Ibland stöter jag på folk som har något slags tvångsbeteendet att ”alltid säga sanningen”. De värderar ärlighet som det viktigaste i livet och lever därför därefter. Tanken är såklart god. Ärlighet varar (som du vet) alltid längst. Men är det alltid rätt att säga sanningen? Och kan ärlighet förväxlas med skitstövleri?

Ett exempel som jag stött på i verkliga livet var när en kvinna kom fram till mig och sa: ”Du har en ful tröja”. Jag blev givetvis ledsen, men jag blev också riktigt chockad. Varför säger man en sådan sak? tänkte jag. När jag frågade varför, deklarerade hon att hon bara var ärlig och att man inte ska ljuga för folk. Och där stod jag med min ”fula tröja” och en sorgsen blick.

Jag tyckte min tröja var riktigt fin. Faktum var att det var en av mina favorittröjor och att jag älskade att bära den för att den var så skön. Och det var ju min sanning. Varför blev då hennes sanning mer värd än min? Varför var hennes åsikt (att tröjan var ful) mer sann än min åsikt (att tröjan var fin)? Är det alltid så att ärlighet är detsamma som att säga sanningen? Och är min sanning alltid den enda sanningen?

Jag tycker inte det. Vi har alla olika sanningar och jag kan inte anta att min sanning är mer viktig än någon annans. Det är inte okey att säga vad som helst bara ”för att det är sant”. Ärlighet handlar lika mycket om att ta hänsyn till andra och om att lyssna in allas sidor och att respektera olikheter. Lika mycket som att säga sanningen. Därför måste vi ta hänsyn till andras känslor och sanningar INNAN vi ”bara är ärliga”. För din sanning är inte alltid min sanning. Men om du inte tar hänsyn, visar respekt och lyssnar in, är det inte ärlighet du sysslar med.

Det är skitstövleri.

Lycka till!
Tina Löfström

Den här bedårande videon visar hur musik påverkar hjärnan. Både när vi lyssnar på den och när vi spelar. När vi lyssnar skapas ett party i hjärnan (underbar beskrivning från filmen!). Men vad händer när vi spelar musik? Jo, hjärnan får ett riktigt härligt träningspass, precis som kroppen får på gymmet. Detta är positivt av flera skäl! Checka in filmen 🙂

Lycka till!
Tina Löfström

Min största inspirationskälla i livet är alla mina kunder och alla som kommenterar här på bloggen. Det är nämligen ni som kommer med fantastiska exempel, berättelser och funderingar som gör att jag utvecklas. Det är alltid lika spännande att få feedback, kloka tankar och infallsvinklar från olika håll. Mer än ofta lär jag mig både det ena eller det andra och det är det som gör mitt jobb till det roligaste i världen! Ett exempel på detta är Håkan Wiklund som kommenterade under inlägget: Den som gräver en grop åt andra, är en liten lort.

Inlägget handlar om att ge kritik direkt och till den det berör istället för att prata med andra om det. Håkan reflekterar vidare kring hur många konflikter grundar sig på missförstånd och att detta bör redas i:

Håkans kommentar i text:

””Du vill hellre att personen som tycker att du gjort fel säger det till dig – än till alla andra på jobbet.”

Absolut. Dels för att – som du skriver – få veta, så att man kan rätta till. MEN, det finns ett skäl till – som ofta förbises men som många gånger är lika viktigt – nämligen att den som bär på kritiken kanske grundar den på ett missförstånd, en felaktig föreställning eller – helt enkelt – en lögn eller ett löst rykte. Inte helt ovanligt på våra arbetsplatser och i andra sammanhang. Och om man i ett sådant fall framför kritiken till den det gäller så får vederbörande en rimlig chans att reda ut missförståndet, rätta till den felaktiga föreställningen, punktera lögnen… eller vad det nu kan vara.

Tack för en fantastisk blogg!”

Stort tack för det insiktsfulla tillägget, Håkan! 

Lycka till!
Tina Löfström

Äntligen börjar julen närma sig och jag har redan fått feeling! Här i Karlstad har snön redan kommit och när man tittar ut så ser det precis ut som att någon pudrat florsocker över hela staden.

En av mina favoritsaker med julen är Julkalendern på SVT. Jag ser särskilt mycket fram emot årets, som har historietema! Som barn älskade jag att titta på ett avsnitt och öppna en lucka varje morgon. Ganska ofta så fuskade jag och öppnade flera luckor på en gång, men det gjorde det nästan bara mer spännande. Mer spännande för att jag nu redan i förväg skulle försöka lista ut vad som skulle hända under nästa avsnitt. Bilden var min ledtråd. Härliga minnen!

Jag har sett att julkalendrarna har förändrats och allt fler företag producerar kalendrar med leksaker, smink, godis eller annat i varje lucka. Jag har också sett hur föräldrar pysslar ihop egenkomponerade julkalendrar med små papperpåsar och en liten present i varje. Så fint gjort!

Så här i juletiden tänker jag mycket på sambandet mellan lycka och gåvor och vad säger då lyckoforskningen om det här med presenter?
Jo, att det är den som ger presenten som får mest lycka av att ge (så grattis alla föräldrar 😉 ). Forskarna kan också se hur upplevelsebaserade presenter ger en mer långvarig lyckoeffekt än materiella presenter. Därför blev jag särskilt glad när jag hittade en grupp på facebook. Gruppen heter ”Uppdragskalendern” och i den har en massa människor gått ihop och tipsat om uppdrag som man kan ha i kalendern istället för saker. Själv tycker jag att det är en alldeles utmärkt idé av flera skäl:

1. Barnen får en mer långvarig lyckoeffekt. De skapar minnen som räcker hela året.
2. Barnen uppmuntras att testa på nya saker och lära sig en massa på vägen
3. Kalendern är gratis om man vill att den ska vara det
4. Uppdragen kan göras ihop med familj och kompisar
5. Uppmuntrar inte till onödig slit-och-släng-mentalitet hos varken barn eller föräldrar
6. Man slipper har 24 stycken småsaker som ligger i hela huset efter att kalendern är avklarad
7. Julklapparna blir mer speciella – då de är de enda presenter som fås i samband med julen

Gruppen på facebook är verkligen full av inspiration och här nedan har jag har tagit några exempel på uppdrag:

”Ge en komplimang till någon idag i skolan / på dagis / arbetet”
”Lär dig något nytt, t ex om ett djur, ett land e dyl.”
”Gräv ned en ”skatt” (en glasburk med något i) som du gräver upp till våren”
”Baka chokladbollar och ät upp smeten om du vill”

Dessa är bara några av en massa bra uppdrag som gruppen har samlat i en lista. Jag älskar denna idé och skulle själv ha blivit överlycklig över att ha en massa spännande uppdrag att se fram emot hela vägen fram till jul!

Lycka till!
Tina Löfström

Vill du ha mer inspiration och lyckotips? Följ mig på facebook!

Det florerar en hel del myter, både kring hjärnan och psyket. När jag pluggade på högskolan blev jag om och om igen förvånad över hur ”sanningar” jag hört kring psykologiska fenomen och hjärnan, visade sig vara helt felaktiga. En av dem myterna är denna:

FALSKT: Du använder bara 10% av hjärnan
Detta är en myt som figurerat främst inom självhjälpsindustrin. Tanken på att vi bara använder 10% av hjärnkapaciteten är verkligen lockande. Människan har med den procenten kunnat åstadkomma allt ifrån flygplan till mobiltelefoner – vad skulle vi då inte kunna åstadkomma om vi lyckades låsa upp resterande 90%? Bara tanken på att kunna låsa upp de resterande procenten har inspirerat många, däribland mig.

Jag själv trodde på denna myt förut och blev mäkta förvånad när jag lärde mig att hela hjärnan används och arbetar i stort sett hela tiden. Beroende på vad vi gör, så arbetar olika områden i hjärnan i komplexa mönster som aktiveras och kan mätas i hjärnscanningsmaskiner. Under loppet av en dag har varenda del i hjärnan använts. Dessutom har forskarna upptäckt att hjärnan arbetar efter principen ”use it or lose it” – alltså att hjärnan gör sig av med celler som inte används till förmån för att bygga nya. Om myten om 10% av hjärnan används skulle det alltså innebära att 90% av våra hjärnor skulle försvinna. Med den kunskapen i åtanke är inte 10%-myten så lockande längre, eller hur?

Lycka till!

Tina Löfström

Positiv psykologi som vetenskap erbjuder många olika sätt att boosta lyckan och välmåendet tillfälligt och också över tid. Det bästa är att forskarna hittat en himla massa bra övningar som både du och jag kan använda oss av, när som helst vi vill. Precis som vi tankar bilen med bensin och som vi kan ladda upp ett uppladdningsbart batteri, så kan vi ”ladda” upp eller tanka oss själva fulla av energi och sköna känslor. Idag tänkte jag därför dela med mig av en av dessa övningar som forskarna säger ska boosta måendet.

Övning: Brev från ditt framtida jag
Den här övningen går ut på att du ska visualisera din egen bästa tänkbara framtid. Hur ser framtiden ut när du uppnått alla mål och drömmar du vill uppnå och hur kommer du att leva då? Detta är frågor som du ska besvara i ditt brev till dig själv.

Du ska alltså författa ett brev till dig själv där du beskriver det du uppnått inom X år. 1 år, 5 år, 10 år. Du bestämmer själv. Skriv brevet som om du befinner dig i framtiden just nu och precis har upplevt allt du drömt om. Berätta om vad du gjort, upplevt och insett. Berätta om hur det kändes när du nådde dina drömmar och mål.

Övningen hjälper dig att formulera positiva mål kring hur du vill leva i framtiden och det är riktigt härligt att sitta ner en stund och fundera över hur man egentligen vill ha det. Fundera över dina drömmar och önskemål. Skala bort alla måsten och borden i livet – nu kan du drömma fritt. Kanske inser du att du inte alls drömmer om att bo på en tropisk ö i medelhavet. Du kanske drömmer om att bo i Bjurträsk med din familj och hund. Bara du vet!

______________________________

När du skrivit brevet kan du spara det till dig själv och sätta ett datum på när du får öppna det. Eller så kan du gå in på https://www.futureme.org/ och skriva ditt brev. Där kan du tidsinställa ett mail för framtiden. Det innebär att om exempelvis 7 år, så mottager du ditt brev som du skrev idag. Vilken fantastisk present till dig själv!

Lycka till!
Tina Löfström

Det är så härligt att leka i livet! Lek är en magisk syssla som alstrar glädje, kreativitet och får oss att slappna av. Jag har uppmärksammat barns sätt att skratta, hur lätt de har till skratt och hur skratten klingar av glädje på ett sätt som vuxnas skratt sällan gör. Har det med leken att göra? Ja, jag tror det!

Jag hittade den här videon i mitt facebookflöde idag och blev superinspirerad! Mat är kul, Lego är kul och lek är kul. Självklart blir en kombo av alla dessa tre en given succé!

Jag blev oerhört skakad i fredags när nyheten kom. Terrorattackerna i Paris har skakat om verkligheten på alla sätt. Jag har tänkt mycket på händelserna och följt nyheterna under helgen som gått. Tankarna har snurrat och detta inlägg har för mig varit ett sätt att samla tankarna och sätta fingret på allt som pågår i mig just nu. Ett sätt att hantera det faktum att världen förändrades. Från ljus och vacker till mörk och dov. Men hur relaterar man till en sådan sak? Hur gör man för att greppa det fruktansvärda, hemska, oförståeliga som hänt och händer? Jag vet inte. För jag kan inte riktigt förstå.

Jag har känt mig uppgiven. Uppgiven för att ondska får härja och för att människor väljer att gå den mörka vägen, när det finns så mycket ljus i livet. Att människor väljer att ta en annan människas liv, som om det ens vore deras att besluta över. Ett beslut som för dem verkar lika enkelt som att välja kläder på morgonen. Och det gör mig arg.

Jag har känt sorg. Sorg över hur mammor förlorat sina barn. Hur dessa mammor från och med nu ska behöva leva med vetskapen att det viktigaste i deras liv inte längre finns i livet. Jag sörjer för pappor som aldrig mer kommer att få träffa sitt livs kärlek. Barnet som var deras framtid och livskraft. Jag sörjer över bröder och systrar som förlorat en bit av sig själva i förlusten av ett syskon. Pojkvänner, flickvänner, sambos, fruar och äkta män som från och med idag kommer att behöva gå och lägga sig i en tom säng. En tom säng utan den varma, trygga kropp som borde vila mot madrassen. Och som ska behöva vakna till en tom säng. Utan en varm blick att möta i när solen går upp på morgonen. Jag har känt sorg över barnen. Barnen som aldrig mer kommer att ha en famn att innesluta sig i. En famn med kärlek och värme. Ovillkorlig kärlek från en förälder.

Jag har känt mig arg. Arg på att en person tagit beslutet att beväpna sig och kliva in i en lokal med syftet att döda. Att personen inte heller låtit det stanna i tanken. Att hat kan förblinda ett par ögon tills de glöder av ondska och illvilja. Så att tanke blir till handling. Att det finns människor i vår värld som uppfostrar det finaste de har, oskyldiga barn, till att se med dessa ögon. Och att dessa ögon berövar världen på det viktigaste och mest fundamentala som finns. Liv.

Alla dessa känslor och fler har pulserat i mig under helgen. Uppgivenheten har ersatts med sorg. Sorgen har övergått i ilska och ilskan har mynnat ut i uppgivenhet.

Men mitt i det mörka, hemska, förtvivlande har det också vuxit något annat.

Jag har nämligen också känt hopp. Hoppfullhet, då jag ser hur världen går samman och stöttar i en enad front. Hur mitt facebookflöde i Sverige fyllts med färgglada flaggor, Eiffeltorn, libanesiska granar och statusuppdateringar fulla av kärlek, stöd och deltagande. Hur människor runt om i världen, istället för att dras med i hat och nattsvart mörker, väljer att sprida kärlek och värme och deltagande. Hur debattartiklar diskuterar hur hatet ska bekämpas med kärlek. Hur människor runt om i hela världen sätter ner foten mot ondskan och hatet med kärlek.

Och det ger mig tilltro. Och kärlek. Och hopp.

Hopp om att det goda kommer att segra.

Kramar

Tina Löfström

Min kollega Ami är en stor inspirationskälla för mig och idag skrev hon om fredag den 13:e på vår facebooksida för ALerigo.

Artikeln hon refererar till, hittar du på ALerigo på facebook och inlägget likaså. Själv ska jag givetvis följa hennes uppmaning och sprida gott idag. Testa du också och berätta hur det gick! 🙂

Lycka till!
Tina Löfström

Tina på facebook
ALerigo på facebook