Min son har gått vilse i livet.
Igår fick jag reda på att han börjat på rugby.

Rugby!?

Vad fan…

Jag fick reda på det av min före detta,
han klarade inte ens av att berätta det själv.

Han vet att jag hatar rugby.

Det är inte den överdrivna machomentaliteten
som stör mig.
Inte heller det lobotomerade omklädningsrummet.

Det är ideologin.

Tillsammans med hästpolo och golf
utgör rugbyn högerns heliga sport-treenighet.

Ni vet inte, eftersom rugbyn inte existerar
i Sverige. Men här är det en stor sport.

Och det är där, i skydd av den falska gemenskapen,
som fascismen rekryterar sina lärljungar.

Deras urgröpta hjärnor är fyllda av testosteron
och klassförakt.

Rugbyspelare hatar svaghet, bögar och kommunister.
I det råtthålet ska min son vistas tre gånger i veckan!

Och jag som tänkt föreslå att han skulle börja på teater…