Att hålla oss till sanningen.

Var ärliga för en gångs skull!
Vad skulle ni vara utan era lögner? Vad skulle ni ha uppnått om ni
varit ärliga? Om ni inte ljugit för er chef, er fru, era barn, er själva?

Vi lär våra barn att alltid tala sanning, att ärligheten varar längst, att näsan växer på den som ljuger och en massa annat struntprat vi inte själva tror på. Jag har själv sagt samma sak till mina barn.

Jag hoppas att de så småningom förstår att de inte ska göra som pappa säger, utan i stället härma det som pappa gjort. För när ärligheten ställt sig mellan pappa och lyckan, har han aldrig tvekat på vad som måste offras. För hade pappa levt som han predikat hade han haft hälften så många jobb, hälften så många vänner och hälften så mycket sex.

Jag borde kanske ha förklarat för mina barn att sanningen är som en vacker spargris i porslin, något man ska vårda ömt och fylla så gott det går, tills det att man hittar något som är värt att krossa den för.
Och även om spargrisen åker i golvet i alla möjliga sammanhang, är det nog under lakanen man hittar flest porslinsskärvor.

För det är möjligt att ärlighet varar längst, men det är en klen tröst om den inte varar ända fram till sängen. Och dit skulle jag. Till vilket pris som helst.

I början på 1990-talet, när jag klev in i övre tonåren, var den svenska manligheten nedvärderad på köttmarknaden. Den politiska korrektheten hade ännu inte satt munkavle på svenskorna, som öppet vågade säga det de i dag aldrig skulle erkänna: att svenska män är dåliga
älskare som kommer för snabbt, för tyst och för sällan.
Det blev populärt med etnisk sex och för många av oss ställde sig plötsligt kärlekens port på glänt.
Vad skulle jag göra? Jag var 18 år och kåt …

Jaha, så ni vill alltså inte ha en svensk tam kattunge?
Ok, ni ska få ett argentinskt fullblod istället.

Eftersom jag var ett år när jag kom till Sverige, blev jag tvungen att damma av och överexploatera mitt latinska ursprung.

Och visst, det är sant att mina föräldrar hade varit politiska fångar i diktaturens Argentina. Men min egna revolutionära bana hade inte kommit längre än till VPK:s pappersinsamlingar.
Och visserligen föddes jag i Peru när mina föräldrar flydde och visst hade jag haft en indiankvinna som barnflicka.
Men det gav mig knappast en shamans färdigheter.

Men för Karin, vars höjdpunkt i livet var när hon vurpade medan hon åkte offpist i Sälen,

När jag efter gymnasiet valde att återvända till det land mina
föräldrar flytt från, var självförtroendet på topp.
Som tur är står ju minnet alltid på vår sida.

Sunt förnuft sa mig att det bara handlade om att kasta om rollerna, vända på ekvationen, överexploatera min svenska uppväxt, så skulle min sexuella högkonjunktur hålla i sig.

Jag blev därför den mörklackerade vikingen El Gringo, mitt mest misslyckade sexuella experiment någonsin.
För det visade sig snabbt att argentinskorna, till skillnad från svenskorna, höll sina egna män som fullgoda älskare. Dessutom har svenska män ett hemskt rykte om att vara väldigt stela och kyliga, två usla egenskaper när man vill få sig ett ligg.

Som tur var tog tonårsloppet slut, jag blev snart pappa och plötsligt blev det viktigare att ha en ordentlig verktygslåda än att hitta en genväg till sängen.

Men flera år äldre och lite mer hängiven sanningen, är jag fortfarande övertygad om att lögnen är nödvändig.
Vi ljuger för att skona och bli skonade, för att kunna älska och bli
älskade. Vi ljuger för att kunna leva med våra inre motsättningar utan att gå under.
På samma sätt som glömskan gör minnet uthärdligt, är det lögnen som gör livet möjligt att leva.