Det finns en gammal sedelärande berättelse om när några blinda personer
skulle avgöra vad en elefant var för något.
En kände på elefantens ben, och sade: det är en trädstam!
En kände på elefantens svans, och sade: det är ett rep!
Den tredje mannen kände på elefantens snabel, och sade: det är en pytonorm!

Martin Ezpeleta är en elefant, och vi är alla blinda.
Han är nog lite skumögd själv också.

För mig är han bland annat:

Hasse & Tages första värdiga arvtagare
Fullkomligt galen
En vass och klarsynt samhällsdebattör
En snuskhummer
Hårdrock förklädd till litteratur
Knark
Pippi Långstrump

… och mycket, mycket mänsklig.

(Förmodligen är han ett geni också.)

Bokens titel, Jag y Yo, syftar bland annat på hur han ständigt
slits mellan sina två tillhörigheter, sina två kulturella identiteter.

Den svenska och den argentinska.

Men även människor som bott på samma plats, i samma kultur,
i hela sitt liv, slits ofta mellan olika sidor av sitt inre jag.
Hans beskrivning av kluvenheten mellan det argentinska och det
svenska har påfallande många likheter med psykoanalysens teorier
om varje människas ständiga inre kamp mellan de primitiva drifterna,
Detet, och den sociala anpassningen, Överjaget.

Detta är förmodligen en av anledningarna till hans stora popularitet.
Hans dikter och andra texter handlar i grunden om allmänmänskliga frågeställningar.
Inte om sådana som är bundna av kultur, geografi eller tidsålder.

Skrivet av: JonasA