Addito, ergo sum.
Jag blir addad, alltså finns jag.

Facebook är det sociala livets EKG.
Det visar oss hur pass levande vi är.

Har man färre än tio vänner betraktas man som
socialt kliniskt hjärndöd,
det vill säga ett oåterkalleligt tillstånd av ensamhet.

Då kan man stänga igen sitt Facebook-konto.

Eutanasi är tillåtet på Facebook och
i vissa fall av extrem social isolering (<5 vänner) är
aktiv dödshjälp till och med önskvärd.

Men ingen vill dö i förtid – visst, den döde känner alltid
att det kom olägligt – så vi addar till höger och vänster.
Vi hamstrar vänner som en slags livförsäkring.

Vi går igenom gamla klasskort och fotbollslag och lägger till alla dessa
dinosaurier till vår lista av Facebook-vänner.

Alla dessa fossiler som förvisso varit med
och byggt upp min personlighet,
men har de något att tillföra mitt liv idag?

Hade jag inte redan begravt dem?

Lagt blommor och sörjt dem i vissa fall,
medan andra tynat bort långsamt i minnets långvård.

Nu är de tillbaka. Återuppstådda.

Men är det verkligen vänskapen som fört oss samman igen, eller är det rädslan för ensamheten?

Har ni läst Liquid love av Zigmund Baumann?
Gör det.

Zigmund Baumann är sociolog
och har i flera böcker dissekerat det moderna samhället.

I Liquid love, analyserar han kärleken och förhållandena
i dagens samhälle.

Förhållande som är lätta att bryta upp från.
Relationer med låga krav och utan förpliktelser.

Med en naiv och fåfäng strävan efter frihet och självständighet.

Men i frihetens kölvatten, i självständighetens diktatur,
vilka fasta punkter har vi kvar?

Om jag lämnar dig så lätt,
ack så skönt!
vad är det som säger att du inte gör samma sak,
ack så ont!

Därför lever vi med en känsla
av otrygghet och ensamhet.

Vad skulle Baumann kallat Facebook?
Liquid friendship?
En vänskap utan krav. Utan förpliktelser.

Vi behöver inte längre gemensamma
upplevelser för att bli vänner.

Hemligheter och bekännelser som vi staplar på varandra
och bygger en koja för två.

Nej, inte nu längre.

Vi behöver inte hålla en hemlighet
som ligger och pressar mot gommen!

Vi behöver inte kavla upp ärmarna
och ta en käftsmäll för en kompis skull!

Vi behöver inte sitta på ett fik i fem
påtår och trösta vår kompis som jämrar sig
över att kärleken är så flytande och
alltid rinner honom genom fingrarna.

Facebook tillåter oss vara vänner utan meriter, utan kunskap.
Vänner trots oavslutad grundskola i kamratskap.
Vänner utan vänskap.

Som ni och jag.
Vill ni vara mina vänner?

Adda mig på Facebook.
Jag säger aldrig nej.