Det kommer många pressmeddelanden på mejlen så här i valrörelsen. Socialdemokraterna har alltid samma rubrikrad: Jobben först.

Budskapet nöts in, även om en och annan journalist kastar mejlet i tron att de läst det förr. Undantaget i den socialdemokratiska valkampanjen är Thomas Bodström. Han skippar jobben och rubricerar sina mejl med: Thomas Bodström.

Eva Franchell

Socialdemokraterna har presenterat sin skuggbudget i dag.

Ur Aftonbladets ledare:

”Moderaterna tror inte på att politiken i grund och botten kan åstadkomma särskilt mycket … Den skuggbudget som Socialdemokraterna presenterar i dag bygger i grunden på ett helt annat synsätt på krisen.”

Läs ledaren här.

Pressavdelningen hade bullat upp med jordgubbar på taket till det socialdemokratiska partihögkvarteret. Tanken måste ha varit enkel. Med en jordgubbe i munnen blir till och med Thomas Östros ganska rolig.

Det handlade nämligen om att lansera det ”nya” socialdemokratiska laget.

Mona Sahlin talade om en strategi hon följt sedan valet av henne till partiordförande. Först ett rejält rådsslag, sedan några tydliga politiska kursförändringar. Sahlin menade skolan och jobben.

Jag är inte säker på att också opinionsraset ingått i strategin. Sannolikt har det i alla fall skyndat på det tredje steget, lanseringen av ett slags skuggkabinett. Sahlin hymlade inte med att det är uppdraget för de som nu utses till föredragande på höstens socialdemokratiska partikongress.

– Jag hoppas att ni ska ha mycket med det här gänget att göra, förklarade hon för journalisterna.

Själv kunde jag inte låta bli att notera vilka som saknades. Tomas Eneroth till exempel, vice ordförande i näringsutskottet och den som på senare tid haft mest åsikter om industrikrisen. Därför frågade jag Sven-Erik Österberg om det i fortsättningen är han som talar för socialdemokraterna i näringsfrågor.

– Ja, sa Österberg och började hänvisa till sin roll i rådslaget om jobben.
Men om det är konkreta frågor, som vad som ska hända med Volvo och Saab, undrade jag.

– Ja… Då är det kanske inte min fråga, sa Österberg.

Men är det inte det som är meningen, att knyta samman dagspolitiken med partiets linje, undrade jag.

– Jo… Det är nog jag, sa Österberg.

Det återstår att se hur det går. Klart är i alla fall att Leif Pagrotsky står redo att kommentera kulturpolitiken.

– Och allt annat, särskilt utrikespolitik, viskade han, precis så högt att Urban Ahlin skulle höra det.

Ingvar Persson

Mona Sahlin har presenterat sitt lag. Följande personer blir Socialdemokraternas  ”främsta talespersoner för sina respektive politikområden”:

Thomas Östros – En ansvarsfull ekonomisk politik sätter jobben först
Sven-Erik Österberg – Fler jobb och en starkare arbetslinje
Ylva Johansson – Högre kvalitet i välfärden     
Anneli Hulthén – Konkurrera med kunskap och forskning
Lena Hallengren – Investera i gröna jobb
Carin Jämtin – Ett Sverige där fördomar inte hindrar arbete
Thomas Bodström – Ge ungdomsgenerationen en chans
Veronica Palm – Ett Sverige i sammanhållning – bekämpa klyftorna
Leif Pagrotsky – Kultur i brytningstid
Urban Ahlin – En rättvis värld är möjlig

Vi politiska journalister går en mardrömsvår till mötes. Inte nog med att vi ska lära oss att stava partinamnen med stor bokstav. Vi ska även sluta att presentera Socialdemokraternas talespersoner med titlar – och börja presentera dem med slogans.

Så här kunde det se ut förut: ”Thomas Östros, ekonomisk talesman, vågar inte tala klarspråk om skattehöjningar.”

Så här ska det se ut nu: ”Thomas Östros, en ansvarsfull ekonomisk politik sätter jobben först, vågar inte tala klarspråk om skattehöjningar.”

Väljarna får det inte heller rätt. Vad menas med Thomas Bodströms slogan ”Ge ungdomsgenerationen en chans”? Man kan gissa på brott och straff. Men det är som sagt bara en gissning.

Åsa
(som inte längre ska kalla sig Ledarskribent på Aftonbladet utan En rättvis värld är möjlig)

[UPPDATERING] Jag gör en pudel! Bloggaren Alexandra Einerstam gör mig uppmärksam på att Urban Ahlin redan heter En rättvis värld är möjlig. Alla har naturligtvis rätt till sin egen slogan. Så jag kallar mig istället Utan kvinnor stannar Sverige. /Åsa