Idag är jag gästbloggare. Det är en ära.
Min utlovade teori om julgranen, den mest kompletta av dem alla
kan ni läsa här, på Boppenbloggen där den kloke JonasA håller till.

Håll i er, ni kommer aldrig läsa en mer komplett teori. Om något.

Här har ni början:

Har ni tänkt på varför det oftast är män som väljer granen,
men kvinnorna som smyckar den?

Nä, det har ni nog inte.

Julgranen är en ordlös dialog mellan könen och inom socialklassen.
Att tolka den komplexa dialogen är grananalytikernas uppgift.

Det är ingen nyhet att se granen som en fallossymbol.
De feministiska konspirationsteorierna har fått oss att se penisar
överallt. Förutom i just kuken, där ska vi nämligen se en slavpiska.

Men ingen – hittills – har fördjupat i hur människan projicerar
sin komplexa sexualitet på just julgranen.

Så. Varför är det männen som köper granen?
Och kvinnan som smyckar den?

När mannen köper granen säger han till världen:
Så här uppfattar jag min sexualitet eller så här
vill jag att min sexualitet ska uppfattas.

När kvinnan smyckar granen, rättar hon till den bilden.
– Jo, jo, så stor är du inte, här klipper vi av grantoppen.

Så långt skulle man kunna säga att en stor och rikt utsmyckad gran
symboliserar ett rikt sexliv.
Men innan chilenarna börjar jubla och slå sig för bröstet, vill jag
klargöra att bilden är mycket mer komplex än så.

Läs resten här