Min son är en idiot.
Han lovade att ta hand om trädgården
när jag var borta.
– Glöm inte trädgården! var det sista jag sa.
– Neeeeej, sluta tjaaaata! Jag ska!

När taxin igår stannade framför mitt hus,
fick jag en shock.

Min gräsmatta hade förvandlats till en tropisk regnskog.
Den två meter höga busken existerade inte ens för
sex veckor sen!
Jag vågade knappt gå in, det kunde lugnt ligga en leopard
gömd i gräset.

Lyckligtvis har jag ett effektivt motgift mot
alla typer av bakslag i livet.
Cristian. The butcher. Mannen i mitt liv.

– Svara ärligt, frågade min dotter på kvällen,
vem saknar du mest när du är i Sverige:
oss eller Cristian.

Älskade lilla människa, jag kunde inte krossa hennes hjärta.

Men sanningen är att den här bilden gör mig
tårögd, får mig att glömma kackerlackorna och relativisera
alla obetalda räkningar som ligger kvar på golvet.

Det åttonde underverket. I mitt kök. Mäktigt.
Vinet är en Nieto Senetiner, Merlot.

Stämningen är högtidlig.
Offergåvan till smaklökarna förbereds.

Dottern tar hand om salladen,
precis som livets oskriva lagar förespråkar.

Ser ni det frikyrkliga ansiktsuttrycket?
Blicken hos den som funnit den rätta vägen?
Leendet hos den som fick titta in,
just när himlen särade på benen?

Åh, avslutningen på en fantastisk kväll!
Men oj, vad svårt att välja!

Ole, dole, doff, kinke, lane, koff…