Svenskar älskar mat. Otroligt matintresserade.
De vill veta vad det är de stoppar in i munnen.

De vill veta var råvarorna kommer ifrån,
helst pratat med producenten. De vill försäkra
sig om grönsakerna inte är besprutade
eller cancerframkallade.
Potatisen ska helst ha fraktats med cykel
(märkt med Gröna cykeln)
och bonden ska ha tvättat händerna innan
han plockade dem (Gröna händerna).
Korna ska inte leva trångbott och tjuren
ska också ta ansvar över kalven. Det ger lyckligare kalvar. 

Ja, det är inte mycket som lämnas åt
slumpen när svenskar tänker på mat.

Det enda de inte bryr sig om är hur maten smakar.
Bara den är nyttig.

Barn indoktrineras tidigt i denna sunda matkultur.

De förebygger karies med mjölk, de vet att broccoli
innehåller antioxidanter (vad fan det nu är, men det låter nyttigt),
att linfrön är fulla av livsviktiga fettsyran Omega 3
och att apelsinen har C-vitaminer och
kan användas som ekologisk mutta (ja, inte alla barn tydligen).

De lär sig matematik genom att räkna kalorier.
Om en pizza innehåller 240 kalorier.
Hur många pizzor kan man äta innan
man tar ett bantningspiller?

I Sverige är man särkilt måna om vad barnen stoppar i munnen.
Och den avgörande måltiden är frukosten.
Svenskar är frukostfetischister.

De tror nämligen att en bra frukost inte bara ger
bättre skolresultat, utan även högre IQ och förebygger
viktiga barnsjukdomar som alzheimer och reumatism.

Såklart att här – även här – är svenska barn bäst i världen.
De enda barnen i världen som i en enda tugga får i sig
hela jävla kostcirkeln.

De där äckliga mackorna med smör, leverpastej,
gurkskivor, hårdkokt ägg, rostbiff, tomatskivor,
rivna morötter, tonfisk och rivna apelsinskal.

Allt på en 50 kvadratcentimeter stor limpskiva.
Det måste vara inofficiellt världsrekord
i mycket näring på begränsade ytor.

Men trots det är svenska barn lika korkade
som vilka andra barn som helst.

Vilket antingen betyder att svenska barn startar
från ett sämre utgångsläge, eller att frullen
inte alls är en genväg till Mensa-klubben som
svenska föräldrar verkar tro.

Medvetna om att den är överskattad – här i argentina är frukosten matkulturens blindtarm.
En utfyllnad.
Lite viktigare än tandpetaren, men mer försumbar än eftermiddagsfikat.

Så. Dagens frukost till barnen:
Ett glas Nesquick (O´boy – 410 kCal) och kex (450 kCal).
Dottern tjöt av förtjusning. En kaloriorgie.

– Varför är du så snäll idag, undrade hon.

Hon syftade på att jag lagt till kexen till den traditionella frukostmenyn.