När man åker bil i en och en halv timme och den enda radiokanalen som fungerar skapligt är Lugna favoriter så kan man komma till intressanta insikter. Jag kan uppenbarligen varenda låt de spelar. Hela texten. Ge mig Heal the World med Michael Jackson! Kör Against all odds med Phil Collins – Bailamos med Enrique Iglesias – Slipping through my fingers med Abba – Buffalo Soldier med Bob Marley. Till och med rapsekvensen i Shaggys Angel satte jag. Det är ett under att jag överhuvudtaget kan något annat. Hjärnutrymmet borde vara fullt av skitlåtar, menar jag.

Igår gick Lara Croft på tv och vi såg den ännu en gång. Min killes drömkvinna råkar vara just Angelina Jolie. Under många år (främst i gymnasiet) fick jag höra att jag var så lik Jennifer Aniston. Nu undrar jag om det var precis så här hon kände när hon var gift med Brad Pitt?

Jag tänker på det här med mygg som man gärna gör när solen går ner vid sjön, bredvid en skog. Mygg känns sällan så aktuellt som då. Förutom i vår by i Spanien som ligger precis vid Ebroflodens delta vilket inte bara innebär konstigt ökenliknande landskap mitt i Medelhavet utan också myggor lika stora som småhelikoptrar. Första sommaren vi var där och jag och min syrra var pyttesmå trodde våra föräldrar att vi hade fått vattkoppor och gick till doktorn. Han skrattade och förklarade att de 73 utslag jag hade och de 56 som Mini-Anna var täckt av i själva verket var myggbett. Sedan tipsade han om de mest miljöfarliga men effektiva myggmedlen som existerade.

Ett knep som många restauranger med uteservering använder sig av i den spanska byn är en stor kruka full av planterad basilika. Det ska tydligen hålla myggen borta. Själv drar jag alltid handen i krukan och river av så mycket jag kan till nästa dags pastalunch då Spanien inte direkt är landet med bra utbud av italienska örtkryddor. Här nedan ser ni exempelvis mig i somras när jag vid fyratiden på morgonen tar en paus från dansen och snattar rosmarin i uteställets dekorativa rabatt. Det smakade bra till potatisen dagen efter.

De senaste dagarna har jag känt mig så överdrivet irriterad på medmänniskor. Inte på folk jag känner utan på alla andra. Ni vet de som går långsamt före en på trottoaren, tre personer i bredd när man själv har bråttom. Eller pensionärerna på Ica som betalar hela veckoinköpen (fiskgratäng med dill, rullsylta (finns det något som heter så?), en citron, kokt medvurst och Bullens pilsnerkorv på burk) med småslantar och långsamt, likt sengångare, lägger i femtioöring efter femtioöring i de där kontantmaskinerna i kassan. Eller de två mammorna med varsin barnvagn som låste in mig i ett hörn på Twilfit genom att bilda Bugaboo- och gravidkilos-mur så jag inte kom ut från tränings-bh-hyllan. Inte ens när jag hade sagt ”ursäkta” tre gånger. Eller de svajiga heroinisterna som blockerar Ringens utgång för att ”Sonny” just raglade förbi och de måste hälsa. Lika långsamt som pensionärerna men en aning ryckigare.

Med stor sannolikhet är det jag själv som är problemet. Att störa sig osunt mycket på folk runt omkring brukar vara ett mycket tydligt tecken på att man är stressad och behöver lugna ner sig lite. Därför är det extra skönt att jag drar till skogen ikväll. Efter sommarmiddag hos min killes familj hoppar vi i bilen och kör en dryg timme tills vi kommer till sjö, skog, 1600-talstorp, en tomt som är lika stor som mitt kvarter och tystnad. Ungefär precis vad jag behöver nu.

Det är inte förrän nu jag får dras med sviterna av Sterings konkurs i höstas. Jag bokade nämligen precis flygbiljett till Barcelona i augusti. Under många fina år har jag alltid kommit över prisvänliga direktbiljetter Stockholm-Barcelona. Flyg med byten känns som det hör till nittiotalet. Men nu ska jag alltså flyga över Prag både dit och hem. Dubbelt så lång restid på nervägen och tre gånger så lång tid tillbaka. Det hade varit okej om min slutdestination vore Barcelona – men nej, jag ska åka snigeltåg till byn som går typ en gång om året i rusning. Det här kommer att bli en mycket lång resa, känner jag. Men samtidigt: urskönt att ha fått det gjort.

När jag började ettan var jag oerhört nervös. Jag kände inte så många barn i min egen ålder. I min by var jag nämligen den enda som var född -78 och den enda tjejen förutom min lillasyster. 1800-talsskolan låg i grannbyn, en tvåkilometerssträcka på spikrak landsväg mellan enorma sockerbetsfält. Men snart var vi 14 klasskamrater som spelade kula, hoppade hage och twist på rasterna.

Min fröken var vansinnigt snäll men lite sträng. Hon var en grannbys kyrkoherdes fru. Varje morgon gick hon fram till orgeln som med största sannolikhet kom från tiden skolan grundades och satte sig och började spela. Vi barn stod upp bredvid våra bänkar och sjöng ”Din klara sol går åter opp”. Efter morgonpsalmen började lektionen. Så fort någon vuxen kom in i klassrummet ställde vi oss upp och hälsade unisont: ”Godmorgon”.

Ettorna skulle lära sig läsa. Jag hade redan läst och skrivit i tre år. Min fröken samlade ihop Läsa Tyst-böckerna från både låg- och mellanstadiet och tog med mig till materialrummet. Där placerade hon en skolbänk och en stol och sa att jag gärna fick sitta här och läsa i lugn och ro så skulle hon rätta mina svar i lektionens slut. Materialrummet kändes som mitt eget lilla himmelrike och skrivuppgifterna var de allra roligaste. Jag tror jag gjorde klart sexans bok i tvåan.

 

Jag tycker att det är lite småroligt att äntligen ha tillgång till ett bra statistikverktyg till den här bloggen. Jag har funderat på att göra lite sökordspoesi då jag emellanåt fnissar lungorna ur mig hur vissa personer har hittat hit. Idag började jag för första gången titta lite på nätverksplatserna och fick helt plötsligt kalla fötter. Nu vet jag att människor dolda bakom dessa nätverk läser min blogg. Inte bara en gång utan regelbundet och ganska länge varje gång:

• Rikspolisstyrelsen
• Domstolsverket
• Ett tiotal väl ansedda advokatbyråer
• Riksdagen

Förstår ni om jag känner mig som en brottsling?

Förra sommaren hittade jag ett par härliga solglasögon till ett fördelaktigt pris. Jag letade i ungefär en vecka efter rätt färg och åkte runt på kanske fem olika upplagor av den butik de såldes i. Till slut – bara ett par dagar innan den årliga spanienresan fick jag tag på dem i rätt färg – vita.

Jag älskade de här solglasögonen – de var bekväma, inte särskilt ömtåliga (jag är en sådan person som slänger ner allt jag har i handväskan lite hipp som happ – inga glasögonfodral så långt ögat når) och lite ”snabba” i stilen (med snabba menar jag att de förde tankarna till racing).

En dag var hela familjen på poolparty med grillning och skumpa vid alldeles för tidig timma hos några vänner. Festen ägde rum mitt ute på risfälten på Ebrodeltat (här finns bilder på det coola huset med omnejd). Efter desserten bestämde vi ”ungdomar” (i relation till våra föräldrar var vi ju trots allt det) att testa den nya Jet Skin som hade införskaffats. Vi har under årens lopp blivit ganska hyfsade Jet Ski-chaufförer (förutom Anna som nästan sjunker med tanke på den låga hastigheten) men det fordon vi har använt förut kanske har en maxhastighet på 100 km/h (vilket också är vad vi brukar komma upp i på Ebrofloden så länge man inte måste parera svallvågor). Det nya monstret till vattenmaskin hade tre gånger så många hästkrafter som den förra och tar fyra personer.

Yngste sonen i den spanska familjen (han är lika gammal som jag men mogen som en treåring när det kommer till saker med motorer) slängde upp mig bakom honom på premiärturen. Vi kör snabbt så ögonen tåras fram och tillbaka längs floden. Sedan ska vi köra i land och hämta nya passagerare och vinka till Mamma som står och filmar. Då gör den yngste sonen en svärsväng. Resultatet blir ju att vi flyger huvudstupa ner på Ebroflodens dyiga botten. Femton kallsupar och några gyttjespottningar senare kravlar jag mig in till land. En bruten Jet Ski-passagerare. Solglasögonen låg kvar långt nere på botten. Killarna dök några gånger för att leta men med tanke på strömmarna var väl solglasögonen redan halvvägs till Mallorca vid det laget. Synd på ett par sådana favoriter.

I detta ögonblick ligger jag och sväljer gyttja på botten av den här floden.

 

Med detta lite färgredigerade foto (ser det inte lite ut som ett sjuttiotalsfoto kvalitetsmässigt?) vill jag bara visa ännu en gång längden på mitt hår. Att jag med ett visst mått av psykoblick stirrar på personen till vänster om mig kan ni försöka glömma. Så ser jag bara ut caught off guard så att säga. Och obs! personen utanför bild till vänster om mig känner jag så det är inte en okänd jag stirrar på i tunnelbanan bara sådär. Men det var håret jag ville visa upp. Gigantiskt!

1. Hur gammal är du om fem år? 36, fy satan!

2. Vem var den sista du träffade? Min kille Niklas.

3. Hur lång är du? 168 cm. Ibland 167. Det är lite dagsform.

4. Vilken var den senaste film du sett? The Proposal i förrgår. Den var ok för att vara en romcom. Gillade att de var i Alaska (dock spelades den tydligen in i Maine).

5. Vem ringde du senast? Minns ej vem jag ringde men igår pratade jag länge med min syrra Mia i telefonen. Vi diskuterade Lost på en hemskt nördig nivå.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Tror det var ett svar till Mamma om att hennes nya mobil verkade cool.

7. Var är dagens planer? Förutom det vanliga: någon typ av träning!

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Skicka sms. Eller jag lider inte av telefonfobi som jag gjorde som liten längre. Jag kan ringa också. Men jag föredrar att kommunicera i text – sms eller mail.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta.

10. När såg du senast din mamma? I söndags nere på min gata innan de körde tillbaka till Skåne.

11. Vilken ögonfärg har du? Väldigt blåa.

12. När vaknade du idag? Vid halv fyra. Sedan vid fem. Sedan vid sju. Sedan nio.

13. Har du någon gång hittat en katt? Ja. Vi kallade den Jonas. Men det var någon annan som ägde den upptäckte vi sen.

14. Vilken är din favoritplats? Hemma och i vår by i Spanien.

15. Vilken plats föredrar du minst? Velar mellan överlevnadsläger med barkmiddag tillsammans med scouter eller på Drottninggatan i Stockholm en löningslördag vid tvåtiden.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Geografiskt eller mentalt, undrar jag? Kanske i 4:e arrondissementet i Paris i en gigantisk takvåning med Niklas där jag sitter och skriver petitesser och dricker rödvin.

17. Vad skrämde dig som barn? Eld och pyromaner.

18. Vem fick dig att skratta senast? Niklas

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, men de står kvar hemma hos Mamma och Pappa. Några Roxette och Kim Wilde.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Stationär.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? I en ful t-shirt som är oemotståndligt mjuk.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Två.

23. Hur många landskap har du bott i? Två. Eller talar vi bara om Sverige här? Jag utgår från det.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Nej, det var nog dåliga skaldjur.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Favoriten är flipflops. Bästa skon. Utom när man kör bil.

26. Är du social? Egentligen är jag nog ganska social men jag är minst lika gärna helt själv. Älskar att vara själv!

27. Vilken är din favoritglass? Egentligen gillar jag ju andra efterrätter mer än glass så när jag väljer glass tar jag ofta en som innehåller min favoritefterrätt och blir lite besviken. Typ Ben & Jerrys. Gillar förresten Lejonet och Björnens saffransglass asmycket, kom jag på!

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Hela min livsplan hänger mycket på att jag ska vinna 150 miljoner. En miljon – då kan man ju nästan skita i det. Räcker knappt att betala tillbaka studieskulder och insats tills stor lägenhet. Småpotatis.

29. Tycker du om Kinamat? Ja, fast absolut inte kinamat från Kina. Bara västvärldens svar på kinamat. (har bott i korridor med kineser och deras mat äter man bara inte)

30. Tycker du om kaffe? Inte jättemycket. Tar en cappuccino ibland. Emellanåt en latte.

31. Vad dricker du till frukost? Te. Alltid.

32. Sover du på någon särskild sida? Höger.

33. Kan du spela poker? Jag kunde när jag var liten för då spelade alltid jag, min syrra och min pappa om tändstickor eller kastanjer. Nu kommer jag inte ihåg.

34. Tycker du om att mysa? Om det innebär att ligga halvdöd i soffan och glo på tv så absolut!

35. Är du en beroendemänniska? Jag vet ej riktigt vad det innebär. Men det är jag säkert.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? En kompis unge i Spanien som är typ tre.

37. Vill du ha barn? Då är vi tillbaka till den här problematiken: ja och nej.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Franska om jag skärper mig lite (är lite ringrostig när det gäller snacket – resten kan jag), spanska – snackar hellre än bra men det brukar funka. Tyska kan jag ganska bra grammatiskt men är urkass på att prata. Katalanska använder jag när jag vill liva upp stämningen i vår spanska by (de gillar alla som säger något på katalanska nämligen). Obs! Kan ej katalanska förutom ett ganska stort gäng ord).

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.

40. Föredrar du havet eller en pool? Havet. Fast jag tycker det är äckligt att bada i havet. Får bacillskräck. Men det får jag ju i pooler också om de inte är privata. Hellre bada i vänners baciller än okändas.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Mat. Utan tvekan. Jag shoppar mest kläder för att jag behöver nya. Men jag älskar att komma över en spännande dyr konserv med något kul. Eller en ultrafin parmesanost exempelvis.

42. Äger du dyra smycken? Absolut inte! Är ingen smyckesmänniska och har aldrig förstått hur man kan lägga dyra pengar på sånt.

43. Har du någon gång testat narkotika? Om vi säger såhär: jag tycker att det är värdelöst med droger. Ingen uppför sig så sjukt efteblivet som någon som tar droger. Hatar’t.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En kopp te.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag tänker spontant: jag själv! Fast det är lite självupptaget så jag säger mina syrror. Och Niklas (annars hade jag ju inte varit ihop med honom). Eller de flesta jag känner är hemskt roliga.

46. Välj ett ärr på din kropp? Ett på ovansidan av handen som jag fick när jag putsade McDonald’s-skylten på Knutpunkten i Helsingborg när jag praoade där.

47. Vad har du för ringsignal? En skitjobbig.

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Om jag har det finns dem hos Mamma och Pappa.

49. Flirtar du mycket? Nej, inte nu längre. Fast en tjej som ler mycket och pratar intresserat med en person av motsatt kön missförstås mycket ofta. Man kan vara trevlig utan att flirta ffs!

50. Vart togs din profilbild för din blogg? Min kompis Katti tog den. Tror det var på Debaser.

51. Kan du byta olja på bilen? Inte en chans.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej. Men jag har kört för fort.

53. Vilken var den senaste bok du läste? Blonde av Joyce Carol Oates. Skitbra.

54. Läser du dagstidningen? Jag prenumererar inte längre på någon dagstidning. Men jag läser dn.se och svd.se varje dag. Flera gånger.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Fick prenumeration på Allt om mat av Niklas föräldrar i julklapp vilket är superkul.

56. Dansar du i bilen? Sittdansar för hela slanten om det är en bra låt på radion. Nej, det gör jag nog inte.

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Lyssnar sällan på radio. Om jag lyssnar är det P3.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Herregud, jag skriver nästan inget på papper längre. Kanske en inhandlingslista?

59. När var du i kyrkan senast? Var i en kyrka i Rom men ej på gudstjänst. Minns inte senast jag var i kyrkan ”på riktigt”.

60. Vilka personer utmanar du? Jag utmanar ingen. Herregud, man får väl välja själv.