Ibland är naturen grym.
Den agerar med skadeglädje.

Man ser det på gatan.

Människor som blivit gängknullade
av det biologiska urvalet.

De har diabetes, är plattfotade
och har flottigt hår.

De har dyslexi, finnar
och har kronofogden efter sig.

De är färgblinda, överviktiga
och har binnikemask.

Det är som att när naturen väl börjat
pilla på någon med sina smutsiga fingrar
kan den inte längre sluta.

Varför blir det så?
Varför fördelas olyckan så orättvist?

Man får känslan av att det är
en genetisk sammansvärjning
mot de svaga och utsatta.
 
Titta på den här vovven som jag plåtade i
Catamarca i norra Argentina tidigare i år.

Är det en ras?
Eller ett makabert skämt?

Det känns som om hela DNA-kedjan
konspirerat mot den stackars hunden.

Som om hela hundens arvsmassa
vore fylld av svart humor.

Hela naturens nemesis
riktad mot en enda stackars jycke!