Stackars pudlar eller Är det inte förbjudet med tortyr i Sverige?
avJag har under mitt bloggliv dragit på mig många fiender.
Någon annan dag berättar jag mer om det.
Men det finns en grupp som verkligen sticker ut i det avseendet.
Jo, det var så här.
Jag hade varit ute och gjort ett jobb om hundar
för Norrbottens Kuriren.
Och en av många bra saker med att jobba på lokaltidning,
är att man får större utrymme att sväva ut i texterna.
Framförallt i de mysiga reportagen som ingen vill göra.
Jag älskade dem. Det var sån frihetskänsla att skriva om sånt
och man fick så stort utrymme i tidningen också.
Dessutom var det ingen som riktigt kontrollerade innehållet,
det ska ju mest vara trevlig läsning.
Men ger man mig fingret…
Väl på plats på agility-banan reagerade jag på en sak: pudlarna.
Hur fan såg de ut?
Får man göra så mot dem?
Är inte tortyr förbjudet i Sverige?
Innefattas inte pudlarna av Costa Rica-avtalet?
Jag var tvungen att få med det i texten.
När artikeln publicerades började det dimpa ner arga mejl
och jag skrev det här inlägget:
ett stycke åt de stackars pudlarna: ”Mina tankar går till de stackars pudlarna. Varför dessa frisyrer? Varför denna hjärtlöshet? Pudelägare borde ha köpförbud på trimmers. Det är bevisat att de systematiskt missbrukar den. I Boden fick jag lära mig att den klassiska pudelfrisyren kallas lejonklippning. Lejonklippning!? Kan ni tänka er ett afrikanskt lejon jaga en antilop i en pudelfrisyr? Inte jag.
Såvida den inte ställer sig mitt på savannen
och väntar tills antiloperna skrattat ihjäl sig.” Läsaren har en pudel.
Hennes väninna också.
Båda är arga. Det är oklart vad pudlarna själva känner. Nu har jag alltså fått en ny mäktig fiende: pudelägarna. Lite läskigt, tycker jag. Undrar hur de kommer klippa mig
om de får tag på mig? Bara det inte blir en lejonklippning… jag blir hellre skalperad.”