Satte väckarklockan på 3.
Det var mörkt och inte ens hundarna
orkade vifta på svansen när jag gick ut.
Med min mate och rökte en cigg.
Tog två alvedon. Höftar febern.
Orkar inte ta tempen. Bättre att låtsas,
om man ändå inte kan göra något åt det.
Skrev en krönika. Svarade på mejl.

Min dotter vaknade klockan sex.
Hon ville ha en ordentlig frukost.
Löskokt ägg, rostade mackor och te.
Konstaterade att J:s ande är kvar i huset.

Sedan förvandlades mitt sovrum,
tillika kontor, till en catwalk.
Jag försökte skriva, min dotter provade
outfit till skolan.
Vilka skor ska jag ha?
De vita.
Varför?
Vaddå varför?
Varför ska jag ha de vita?
Du frågade vad jag tyckte.
Men du måste motivera.
Du ska för fan inte på någon modevisning,
ta vad som helst!
En pappa ska vara positiv mot sin dotter!
Inte om dottern beter sig som en idiot!

Sen var det dags för frisyren.
Samma procedur.

Det finns onekligen något charmigt
över latinska kvinnor bejakande
av skönheten.
Här har den kvinnliga fåfängan en intensitet
man inte känner igen i Sverige.

Kan inte låta bli att tänka på om det varit
sonen som bögat sig fram och tillbaka
i sovrummet. Om han fikuserat min arbetsplats.

Han hade fått en örfil – var inte marica! –
och sen skulle jag tvingat honom att rufsa till
den vattenkammade frillan.