Nu har jag äntligen fixat min Internetuppkoppling här i Argentina.
Mitt liv och bloggande kan äntligen komma igång igen.

Jag kommer att tänka på den gången jag övertalades att gå över till
min nuvarande Internetleverantör.

Det var sent på kvällen då det ringde i telefon
och där började ett samtal som nog skulle vara otänkbart i Sverige…

– Hallå?
– Ja hej, är det Martin Ezpeleta jag pratar med?
– Det stämmer.
– Hej Martin, jag heter Nathan och ringer från Multicanal bredband. Jag undrar om du redan har bredband med något annat bolag?
– Jo, det har jag.
– Är du nöjd med uppkopplingen?
– Nä, faktiskt inte. Det går alldeles för långsamt och jag behöver en snabb. . .
– Vad jobbar du med?
– Jag är journalist.
– Journalist!? Oj så spännande!
– Jo… som sagt, jag behöver…
– Jag älskar att skriva! Men inte nyheter och sånt, jag är mer inne på poesi. Skriver ganska mycket faktiskt.
– Jaha…
– Men bara när det här jävla skitjobbet tillåter mig. Det är möjligt att de spelar in det här samtalet, men det struntar jag i. Du anar inte hur trött jag är på det här jobbet!
– Jobbigt att du känner så.
– Jo, men jag förlorar inte drömmen att kunna leva på mitt diktande någon gång. Jag vet att det låter löjligt.
– Nej, absolut inte! Vi skulle inte vara någonting utan våra drömmar.
– Jag har alltid med mig papper och penna. Man vet aldrig när inspirationen slår till. Ibland går jag på stan och så ser jag eller hör något som inspirerar mig. Då skriver jag ner dikten på en gång!
– Bra, och vad kul att du inte försakar dina drömmar.
– Min fru hjälper mig att sortera dikterna sen. Hon lägger in de i olika pärmar, utifrån temat. Till exempel alla kärleksdikter i en pärm.
– Mm… jag förstår.
– Nu till exempel har jag en massa lappar här på jobbet med små dikter som hon inte har sorterat än. Har du bråttom, annars skulle jag gärna läsa några för dig för att höra vad du tycker…?
– Ehh… tja, varför inte?

15 min och tio dikter senare.

– Vad tyckte du?
– Bra. . .bra! Framförallt första dikten tyckte jag var väldigt personlig och känsloladdad.
– Vad kul! Är det ok om jag tar din e-postadress, så kan jag ju mejla fler? Eller skicka inbjudan till våra poesikvällar?
– Ja, det är ok
– Förresten, är du intresserad av att byta bredbandsbolag?
– Absolut
– Bra, då behöver jag några uppgifter från dig… vänta lite, ska jag bara fixa till här på skrivbordet… det blev så stökigt…