Gud ska veta att jag har knullat konstiga dockor!
Som latinskt barn är man inte kräsen.

Har pippat brudar utan hår, med bäbisvalkar,
jag har borrat enögda, rödhåriga och pullat
ett slitet luder som tatuerat ryggen med bläckpenna –
bakifrån såg hon ut som en sjöman.

Ja, jävlar i helvete vad jag var kåt på den tiden.

Hade inte haft problem att slicka upp en Monchichi i brygga
om jag haft en nära till hands.

Eller haft en orgie med hela Matrioshka-familjen om
jag haft brudarna nära – hört att ryskor ska vara heta.
Hade börjat med minstingen och
sen tagit systrarna i tur och ordning ända upp i tonåren.
Min och deras.

Hade till och med kunnat ta ett stadigt grepp på
My Little Ponnys punkiga hästsvans och…
ja, ni fattar.

En riktig Doll Juan.

Jag har bara haft två regler, två moraliska spärrar, när det kommer
till dockpippning:

Aldrig med en kille (inte ens gay-Ken) och, framförallt,
aldrig med en Barbie.

Det lilla imperialistludret skulle jag inte röra ens med tång!

Det har inte att göra med att hennes kropp är så stel,
att man varken kan tvinga ner henne på knä eller
sära på hennes ben sidleds, eller att hon saknar kisshål.

Det är hennes ideologi som gör henne oknullbar.

Det spelar ingen roll om hon är mörk, blond eller rödhårig.
Om hon är tandläkar-barbie, prinsess-barbie  eller Barbie i balklänning,
om hon åker i den stora rosa bilen eller rider på hästryggen.

Det skulle kännas som att göka med fiende,
att befrukta den kulturella dominansen.

Så när jag läste att Venezuelas Hugo Chavéz vill få bort
överklassbitchen från Venezuelas gator, kändes det
som att det inte var en dag för tidigt.