Här är förresten ett foto på mig i Visby. Jag har inte ens hunnit/orkat lägga över mina foton på datorn. Jag var inte så effektiv rent fotomässigt; tog liksom ett foto i Visby, sedan inget på ungefär två dagar och därefter sextiotre stycken på en rauk. Inte världshistoriens roligaste photostream liksom. Det här fotot har däremot Niklas tagit. Han har en så bra kamera så att man antingen blir jättebra eller Orc-ful då alla skavanker syns. Har man solglasögon kommer man alltid undan.

Jag gör nu en av de värsta grejerna jag vet: packar för en längre resa. Jag hatar visserligen att packa för kortare resor också då jag har någon form av tvångsmässigt behov att alltid lägga i för mycket men samtidigt fel saker. Nu har jag minskat bokvikten från tre kilo till två och ett halvt. Det är med andra ord en mindre bokhylla i väskan. Det enda jag vill nu är att vara framme. Det finns i princip inget jag avskyr mer än att just resa. När jag väl är på plats är jag otroligt nöjd men processen att packa-släpa väskor-ta sig till flygplats-vänta på plan-flyga-vänta på väska-ta tåg släpandes på väskor-byta tåg i 34-gradig hetta bland tusentals människor-åka nytt tåg i två och en halv timme-bli hämtad på stationen tre mil bort-åka bil till spanska byn är mig övermäktig. Vill bara kunna knäppa med fingrarna så skulle både jag och mitt bagage stå utanför ytterdörren. Ge det trehundra år så kan man säkert det. Tills dess: lida.

Min allra sista utekväll i sommarstockholm dedikerades, liksom de senaste helgerna, till Trädgården under bron. Till att börja med är det ett alldeles fantastiskt ställe; ruffigt uppbyggt under den industristämplade Skanstullsbron, semifestivalkänsla men med tydliga toner av Berlin, Brooklyn och eventuellt ett franskt rave från 1996 (på ett bra sätt). Sedan råkar de för det allra mesta spela fantastisk musik, ha ett kilentel som ser ut som de spelar trummor i ett indieband och billig öl. Helt enkelt allt vad man letar efter. Denna kväll blev en tidig sådan då jag råkar ha massor att göra imorgon inför spanienresan, men inte sämre för det. Drack några öl med Mia och Rebecca, skvallrade och och pratade internet i vanlig ordning.

Jag har varit i stan och sett på Prideparaden. Jag började titta vid Stureplan men drog mig sedan ner mot Hamngatan/Sveavägen där jag stod ganska länge. Det var helt fantastiskt. Jag önskar så mycket att alla med trista fördomar (”jag har inget emot homosexuella, men…”) skulle ha stått och tittat där idag också. Det var vansinniga kostymer, skyhöga klackar, Rio-karnevalsddräkter, lädermunderingar – men mest av allt var det helt vanliga, glada, härliga människor som gick i tåget. Mer eller mindre varenda yrkesgrupp fanns representerade i tåget; polisen, försvarsmakten, lärarförbundet, kriminalvården, sjuksyrrorna, läkarna, facket, politiska partier, tulltjänstemän, Securitas, ja allt som tänkas kan. För det är klart att det finns homosexuella på varje arbetsplats. Och jag hoppas (i likhet med Unionens paroll i tåget) att alla heterosexuella tänker på det ibland och inte sitter och pratar vitt och brett om trångsynta åsikter på kafferasten. Har man så trista fördomar så får man jobba med dem hemma – inte hålla monologer på jobbet. Ett av de finaste ekipagen var Stolta föräldrar till homosexuella barn. De rev ner applåder längs paradsträckan och jag tänkte att en sådan grupp skulle inte ha funnits för tjugo, trettio år sedan.

Bild från stockholmpride.com

Nu ramlade man just innanför dörren på Södermalm. Tillbaka i civilisationen. Nog för att Gotland har varit oerhört gemytligt men dygnet runt-öppna 7eleven hade de inte där ute i obygden. Och för mig finns det en alldeles kolossal trygghet i just den tanken. Inte för att jag brukar handla en liter mjölk klockan 02.47 särskilt ofta men själva tanken på att man kan göra det fungerar på samma sätt som en lugnande tablett i min kropp – jag kan slappna av. Det är en av biverkningarna man har efter att ha bott 17 år på riktiga landet under sin uppväxt.

Gotland är underbart förutom en grej: det finns ingen internetuppkoppling som går med på att fungera (märk väl – vi har med oss en PC-laptop, en Macbook Air, ett par olika mobila bredband från vardera företag och en iPhone som vi nu använder som modem då allt annat vägrar funka. Min mobil har bara gått med på nödsamtal det senaste dygnet i princip). Detta är lite av en utmaning för oss fyra internetvänliga själar som bor i det fina röda huset bortom en väderkvarn, långt ut på ett fält.

Men annars njuter vi. Igår promenerade vi genom Visby, tittade på söta hus, åt middag på en uteservering på Stora torget och körde sedan över till östkusten. Idag har vi först legat lite på en undangömd strand i riktigt sommarväder och sedan kört söderut till ett fantastiskt crêperie som låg snyggt inrett i en gammal lada. Där drog vi i oss både galetter och crêpes. Sedan gjorde vi ett litet besök på Gotlands enda vingård. Därefter joggade och cyklade alla de andra medan jag låg i soffan och läste en bok och nu har vi rundat av kvällen med grillning, rosévin och uteplatshäng. Härligt värre med andra ord.

Imorgon är det jag som drar till Lojsta hed och kastar ett lasso på sött, vilt gotlandsruss som jag tar med mig till Stockholm så jag slipper köpa dyra SL-kort i framtiden.

Ligger och solar på en liten hemlig strand på Gotlands östkust. Snart bär det av mot en gotländsk vingård och ett creperie för lite lunch.

Nu sitter jag i färjekö till Gotlandsbåten och ser fram emot att äntligen få läsa Alex James självbiografi om livet som basist i mitt favoritband Blur. Kan bara bli bra. Särskilt som både titeln och omslaget är fantastiska.

Vi har just tittat på film. Changeling. En riktig gråtfest. Imorgon bitti åker vi till Gotland. När filmen tog slut började vi plocka i ordning lite, liksom förbereda oss för att gå och lägga oss. Men det kändes som om vi hade glömt något viktigt. Så stannade Niklas upp i en rörelse och utbrister: ”Men herregud, vi måste ju packa”. Så just det – det var något vi visst hade glömt.

Eftersom det är Prideveckan nu fokuserar tidningarna mycket på heteronormen som är Prides tema detta år. Jag skummar igenom läsarkommentarerna som följer artiklarna och blir som vanligt lite mörkrädd. Det finns främst två saker jag reagerar på:

1. Ett stort antal personer verkar på allvar vara upprörda av homosexuellas rätt till äktenskap. Det finns alltså människor där ute i stugorna som sitter och muttrar och gnäller om att äktenskap enligt alla seder och bruk endast ska kunna instiftas mellan en man och en kvinna. Jag är övertygad om att dessa förståsigpåare inte (tror de i alla fall) lever i någon som helst kontakt med homosexuella. De sitter där och vattnar pelargonerna, brer knäckemackor och känner sig riktigt upprörda, äcklade, chockade och förfasade över att riksdagen tycker att sådana dödssynder ska godkännas enligt lag. ”Vart är Sverige på väg?”, väser de till varandra över furubordet.

Vad jag inte kan förstå är exakt vad de upprörs av. Det är ju ingen som vill ta något från dem. Det enda en sådan lag gör är att låta äktenskapet beröra fler personer (om de nu skulle vilja). Det är ju knappast som att riksdag och regering röstar igenom en lag som innebär att vi upphäver äktenskapet helt och hållet – att alla som är gifta nu helt plöstligt får civilstånd ensamstående eller möjligen sambo.

Med andra ord påverkar inte homosexuellas rätt till äktenskap Per Nilsson i Grönköping det allra minsta. Varför bryr han sig då?

(Det är ungefär som att jag (om jag vore helt dum i huvudet) som personligen inte ser något attraktivt hos killar som suttit inne eller ägnar helgerna åt att misshandla folk i tunnelbanan skulle starta en förening som arbetade för ett förbud mot kvinnor att ingå äktenskap med män med kriminell bakgrund. Herregud. Då är det kanske bättre att välja en annan typ av kille som partner själv och låta andra människor få bestämma exakt vem de vill gifta sig med. Kille som tjej. Kriminellt förflutet eller enögd. Valfrihet är ju lite vad demokrati går ut på och att se om sitt eget hus innan man börjar ge sig på andra kan vara ett gott tips till de flesta rättfärdiga, trångsynta människor).

2. Folk verkar helt besatta av att homosexuella har SEX! Heterosexuella par däremot – de åker ut och fiskar på helgen, kanske tar en tur till sommarstugan eller löser korsord ihop och det kan man ju prata om på fikarasten på måndagsförmiddagen. Men alla homosexuella borde hålla tyst om sin läggning för ingen vill ju höra om deras sexgungelekar och snuskiga orgier som de antagligen sysslade med på lördageftermiddagen när ”vanligt folk” tar en påtår och lyssnar på dansband på radion i stugan. Som att homosexualitet betyder sex och heterosexualitet betyder ordnad samvaro.