Efter middagen ställde min kille sig och mixade en hel kanna strawberry daiquiri gjord på typ två liter färska jordgubbar, lime, krossad is, rom och socker. Urgott är bara förnamnet.

Gulligt videoklipp där Britney Spears båda söner Sean Preston och Jaden James dansar till Toxic under en av Britneys London-repetitioner. Älskar deras armrörelser.

Det blev en ganska bra dag idag:

-Hämtade fyra nya pocketböcker på tobaksbutiken.

-Hann sola en dryg timme under mycket sen eftermiddag (tänkte att solen inte tar så mycket så sent så jag hoppade solskyddfaktor – eventuellt tomatansikte kan därför väntas).

-Unnade mig ett gäng skivor prosciutto – inte färdigförpackad utan från charken.

-Har åkt pendeltåg utan förseningar, med fin luftkonditionering och de sista kapitlen i Harry Potter (obs! inte sista kapitlet – det sparar jag alltid till högtidsstund hemma).

Jag läste det här inlägget hos Jazzhands och tyckte att hon pekade på en rolig, lite ytlig men ack så viktig detalj i det här med Facebook- och Twitter-etikett. Det lilla delikata problemet kan sammanfattas som ”vänner som spammar”. För har inte alla några vänner på Facebook eller några man följer på Twitter som hämningslöst uppdaterar sin status tusen gånger om dagen och skriver små avhandlingar (inte sällan fullkomligt ointressanta sådana med den gemensamma nämnaren ”ingen slutpoäng”)?

Om någon skriver en trist och tjatig blogg kan man ju bara sluta läsa den – eller ta bort den från sitt rss-feed och ingen blir sårad. Men att unfollow på Twitter eller ännu värre – ta bort en vän på Facebook – är ju samma sak som att göra slut i digital mening. Och så kan man ju inte göra utan att riskera ledsna miner eller ännu värre – ställas till svars IRL!

Därför borde vi ta upp vett och etikett på Facebook (Magdalena Ribbing – dags att läsa på!) Så här kan vi börja:

• Skriv inte fler än tre till fem statusuppdateringar per dag (om det inte har hänt något utöver det vanliga som kan ha någon form av allmänintresse – eller om du råkar vara väldigt rolig).
• Innan du skriver tänk: ”är detta något som alla mina Facebook-vänner kan tycka är lite kul/intressant att få ta del av”.
• Behåll dina kärleksförklaringar till din respektive privat. Din förskolekompis kusin kanske inte orkar läsa om att du längtar efter ”gullsnutten” ännu en gång.
• Bjud inte in folk till applications.

Fyll gärna på med fler vett- och etikettsregler för Facebook och liknande.

Nu när juni börjar lida mot sitt slut så känner jag en slags sommarstress komma krypandes. Och samtidigt inte. Saken är den att man aldrig vill att sommaren ska ta slut. Och är man då småkass på att leva i nuet – mindfulness – carpe diem – kalla det vad ni vill så mår man bättre av att se fram emot bra saker. Alltså är maj en idealisk månad att må bra i väntan på sommarens ankomst. När sedan hela juni regnar bort ackompanjerad av apriltemperaturer så blir man lite nervös runt midsommar. Som tur är gjorde ju vädret en kovändning och dumpade Torremolinos i skallen på svenskarna vilket genast gjorde att sommarstressen lugnade ner sig. För trots att det är svårt att leva i nuet så är det betyligt lättare när man kan jobba på brännan med Harry Potter-sträckläsning och mumsa på smälta mandelkubb i solen. Eller gå i strandklänning klockan nio på kvällen. För är det inte så att dagarna känns längre när det är varmt?

Igår kväll gjorde jag något som jag inte gjort sedan A-video i Helsingborg 1998: hyrde en film! Det slog mig nämligen igår (då jag läser Harry Potter and the half blood prince) att jag inte sett The order of the Phoenix-filmen. Och om ett par veckor släpps ju nästa film och så kan vi bara inte ha det. Sedan vågar man ju inte ladda ner så där spontant längre då man inte vill hamna i finkan på grund av Harry Potter så jag traskade till videobutiken på Götgatan och fick liksom lära om hur man hyr film. Det visade sig att det var som att cykla – har du en gång lärt dig det så sitter det i bakhuvudet.

Lördag kväll dedikerades åt Debasers uteservering. Jag och Niklas åt middag.

Jag åt chiliburgare med aioli och Niklas åt biff med rödvinssås.

Mums, mums. Efter maten gav vi oss på Strawberry daiquiris.

Det var mycket gott. Efter ett tag dök även Anna och Frida upp.

Anna fångad i ett ögonblick då hon grälade på Niklas för att han gjorde löjliga miner på alla foton.

Sedan lämnade vi festflickorna på Debaser och promenerade hem via Klevgränd, Mäster Mikaels gata (som jag i princip helt missat trots att den ligger i min stadsdel – kanske finaste gatstumpen i hela stan) och Nytorgsgatan. En härlig kväll helt enkelt.

Jag älskar folk som använder uråldriga ord utan ironi. Min morfar säger exempelvis ”korgboll” om basket utan glimten i ögat. Så extraordinärt kul. Men så är han snart 91.

Den här soliga dagen har jag tillbringat på stranden – eller snarare i närheten av Källtorpssjön. Vi valde sjö då det blir snabbare varmt i vattnet där. 21 grader stod det på en skylt. 12 grader skulle jag tippa på. Men sedan råkar jag vara Sveriges största badkruka och fryser ofta i bukten i Medelhavet i vår spanska by där det inte sällan blir 28 grader i vattnet. Med andra ord hoppade jag badandet och ägnade mig åt snicksnackande på handduk med båda mina systrar och söta Karin. Nu ska jag kasta mig in i duschen och sedan käka middag på Debaser (jag och min kille firar tre år och tänkte att det passade bra att slänga i oss Debaserburgare på samma ställe som vi faktiskt träffades – den historien finns för övrigt att läsa här).

(Här skulle ha varit några foton från dagen men jag glömde kameran. Lika bra det – skulle ändå ha vägrat lägga ut bikinifoton på en satans blogg)

Fredag kväll var en mycket härlig sådan. Jag och mina systrar hade bestämt oss för en systerkväll och började kvällen hemma hos mig med citrusdrinkar och provolone/parmesan/rödlök/färsk oregano-quesadillas. Sedan promenerade vi längs Östgötagatan, Skånegatan och Renstiernas gatan tills vi nådde Åsögatan där vi åt på mycket trevliga Cibo.

Jag och Mia åt pasta vongole och Anna tog tagliatelle med kalvfilé, tryffel och sparris. Det var som ni antagligen kan tänka er – himmelskt!

Mia och Anna åt med god aptit.

Jag körde en stil som skulle kunna kallas ”satans ballerina”.

Efter maten gick vi till Debasers uteservering. Den var fullständigt proppfull. Inte konstigt när hela juni gick i regnets tecken, denna helgen består av trettio grader och sol och de flesta har fått lön på kontot.

Jag har sedan tonåren trott att Pimm’s bara dracks i mer belevade kretsar men vart man än vände sig på Debaser drack varenda poplugg en kanna Pimm’s med traditionella tillbehör som gurka och mynta. 250 spänn tog dem för det. Inte Royal Ascot-stämning på det direkt.

Sedan satt vi på uteserveringen och babblade bort någon timme. Efter det promenerade jag hem genom ett smockfullt sommarstockholm.