“Jobbkrisen är en bluff” är rubriken på ett debattinlägg av Linda Skugge från 2010 som har börjat spridas igen. Artikelns poäng är att arbeten finns om unga verkligen vill, men att många anser sig vara för fina. Skugge beskriver att hon aldrig “fått” ett jobb, utan skaffat sig. Experter gick snabbt ut och sa att hon har fel om varför unga saknar arbeten, men trots det hyllas skribenten och folk delar med sig av egna historier om lata ungdomar. Men jobbkrisen är ingen bluff, den är verklig och dessutom politisk.

Linda Skugge är inte ensam om att arbeta hårt. Ingen har gett unga jobb, det är därför många åker till Norge istället. Ingen har gett unga bostäder, det är därför studenter vet vad ett svart fjärdehandskontrakt är. Ingen behöver förklara vad gratis praktik, vikariat, sms-jobb, timvikarie, obetalt provjobb, ideellt arbete och enbart provision är. Det är nämligen mångas vardag. Unga vuxna i dag drömmar inte om lyx eller rikedom. De drömmer om ett jobb, ett hem och att kunna bilda familj.

Linda Skugge missar dessutom helt det politiska i sin artikel. Det handlar inte bara om hur många företag en ungdom söker jobb hos, det handlar också om hur många företag som behöver anställa. Hur man än räknar arbetslösheten bland unga kommer man fram till samma sak: det är sjukt många som inte har ett arbete. Det är ett samhällsproblem, inte ett tecken på en lat befolkning.

Vuxna har alltid tyckt att unga är ovilliga att arbeta och bara slappar. Linda Skugge och hennes generation har helt säkert jobbat hårt, men det är de inte ensamma om. Därför är den enda bluffen att beskriva en hel generation unga som glidare och lyxlirare.