Kissie (Australopithecus):

Bloggandets Lucy – den felande länken mellan apan och människan.
Både i skrift och tanke befinner hon sig i apstadiet –
en huvudfoting som kastar sten, gör märkliga läten
och tillbringar största delen av tiden med att leta efter
något nytt att täcka kroppen med.
Ett tillstånd som många känner igen sig i
och därför är hennes grottvägg den mest besökta i Sverige.

Blondinbella (Homo erectus):

Skrivandet är som en slarvig grottmålning, gjord på ett stenåldersdagis för barn med särkilda behov.
Men hon har utvecklat åsikter och kan, till skillnad från Lucy, ibland överge sin narcissism.
Och när hon lyckas göra en eld med fnöske är hon faktiskt modig och sätter
sig nära.
Men att slå stenar mot varandra kan skada naglarna, därför gör hon det bara i nödfall.

Alex Schulman (Neanderthal):

Har utvecklat skrivandet, men åsikterna är nästan alltid svala, triviala
och lämnar lika mycket eftersmak som mineralvatten.
Förmodligen beror det på att han fortfarande är rädd för elden.
Så även om han byggt en fin och populär brasa, sitter han själv långt ifrån den.
Och nu är det ju så med en lägereld,
att det är bara nära brasan som man berättar bra historier.

Annika Marklund (Homo sapiens):

Övertygelser är åsikter med nervtrådar ända in i själen.
Hos Annika har åsikterna blivit en handfull övertygelser och hon
väljer ut sina strider med omsorg.
När hon går ut i strid är hennes kinder varma av lågorna
och hon slåss med ett vackert och klart språk.

Åsa Linderborg (Homo sapiens sapiens):

Övertygelserna har bundits samman och bildat en ideologi.
Hon dominerar skriften, men ställer orden i idéernas tjänst.
Bloggar sällan eftersom hon har förstått att tystnaden inte
är ett tomrum som måste fyllas till vilket pris som helst,
utan ett nödvändigt andrum mellan två väsentligheter.
Elden har hon inom sig.