Jag, Årets Fuskare, har inte varit
helt ärlig med er.
Bakom er rygg och i absolut hemlighet
har jag tagit kontakt med fienden.

Ett mejl, där jag ödmjukt men utan
självförnedring, lade fram mina krav
för en fortsatt dialog.

Utöver de vanliga kraven, som ett fritt Palestina,
halvering av koldioxidutsläppen och
avskrivning av utlandsskulderna till tredje
världens länder, bad jag att få en
rimlig avbetalningsplan.

Jag fick svar idag:

”Hej Martin!

Vilket sammanträffande att ditt e-brev når just mig
för jag har precis läst din blogg på Aftonbladet.”

Handläggaren har gjort sina läxor.

Hon börjar med smicker. Hon läser bloggen. Det är bra.
Jag känner mig redan bättre till mods
och kan börja bocka av min kravlista.

Hon nämner inte den moraliska aspekten
av problemet, vilket gör att jag kan stryka
den punkten från listan också.

Hon hotar inte heller med polisen.
Bra. Den hade jag inte gått på.

Däremot hotar hon. Mycket viktigt.
För att få in 400.000 kr kan man inte bara rövslicka.
Och vilket hot hon levererade!

”Om du inte betalar något riskerar skulderna
att överföras till Intrum Justitia.”

Intrum Justitia!

Har aldrig hört det uttrycket,
men jag vill fan i mig inte hamna där!

Det låter som en blandning mellan
kronofogden och Dantes Inferno!

Får man spöstraff? Bränns på bål?
Intrum Justitia… den väntade jag mig inte.

”Du får gärna ta ny kontakt med mig om du har fler frågor.”
”Jag återkommer till dig i början på nästa vecka”.

Jag gillar henne. Min handläggare.
Serviceinriktad. Men hård. Får mig att känna mig vuxen och som ett barn samtidigt.
Jag kan knappt bärga mig tills nästa vecka.
Jag ska duscha och raka mig innan vi pratar
i telefon. Kanske köpa bullar.

Men det är hursomhelst ett historiskt möte,
som kommer skapa ringar på vattnet
och inspirera andra komplicerade internationella
förhandlingar.

Om jag och CSN har börjat prata,
varför skulle inte Israel och Palestina kunna göra det?