Jag har fått en inbjudan från min sons skola.
Ett seminarium med temat Ungdomar, Alkohol och Förfest.

Passande, ungarna är ju mellan 15 och 16 år.

Det är en psykolog som ska hålla i föreläsningen.
En ”experta en previas”, förfest-expert.

Är inte det fantastiskt?
Psykolog, expert på förfester!

Hur kom hon fram till att det var
det hon ville specialisera sig på??
Och vart pluggar man till det!?

Jag borde egentligen inte bli förvånad.

Ni kanske inte vet om det,
men Argentina är världens psykologtätaste land.

Det här är inte som i Sverige,
där de vanligaste psykologerna är hammaren och spiken.
I Argentina snickrar vi oss inte igenom en depression.

– Jävla fin sommarstuga du byggt!
– Jovars, det har ju varit en jobbig skilsmässa.
– Åh fan, du har skilt dig?
– Mm…
– Mm…
– Mm…
– Ska vi ta en sup istället?
– Ja, för fan!

Nä, vi tycker om att prata om våra problem och går snabbt till psykologen.
Ofta redan innan vi har sår att slicka.

I Buenos Aires (city, med 5 milj. invånare) finns det 16.000 psykologer.
Vet ni hur många det finns i hela Sverige? Knappt 9.000.

Hälften av Buenos Aires-borna går eller har gått till psykolog.
I resten av Argentina är det en tredjedel av befolkningen.
Imponerande, eller hur?
Vi är verkligen ett u-land, ett undermedvetet land.

För de allra flesta väljer en psykoanalytiker.
Jag också. Carlos heter han.

Om några veckor kommer jag börja gå.
Då slår min depression in, punktlig som en ägglossning.
– Här är jag igen, för min årliga besiktning.
Så brukar jag säga. Och Carlos skrattar.
– Alla mina patienter skulle vilja vara i din situation,
brukar han svara och jag mår genast bättre.

Det är mysigt att sitta hos Carlos och pilla på det förflutna.
Det är som petting i dialogform. Traumat är psykoterapins klitoris.
Det är dit Carlos vill att jag ska komma. Upptäcka den stora Orsaken.
Jag kommer aldrig dit. Jag slutar alltid före.
Carlos tror att det är en försvarsmekanism, att jag är rädd
för vad jag kan komma att gräva fram.
Jag tror inte det. Men strunt i det.

Egentligen säger man inte i Argentina att man går till psykolog.
Det räcker inte.
I det här Woody Allen-landet vill folk gärna veta vad för psykolog.

– Jag har börjat gå till en psykolog.
– Jaha, vad för psykolog?
– Psykoanalytiker.
– Lacaniansk?
– Nej, freudiansk.
– Ortodox?
– Nej, ostrukturerad.
– Med divan?
– Nej, utan.
– Jaha, Foucault-inspirerad då?
– Javisst.
– Man?
– Nä, kvinna.
– Kan du ge mig numret till henne sen, min kusin söker en sån.
– Självklart.

Så kan det låta.
Jag har nog hört de flesta psykologiska och terapeutiska kombinationerna.
Men jag har aldrig hört talas om en förfest-terapeut.
Därav min nyfikenhet.

Ni kanske tror att det här är mumbo jumbo?
Kanske, men hon verkar i alla fall ta sitt jobb på allvar.
Det här är teman hon ska behandla:

– Myter och sanningar om förfesten.
– Förfest: teori och metod.
– Förfest-riten: Likheter och skillnader med andra verkligheter.
– Variabler som har inverkan på förfesten.
– Föräldrarnas roll på förfesterna: risker och skydd.

Jag kan inte missa det här.
Jag kommer bli full, av insikter.