Att ledarsidorna på Stockholms morgontidningar rasar efter Miljöpartiets kongressbeslut om vinster i välfärden är ingen överraskning. Svenska Dagbladet väljer en överlägset road ton, Dagens Nyheter är mer förorättad.
Det ingår i spelet. Konstigare är att också vanliga journalister låter bestörta när de ska pressa språkrören i frågan. Det låter likadant i Rapport, Agenda och P1-morgon.

”Hur ska det gå nu? Betyder det här slutet för Miljöpartiets trovärdighet som regeringsparti?”

Hur har det blivit så här? Hur har det blivit en nästan skamlig åsikt att förvänta sig att skattepengar ska användas till välfärd, inte till privata vinster?

Faktum är ju att Miljöpartiets kongressombud inte alls röstat för något extremt förslag. I stället har de röstat precis som en majoritet av svenska folket skulle ha gjort, om vi ska tro opinionsundersökningarna. I SOM-institutets studie som genomfördes förra året svarar 62 procent att det är en bra att inte tillåta vinstutdelning i välfärdsföretag, och stödet finns i alla partier.

Internationellt sticker det svenska systemet av genom sin brist på reglering, inte tvärtom.

Och ändå låter alltså journalisternas frågor som om Miljöpartiet gjort sig skyldig till något nästan otänkbart, som att förorda planhushållning eller enpartistat.

Varför?

Jag kan bara komma på en förklaring. Den massiva insatsen av lobbying har faktiskt haft effekt. Vi fick ett exempel så sent som i torsdags, när den tidigare miljöpartisten Mikaela Valtersson försökte framställa friskolekommitténs försiktiga förslag som rena kommunismen.

De före detta politiker som mot betalning tjatar in sitt budskap påverkar tydligen redaktionerna och det politiska samtalet.

Det är illa för journalistiken, men det är faktiskt ännu värre för politiken och demokratin.

Nu har vi kommit hem från den socialdemokratiska partikongressen. Vad vi sysslat med i Göteborg kan du läsa på vår kongressblogg.

En av de stora frågorna under kongressen var partiets beslut kring vinst i välfärden. Går man igenom vad ledarsidor, opinionsbildare och andra tycker om beslutet och vad det innebär så verkar tolkningarna vara lite…. ehm, skiftande.

Dagens Nyheters liberala ledarsida:

I och med kompromissen om vinster i välfärden har S också skaffat sig en fördel gentemot regeringen. Partiet är fortfarande öppet för alternativ inom vård, skola och omsorg, men det är tydligt med att det vill bekämpa avarterna. S tar upp striden mot räntesnurror, utförsäljningar och segregation. Det är mer än man kan säga om regeringen.

Andreas Schönström, Malmö-kommunalråd och kongressombud:

Detta betyder att vi har kommit en bra bit på vägen. Partiet har närmat sig LO. Vi i Skåne kände att detta är så bra som det kan bli.

Dala-Demokratens S-ledarsida:

Den kompromiss som kongressen kom fram till i vinstfrågan var visserligen inte långtgående. Jag misstänker att vänsterhalvan har jublat för tidigt. Några större begränsningar av vinstmekanismen blev det inte fråga om.

Folkbladets S-ledarsida:

Beslutet är en framgång för Stefan Löfven. Inga förbud mot vare sig företag eller vinster klubbades igenom. Framgången blir inte mindre av att S nya politik för ”ordning och reda i välfärden” togs enhälligt. Alla kunde lämna kongresshallen med känslan av att ha förlorat något samtidigt som de vunnit något.

Svenska Dagbladets M-ledarsida:

Valfriheten minskar för välfärdens brukare. Det blir svårare att erbjuda alternativ till kommunala verksamheter. Osäkerheten ökar inför framtiden.

Jonas Sjöstedt, partiledare för V:

Vi vill till skillnad från dem lagstifta om vilka typer av bolag som ska tillåtas i skola, vård och omsorg. Bara så kan vi få ett slut på att bolag på jakt efter vinst tar över välfärden.

Västerbottens Folkblads S-ledarsida:

Kraven på att privata företag i välfärdssektorn inte ska få ha ”väsentligt lägre” bemanning än motsvarande kommunal verksamhet och vad som i praktiken är ett kommunalt veto mot den fria etableringen gör att profitdrivna välfärdsbolag inte längre har fri dragningsrätt på våra gemensamma skattepengar.

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna:

Förslaget är det allvarligaste hotet mot valfriheten på många år. Det riskerar att leda till att lokala politiker godtyckligt begränsar eller stoppar valfriheten i vården. Det drabbar företagen, men framför allt drabbar det alla de människor som själva vill välja sin vårdcentral eller sin äldreomsorg.

Tidningen Ångermanlands S-ledarsida:

Inget uttalat vinststopp således. Och Löfven ville under kvällen tona ner att det skulle handla om vetorätt vid skoletableringar. Kongressombuden verkade onekligen nöjda, men kan vi vara helt säkra på att de inte återigen fattat ett beslut som alla kommer att kunna tolka efter egen övertygelse?

Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys och kongressombud:

Jag tycker att partiledningen har varit förvånansvärt lyhörda. Jag tycker också att jag kommer kunna säga att det här är en seger för det som jag personlig tycker är socialdemokratins kärna. Att stå upp för människan mot marknadskrafterna.

De borgerliga partiernas partisekreterare:

Socialdemokraternas kongressbeslut om förändrade villkor för välfärdssektorn innebär en tydlig vänstersväng i centrala frågor om valfrihet, mångfald och förutsättningar för viktiga arbetstillfällen inom vård, skola och omsorg.

Mats Pertoft, Miljöpartiets ledamot i friskolekommitén:

Ett veto skulle framför allt vara skadligt mot mindre, fristående skolor. Till exempel när föräldragrupper vill rädda en skola som vill läggas ner. Det är inte en politik som vi miljöpartister skulle kunna gå med på.

Daniel Swedin

Att slarva med stockholmarnas pengar är oacceptabelt och måste tas på största allvar. Skattebetalarnas pengar ska gå till sjukvård och användas enligt reglerna och på ett ärligt sätt.

Så sa sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) när man 2010 tillsatte en expertgrupp för att förhindra fusk i privat vård. Då hade Ekot avslöjat stora brister i landstingens kontroller av privata vårdgivare och visat hur de kunde fuska till sig flera miljoner kronor i ersättning för behandlingar de aldrig utfört.

Enligt Ekots granskning betalade landstingen varje år ut cirka 4 miljarder kronor till privata läkare och sjukgymnaster för utförda behandlingar. Av dem kunde drygt 100 miljoner kronor ha betalats ut felaktigt. Det handlade om vårdgivare som medvetet eller omedvetet slår in falska behandlingar för att få ut pengar från landstingen.

Så vad har hänt?

I dag fick vi veta att Stureplans husläkarmottagning fakturerat Stockholms läns landsting för över 1 300 felaktiga besök, motsvarande cirka 600 000 kronor. I ett pressmeddelande skriver landstinget:

Vid en stor extern revision av Stureplans husläkarmottagning upptäcktes ett stort antal felfaktureringar.  Revisionen visar att mottagningen krävt högre ersättning av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen än vad mottagningen hade rätt till.  Husläkarmottagningen har krävt betalt av landstinget för läkarbesök som aldrig har ägt rum. Felfaktureringen pågick i flera år.

Man har nu polisanmält fifflet och hälso- och sjukvårdsförvaltningen kräver ekonomisk ersättning av vårdjätten Aleris AB som tog över husläkarmottagningen för knappt ett år sedan.

Vad har hänt med Filippa Reinfeldts expertgrupp? Har den fastnat på Instagram, måntro?

Daniel Swedin 

Jag har förstått att chefredaktören för tidningen Dagens Samhälle är upprörd på Aftonbladets ledarsida. I ett debattinlägg på Aftonbladets debattsida skrev han häromdagen att det är ”löjeväckande” att påstå att tidningen skulle vara en del av en ”konspiration” för att försvara vårdbolagens vinster.

Det skulle den möjligen vara, men så har vi heller aldrig talat om någon konspiration.

Det ledarsidan gjorde på annandagen var att beskriva något av den intensiva lobbykampanj som vårdbolag som Carema satt i gång efter avslöjandena om vanvård hösten 2011. Vi pekade dessutom ut en del ganska besvärande personsamband mellan den välfinansierade kampanjen och det moderata partiet, särskilt i Stockholm.

Där kommer Dagens Samhälle in på ett hörn. Chefslobbyisten och den före detta moderatpolitikern Henry Sténson sitter i tidningens styrelse, och Mats Edman själv är gift med Cecilia Stenhammar som författat en rapport till Caremas försvar åt Timbro.

Inget av detta skulle behöva vara det minsta besvärande för Dagens Samhälle. Problemet är att Mats Edman – som på Twitter kallat sig SupersonicMats – har förvandlat tidningen till ett kampanjorgan för vårdbolagens rätt att ta ut vinst och mot till exempel LO-kongressens beslut från i somras.

Som framgår av Edmans högtidliga uppräkning av ledamöterna i tidningens styrelse har Dagens Samhälle en lite halvofficiell ställning. Tidningen ägs av av Sveriges Kommuner och landsting och har uppdraget att ”med ett sakligt perspektiv granska hur välfärden bedrivs”, för att citera Edman själv.

Själv skriver Edman att Dagens Samhälle bara låtit ”Koppargårdens personal och kommunens äldreförvaltning komma till tals”. Läsarna får nog intrycket att redaktionen och chefredaktören gått lite längre än så.

Jag skulle gissa att det finns en del kommunalpolitiker som blir en smula förvånade när kommunförbundets tidning framstår som språkrör för stockholmsmoderaternas hårda kärnan av privatiseringsivrare. Särskilt när det handlar om en av kommunpolitikens känsligaste frågor just nu.

Jag misstänker också att Edman fått veta just det. Styrelsen lägger sig säkert inte i det redaktionella arbetet, men den kan ju ha synpunkter på chefredaktörens ställning. Kanske är det en del av förklaringen till att Edman i december plockade bort sin ”åsiktsplats” på Dagens Samhälles sista sida.
Chefredaktören skulle i stället lägga sin tid på att utveckla tidningen.

Ambitionen höll alltså till just efter nyår.

Det är svårt att inte ana en viss desperation bakom det höga tonläget.

Att Edman dessutom – i Dagens Samhälle – väljer att luta sig mot sin hustrus Timbrorapport gör inte den känslan svagare.

Ingvar Persson