Jag är en man med bara tre årstider.

Med kirurgisk precision har jag skurit ut
vintern ur min kalender, utplånat kylan
ur mitt liv.

Jag äger ingen mössa, ingen halsduk
och vinterkängor har jag inte köpt
sen högstadiet.

Jag är snögubbens svurne fiende,
den fallne ärkeängeln bland snöänglarna.

Vänder mig som solrosen, flyr som svalan –
solen är min Herre.

Därför förstår jag dig inte, Gud.

Jag som varit din trogne pilgrim –
varför gör du så här mot mig?

Jag har slitit loss istapparna som hållit mig korsfäst
på fel sida ekvatorn, för att bli din tjänare –
varför utsätter du mig för det här!?

Varför tvingar du mig att åka till Sverige igen om en vecka!?
Och stanna där hela november!?

Du vet vad jag tycker om november i Sverige!

Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?