Nu är det bekräftat.
Cristian är riktigt jävla tajt med Gud.

Efter mitt bråk med Cristian,
började det på eftermiddagen regna oavbrutet.
Ett riktigt jävla syndaflodsregn
som fick varenda kackerlacka i kvarteret att
söka skydd i mitt vardagsrum,
det regnade in genom fönster och under dörrar
och min grill blev nerdränkt.

Jag fick såklart skippa min 7-kilos asado.
Och så fort jag tagit beslutet, slutade det regna!

Så när jag satt där med mina polare
under en stjärklar himmel och med fyra pirog-kartonger
förstod jag:

Det är ett tecken från ovan!
Jag har syndat. Begått övermod.

Ja, man lär sig så länge man lever.

Jag har redan skickat mejl till påven
och berättat om Miraklet i Villa Marta (mitt kvarter) –
tänkte att jag kanske kan få igång kanoniseringen av Cristian
innan Vatikanen julstänger sitt kontor.

Jag skickade också med Cristians CV (en entrecote) med FedEx.
ifall de söker folk till Heliga treenigheten.

Tror San Cristian skulle platsa där –
framförallt är det den Heliga Anden som hänger löst.
Jag har aldrig riktigt förstått vad han gör där överhuvudtaget.

Utifrån min begränsade kunskap
gjorde han inget mer än att knulla en jungfru.

Och visst, det är alltid en bedrift att ta
någons oskuld och jag medger att just Maria
är ett ovanligt prestigefullt ligg, som gett honom en hel del ryggdunkar och gratis bärs.

Men ändå. Det har gått över 2000 år.
Känns ändå som att han lever på gamla meriter.

Dessutom och även om jag inte vet hur arbetsrätten ser ut i himlen,
men nog borde Anden bli utlasad när som helst.

Och då ser jag gärna att Cristian tar hans post.

Då kanske jag också slutar spotta över axeln tre gånger
varje gång jag går förbi en kyrka.

Asadon blev ersatt av piroger. Kul. Lika upphetsande som att hångla med sin mormor.