Min 12-åriga dotter gillar en 17-årig kille.
Roberto.

Hon är inte ensam om det,
Roberto är nämligen skolans snygging.

– Har du pratat med honom, undrar jag.
Hon tittar på mig som om jag vore helt dum i huvudet.
Man pratar inte med Roberto.
Man ber till honom.

San Roberto. 
De krossade hjärtans helgon.
De bottenlösa suckarnas beskyddare.

Robertos klass håller på att samla in pengar till
klassresan i december.

Robertos uppgift är att sälja alfajores,
argentinska småkakor.

Min dotter köper Robertos alfajores varje dag.
– De är skitäckliga, erkänner hon.
Men hon äter ändå upp kakorna.

De är hennes nattvardsbröd,
en tyst och obesvarad kärleksförklaring.