Jag har översatt brevet till min dotter till spanska.

Ikväll hade jag sex tjejkompisar här på middag.
Smarta, drivna tjejer. Feminister.

De fick läsa texten och alla var rörande överens
om att det var en olämplig text.

– Din dotter är för ung för en sån text!

– Du är pappan, inte mamman – du kan inte prata så om din dotters kropp. Du måste behålla en distans, en mystik kring din dotters kropp.

– Texten är auktoritär, du försöker tvinga på henne din syn på sexualitet.

– Om hon nu väljer att offra sin sexualitet för att tillfredsställa mannen, är det hennes val och det måste du respektera.

– Det är naturligt att pappan vill att dottern ska vara oskuld så länge som möjligt.

– Man behöver de negativa erfarenheterna, för att kunna känna igen en positiv.

– Du behöver inte prata så öppet om sex. Lär henne att vara självständig, så kommer det också gälla hennes sexualitet.

– Det är bra att dottern får höra en sträng röst, någon som sätter gränser. Det är pappans roll.

Nu har alla gått och jag sitter här med en mycket obehaglig eftersmak i munnen.
En enorm besvikelse, en djup frustration.

Smarta, högutbildade brudar som ser underkastelse som ett fritt val, eller förnedring som en del av en – i längden – positiv sexuell utveckling.
Kvinnor som uppriktigt tror att pappan inte bör prata om sex med sin dotter.

Vad tycker ni?