En sommar för några år sedan hade jag ett långt sommarlov från universitetet och vädret råkade vara fenomenalt hela juni och juli. Det ledde till att jag låg i bikini och solade hela juni och halva juli. Därefter drog jag till Spanien en månad drygt och tillbringade såklart varje dag på stranden. När jag kom hem såg jag ut som en tant från The Orange County med vitt hår och läderartad hy.  Jag har aldrig innan eller efter blivit i närheten lika brun eller fått lika solblekt hår. Man kan sammanfatta det som att det inte blev så snyggt.

Men när jag ser fotona från Britney Spears samarbete med Candie’s så kommer jag bara att tänka på hur jag såg ut i augusti den där legendariska sommaren: inte klok. Till mitt försvar sitter de där fotona på mig i ett familjealbum (och numera på en blogg visserligen) och jag saknade stylist. Britney däremot blev stylad på samma sätt för en oerhört påkostad annonskampanj. Det är sådana saker som går över mitt förstånd.

Det finns nästan ingen typ av nöjesjournalistik (jo, det gör det men den här kvalar in på topp fem) som jag känner så mycket för som när en stor stjärna kommer till Sverige ett par dagar. Då är det ju alltid någon kvicktänkt reporter och någon fotograf som sätts på jobbet att kartlägga varenda rörelse som stjärnan gör under Stockholmsvistelsen. Som nu när Britney är här.

Jag fullkomligt älskar att få veta att Britney Spears barnflickor köpte tre kassar mat på Hemköp i Åhlénshuset. Eller när Beyoncé var här för några år sedan och åt middag på Portofino vid Zinkensdamm. Eller när Backstreet boys-Nick och Paris Hilton käkade på East.

Jag är helt enkelt barnsligt förtjust i alla reportage som behandlar ämnet ”kändisarna är som oss”. I stil med att Jennifer Garner och Ben Afflecks dotter Violet går på vanligt dagis. Eller att Britney Spears igår beställde hem massor av take away-mat från ”en känd hamburgerkedja”.

Nu är det bråda tider för mig. Har just kommit hem efter långlunch med Joanna. Först thaimat på Koh Phangan och sedan glass i solen på Nytorget. Kändisspotting: Thomas Di Leva med fru och ursött barn (undrade först vad det var för Jesusklädd familj som kom gåendes). Sedan: Sahara Hotnights. De köpte också glass.

Nu har jag varit på vinden och hämtat resväskan och ska slänga ner lite kläder och därefter bege mig till Bromma för flyg till Helsingborg. Ikväll blir det middag med mamma och pappa och sedan kommer Anna med flighten efter lagom till en liten utekväll i Sundets pärla (obs! Helsingborgs gamla smeknamn innan de bytte till ”porten till kontinenten”).

Om vi ska fortsätta på Michael Jackson-spåret (för sista gången får jag hoppas nu) så tyckte jag att det var fullkomligt avskyvärt att släpa upp alla barnen på scenen i slutet av minnesceremonin och låta lilla 11-åriga Paris stå och hulka och snyfta medan hon stammade fram hur mycket hon älskade sin pappa medan Janet Jackson stod och teaterviskade: ”speak up, speak up”. Herregud. Som att de barnen inte har haft en tuff vecka redan. Att stå och prata inför en fullsatt konserthall och miljoner och åter miljoner tv-tittare är kanske inte direkt vad en 11-åring som just förlorat sin pappa och inte vet exakt vem hennes mamma är behöver.

Var det bara jag som reagerade på den oerhört fjantiga och långsamma ”dansen” doagänget bakom Jennifer Hudson under minnesceremonin för Michael Jackson körde? Den såg ut att vara tagen direkt från Napoleon Dynamite’s Happy Hands Club. Jämför själv genom att dra fram till 1.30 minuter i första videon och titta sedan på den andra.

 

Alltså, jag vet att det kommer att vara ungefär en miljon tokiga Michael Jackson-fans runt Staples Center i L.A idag. Och jag vet att Michael Jackson död i sin kista av äktaste guld kommer att skapa hallabaloo under transporten från Forest Lawn-kyrkogården. Men att ta in LAPD:s SWAT-team som begravningsentreprenörer känns ju lite väl magstarkt. Man tänker ju att de jobbar med ungefär samma saker som Jack Bauer; stormar hus fulla med terrorister i sista sekunden innan L.A flyger i luften och så vidare. Men idag får de helt enkelt köra en kista genom stan.

De kan ju i alla fall inte klaga på tråkiga vardagsrutiner.

Här kommer dagens Shiloh Jolie-Pitt-bild. Shiloh är ju min favoritkändisunge alla kategorier. Här påminner hon härligt nog om Hansons okända lillebrorsa. Är det förresten inte sjukt hur lik Shiloh är Angelina som barn? Och är det inte lika galet hur lik Angelina är sin (bortgångna) mamma Marcheline Bertrand?

Marcheline Bertrand med Angelina Jolie någon gång på sjuttiotalet och Angelina med Shiloh förra året.