Det finns på Aftonbladet en telefon som ringer oftare än de andra.

71000. Tipstelefonen.

Det är en viktig telefon.
Det är dit allmänheten ringer när de ser något med nyhetsvärde.

Mycket som hamnar i tidningen har sitt ursprung i den linjen.

Men det är guldkornen.
Att gallra bland samtalen är som att vaska guld i avloppet.

Att svara i tipstelefonen är ett snitt i ett ruttet socialt äpple,
som att sticka hål i en varig blåsa.

Att lyfta på luren är att öppna Pandoras ask.

– Aftonbladet, redaktionen…

Och här är några av de vanligaste tipsarna:

GLÄDJESPRIDARNA

Glädjespridarna har inte förstått vad som menas med nyhetstips.
 
Ett bra recept på äppelpaj, en TV-serie man absolut inte får missa,
det nya tvättmedlet som gör underverk eller extrapriset på lövbiff –
glädjespridaren älskar att ringa in de små vardagstipsen.

Deras främsta informationskälla är reklambroschyrer och man kan känna igen
dem på inledningsfraser som:
– För omväxlings skull ska du nu få lite glada nyheter…
– Är du inte trött på tvättmedel som inte tar bort fläckarna?

De här konsument-mormonerna är inte ute efter tipspengar,
de har bara råkat se Gud i kyldisken på ICA och vill nu att alla
andra också ska bli frälsta.

ENSAMMA

De söker i den stressade reportern en jourhavande kompis.
Deras enda mål med samtalet är att få vara kvar i linjen så länge som möjligt.
Ett samtal kan inledas såhär:
– Aftonbladet, redaktionen.
– Jaha, och vem har jag äran att prata med?
– Martin Ezpeleta heter jag.
– Espaleta, spännande! Varifrån kommer man om man har ett sånt efternamn?
– Argentina.
– Argentina?? Oj då, då kanske jag ska säga buenas noches. Visste du förresten att Evert Taube bodde där många år? Jag var faktiskt väldigt nära att åka till Argentina en gång när jag var ung. Jo, du förstår…

Det här är en väldigt tidskrävande typ av “tipsare“, av empatiska skäl är det svårt att lägga på.
När tipsaren, efter många turer, fått sjunga om Carmencita och känner sig färdig, vill man inte ens tänka på hur många riktiga brott man har missat.

KONSPIRATIONSTEORETIKERNA

Visste ni att Arbetsförmedlingen i Stockholm
hyr in Hells Angel för att inte tillåta de arbetslösa att ta
sig in i lokalerna?

Nä, det är för att ni aldrig svarat i tipstelefonen.

Man känner snabbt igen konspirationsteoretikerna för att de
ofta inleder med kryptiska eller storslagna fraser som:

– Det jag ska berätta kan få regeringen att falla…
– Det här samtalet är förmodligen avlyssnat…
– Vill du ha ett scoop?
– Som du snart kommer förstå måste jag vara anonym…

Konspirationsteoretikerna ser samhället som ett invecklat
nätverk av organiserad brottslighet.
Och deras uppgift är att avslöja det.

Så fort människor viskar, anar de en konspiration.
Och när fler än tre samlas, en maffia.

De drömmer om att få vara Deep Throat,
den mytomspunna källan som fällde den amerikanska presidenten Nixon.

Och därför hittar de på en Watergate varje dag.

MYTOMANEN

Mytomanen har stenkoll på vad som säljer, därför handlar hans tips
uteslutande om grova brott.
Om ingen dör, blir våldtagen eller grovt misshandlad
tar han sig inte besväret att ringa.

Han är alltid i händelsernas centrum, pratar snabbt och ger en detaljerad
beskrivning av brottet.

– Klockan 20:23 blev en kvinna våldtagen på Folkungagatan.
En patrull från Norrmalmspolisen är på väg. Kvinnan är 22 år
och familjen är ännu inte underrättad, så hantera ärendet varsamt.
Våldtäktsmannen är i 40 års åldern, beväpnad med kniv och har
asiatisk bakgrund. Kan vara adopterad.
Återkommer om det. Ska försöka fixa en fantombild också.

Han återkommer aldrig.
Tipsaren hanterar information som är så het och detaljerad
att han antingen måste vara polischefen eller asiaten.

Men han är ingetdera:
han är Mytomanen, en sorglig själ vars största dröm är att få en egen polisradio och tillbringar fritiden med att titta på inspelade avsnitt av Efterlyst.

KLAGOMUREN

För många människor är tipstelefonen en lokal version av Klagomuren.
Gemensamt för dessa plågade själar är att de kokar inombords.
De är frustrerade, känner sig illa behandlade och kan tänka sig att rösta på SD nästa val.

De läser morgontidningen med iver för att få bekräfta att allt är precis lika dåligt som igår och de klipper ofta ut nyheterna de blir mest upprörda över.

Några av deras vanligaste argument:

– Allt var bättre förr
– TV är skyldig till allt
– Vi tar emot för många invandrare
– Internet förstör ungdomen
– Droger förstör ungdomen
– Det är för mycket porr i samhället
– Föräldrarna tar inte längre ansvar för barnen

Och de älskar att dricka sin värdekonservativa cocktail tillsammans med den stackars reportern som tvingas lyssna på deras olidliga klagande.

VENDETTA

För att en händelse ska klassas som nyhet, måste den – bland annat – ha ett allmänintresse.
Detta förstår inte Vendetta-tipsaren som tycker att Aftonbladet är ett lämpligt forum för att göra upp personliga konflikter på.
De förstår att det inte finns ett bättre sätt att tillintetgöra en irriterande granne på, än genom en effektiv smutskampanj i Sveriges största tidning.

– Ni måste skriva om kvinnan mitt emot som spelar piano klockan två på natten!
– Jag har redan varnat hyresvärden att jag kommer att gå till media om jag ser hundhår i trappuppgången!
– Kan ni inte skicka hit en reporter i natt så får ni själva höra hur kärringen ovanför trakasserar mig genom att slå med käppen mot golvet hela natten?

Deras fantasi är att hela svenska folket ska få veta vilket svin deras granne/hyresvärd/chef/fru är.

ANSLAGSTAVLAN

– Hur slutade GIF Sundsvalls match?
– Kan man poströsta till EU-valet från Elfenbenskusten?
– Vilken är den rätta lottoraden?
– Kommer det vara sol i Karlstad imorgon?
– Synonym till stor: nio bokstäver, tredje bokstaven är “g”?

Alltför många tror att tipstelefonen är en linje där man söker allmän upplysning.
Och de blir ofta upprörda när man inte vill kolla upp informationen.
– Fan vad dåligt. Då kommer jag att ringa till Expressen, säger de i en hotfull ton,
något som en lojal Aftonbladet-medarbetare ivrigt kommer att uppmuntra.

71000 är, som jag sa från början, ett viktigt nummer.

Men ibland undrar jag om inte Aftonbladet borde skriva ett
avtal med Landstinget och direktkoppla samtalen till psykmottagningarna.

Där skulle behörig personal kunna ställa en snabb diagnos och koppla tillbaka de 10 procenten som inte platsar i DSM IV – den psykiatriska sjukdomsmanualen.

Aftonbladet skulle tjäna tid och arbetskraft och Landstinget skulle få ett oförbätterligt medel för att head-hunta dårfinkar.

En win-win situation.