Jag älskar mina barn. Mer än något annat.

De är förlängningen av mitt kött och förädlingen av min själ.

Men jag orkar ofta inte med dem.

Det är det som är problemet.

Vi älskar våra barn mycket mer än vad vi står ut med dem.

Föräldrarnas hopplösa ekvation.

Kärleken (K) är gränslös, men det är inte Tålamodet (T).

Mellanskillnaden kallas Skuldkänslor (SK).

Det är en matematisk ekvation:

K minus T = SK

SK kan också betyda Svenska Kronor, 

vilket är mer än ett lustigt sammanträffande.

För om skuldkänslorna är en olidlig migrän är pengarna 

skuldkänslans alvedon, något som mildrar utan att bota.

Vi försöker förgäves köpa oss skuldfria.

Efter hur många tårar har min dotter tjänat ihop till en Barbie?

Hur många timmars övertid på jobbet motsvarar ett legoslott?

Hur många örfilar får man för ett dataspel?

Man skulle kunna säga att skuldkänslor är en dyr känsla av otillräcklighet.

Den värsta skuldfällan man kan hamna i.