det menar Jason Silverstein, som i det amerikanska magasinet The Atlantic gått igenom en ny forskning som visar hur diskriminering ökar risken för känslomässiga och psykiska problem.

Silverstein nämner experiment och studier som kommit fram till samma saker: bara misstanken att man ska bli utsätt för diskriminering på grund av sin bakgrund eller sin hudfärg gör att kroppens stressystem slås på. ”Om vi tror att vår omgivning innehåller hot mot oss, då kommer vi att vara på vår vakt”.

Silverstein skriver att forskningen visar att diskriminering ökar risken för stress, depressioner, förkylningar, förhöjt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, bröstcancer och förhöjd dödlighet.

Nyligen har tidskrifterna The American journal of public health och Du Bois Review: Social science research on race ägnat hela nummer åt ämnet. Nancy Krieger, ett av forskningsfältets ledande namn, har kallat diskriminering för ”förkroppsligad ojämlikhet”.

Vad händer med de människor – de resenärer i Stockholms tunnelbana – som lever med att de när som helst kan tvingas visa upp id-handlingar? Här har vi hela reva-projektet i all sin absurditet: det drabbar inte bara papperslösa, utan alla människor som på grund av hur de ser ut får vara beredda på att bli stoppade av polisen.

Silverstein skriver: ”Rasprofilering bör betraktas som en avgörande faktor för folkhälsan, eftersom det utsätter människor för diskriminering och rädslan för att bli diskriminerad. Rasbegreppet må vara en social konstruktion, men rasismen gestaltas i sämre hälsa.”

Daniel Swedin

I debatten om Reva har frågan ställts om polisen ägnar sig åt så kallad ”racial profiling”, på svenska rasprofilering.

Vad tycker då egentligen polisen om rasprofilering?

I sitt svar på Sanktionsutredningen (SOU 2010:63) om genomförandet av EU-direktivet (2009/52EG) med sanktioner mot arbetsgivare som anställer papperslösa vill polisen ha rätt att inspektera arbetsplatser utan att det ska krävas misstankar. Det ska i princip räcka med att det är en arbetsplats där det finns många utlänningar.

I lagrådsremissen (sid 111) daterad 31 januari 2013 står:

Rikspolisstyrelsen (RPS) delar inte utredningens uppfattning att inspektionerna ska vara misstankebaserade och genomföras när misstanke om brott som avses i 20 kap. 5 § UtlL föreligger. RPS instämmer inte heller i utredningens uppfattning att de befogenheter som polisen har i dag är tillräckliga för att genomföra arbetsplatsinspektioner.

Polisen vill alltså ha ökade befogenheter att jaga papperslösa. De vill kunna gå in på vilken arbetsplats som helst och kräva att folk visar ID-handlingar. Regeringen har hittills sagt nej.

Men frågan måste ändå ställas: om polisen inte vill att inspektionerna ska vara ”misstankebaserade”, vad ska de grundas på då?

Fördomar?

Anders Lindberg