Hola amigos!

Välkomna till ännu en termin på Martin Ezpeletas
argentinska språkskola, den enda som ger er ett språkligt
kamouflage när ni reser till Argentina, landet med flest
svordomar per capita i världen.

Jag vill inleda med ett litet introduktionssamtal
för nytillkomna elever, som kanske inte vet vad som väntar dem.

Ni som varit med ett tag, vet att ni inte kommer att lära er
meningslösa parlörer eller att böja verb.
Ni kommer inte lära er att fråga om vägen till Plaza de Mayo,
eller priset på charterflyg till vattenfallen i Iguazú.

Det här är inte Lonely Planet.
Lonely Planet me lo paso por el culo (vi återkommer till det).

Här kommer ni lära er att skjuta skarpt, att aptera explosiva uttryck,
och tjuvkoppla sladden mellan själ och mun.

För argentinskan är som tangon. Den är uppväxt i bakgårdarna,
i gränderna, den har utväxlats med kniv, med brustna hjärtan
och svikna löften. Den har förlösts med smärta och är uppväxt
med salta tårar och suckar som inte bottnar.

Argentinskan har ingen stubin. Den exploderar i munnen.
Den är fågelvägen mellan hjärta och mun,
och en flyktväg för själar som vill utforska världen utan censur.

Hänger ni med?

Argentinskan är svaret på ordlösheten ni svenskar drabbas av
när hjärtat brister, när själen rinner över eller känslorna tappar
fotfäste.

När ni hamrar er i fingret.
“Aj, fan, fan, fan!”

När ni hittar er fru i sängen med en annan man.
“Va fan göru!? Din, din, din…”

På det sättet kan man se mig som en språklig barnmorska,
som kommer hjälpa er att förlösa horungen ni bär inom er.

Ni betalar inte en krona för undervisningen, så ni har inte heller rätt att klaga.
Ni har bara två alternativ: läsa eller sluta läsa.

Det här är tillfället att välja.
Ni som tycker gränsen går vid “dra dit pepparn växer”  bör sluta läsa omedelbart.
Ni som drar gränsen vid “jävla hora” bör överväga det.

För när vi är klara kommer ni ha könshår mellan tänderna,
pungen kommer vara blankpolerad, ni kommer ha
spermafläckar överallt och en andedräkt som om ni hade
ändtarmen i strupen.

Är ni redo? Är ni?

För er som stannar kvar, innan nästa lektion vill jag att ni tvättar
händerna ordentligt. Och arslet också (jag vet, ni är inte vana vid det)

För nästa gång vi träffas ska vi prata om att bli fingerpullad i röven.