Jag skriver det redan i min bloggpresentation.
En mycket viktig anledning till att jag kommer till Sverige
är att jag har min flickvän här.

Jag skriver aldrig om henne, för hon vill inte det.
Men om jag inte nämner henne vid namn, kanske hon låter mig
skriva det här.

Vi har ett distansförhållande.
Vi åker fram och tillbaka sen 5 ½ år sen.
Jag bor i Córdoba, 70 mil från Buenos Aires.
Hon bodde många år i Luleå. Nu i Stockholm.

Förmodligen räcker det för att kvala in till VM i distansförhållande.

Om jag ska vara ärlig, ingen trodde att det skulle funka.
Kanske inte ens jag själv.
Men det har gått riktigt bra – jag menar, det är inte lätt att få det att
gå ihop så lång tid, även om man bor tillsammans.

Eller kanske framförallt då – en viktig fördel med distansförhållande
är att spänningen aldrig dör ut, den återskapas hela tiden och magen knyter sig
av nervositet varje gång man ska träffas efter så lång tid.

Är ni sugna på att testa?
Här är mina 10 bästa tips för ett lyckat distansförhållande:

1. Svartsjuka funkar inte. Inte en sekund. Om du går runt med en järntrea
i handen och funderar på vad för sms den andra personen får, lägg ner.
Du kommer få magsår på mindre än en månad.

2. Prata varje dag. Under stora delar av året,
finns inget annat än ord er emellan. Tröst, glädje, längtan –
allt måste kunna uttryckas i ord. Tycker du inte om att prata? Aj då.
Tystnaden funkar inte. Ni glider snabbt isär.
Vi pratar en timme om dagen. Minst. Varje dag.

3. Njut av ensamheten. Du kan inte gå runt och vänta på den andre, räkna ner dagarna tills ni ska träffas igen. Att vara tillsammans ska vara underbart, men livet måste vara underbart även då ni inte är tillsammans.
Annars blir det olidligt. Har du svårt att umgås med dig själv, försök inte ens ett distansförhållande.
Jag dyrkar min ensamhet. Och efter att ha varit tillsammans under en längre period, njuter jag av att vara själv.

4. Ni måste veta när ni ska träffas nästa gång! Ovissheten kan också vara olidlig. En månad, två eller sex – det är alltid bättre att veta än att gå runt i ovisshet.
Vi har varit ifrån varandra 4,5 månader som mest. Det var för lång tid och allt höll på att gå åt helvete. Man hittar sin smärtgräns. 3 månader är lugnt. Mer blir jobbigt.

5. Sätt ord på känslorna. Fan, vad viktigt! Vi är vana att uttrycka känslor i handlingar – vi knullar, vi tänder ljus, lagar en god middag eller tittar på Dansbandskampen.
Inget sånt existerar. Och det räcker inte med ett “jag älskar dig” då och då.
Var intensiva! När ni är glada, stapla orden på varandra. Bilda ett torn med dem, en minaret för att utropa er kärlek.
När ni är ledsna, lägg försiktigt ut orden efter varandra som en konvoj, en hjälpsändning full med tröst.
Var lyhörda, pejla stämningen. Ord kommer inte alltid lätt, ibland måste man locka fram dem.

6. Glöm inte detaljerna. Vad åt vi till frukost? Vem bråkade vi med på jobbet? Hur är vädret? Den andres vardag får inte kännas främmande, vi får inte tro “det här är för oviktigt” bara för att man är 1400 mil från varandra. Vare sig man sover tillsammans eller inte, de små detaljerna är byggstenarna i vardagen.

7. Satsa. Pengar och tid. Min flickvän har varit 14 gånger i Argentina de senaste fem åren. Jag har varit ungefär lika många gånger i Sverige. Det kräver ett yrke och anställningsform (och lön!) som tillåter detta “extravaganta” liv.
Jag löser det genom att jobba när jag kommer till Sverige.

8. Organiserad. Det är inte som man gärna tror, att man måste vara impulsiv för att ge sig in i något sånt här. Eller kanske till en början. Sen gäller det att ha hjärtat varmt men huvudet kallt. Det blir en jävla massa planering, sitta med kalender, göra om planer, anpassa och se över. För att kunna bryta rutinen så systematiskt måste man vara organiserad och strukturerad.

9. Porrsurfa!! Är du för präktig för det, ha en stor fruktskål med apelsiner nära till hands.
Annars kommer du, innan du vet ordet av, sätta yoghurt på pitten och ropa in katten. Eller bli jagad av en psykopat med golfklubba som upptäckt att du knullat runt.

10. Det måste vara värt det. När du aldrig är fången i vardagens trista upprepning, får du också många möjligheter att omvärdera förhållandet, titta på det på avstånd. Mitt sista och viktigaste råd: Personen måste vara något alldeles exceptionellt. Ditt hjärta måste skrika efter henne. Du måste känna med versaler och älska med utropstecken –
hur gör du annars för att vakna varje morgon och välja någon som inte ligger bredvid dig?

Nu när jag läser listan igen, blir jag ändå lite osäker: gäller inte det här alla förhållanden?