”Satt och slösurfade lite på aftonhoran idag där jag uppmärksammar följande länk:
http://blogg.aftonbladet.se/martinez…10/03/till-csn

Vet inte riktigt vem denna Martin Ezpeleta är och än mindre vilken koppling han har till aftonbladet.
Men en enklare googling gör det klart att han verkar ha publicerat alster i ett flertal av svensk media.
Stör mig lite på den här killens inställning till de studieskulder han har till CSN.
Verkar som han gjort det till en sport att förlöjliga CSN så mycket det bara går och samtidigt skryta inför allmänheten om sin bedrift.

Kan vi ta reda på lite mer fakta om den här äckliga parasiten?
Hur stor är hans inkomst i Argentina? Är han fortfarande skriven i Sverige, har han någon inkomst här?
Om det är bekräftelse han söker så tycker jag vi borde kunna leverera det till honom i härlig flashback-anda!”

Oh no! De ska researcha mig! I härlig flashback-anda!?

Sist de här pubertetsarslen med bruna skjortor lekte Sherlock Holmes
kom de fram till att jag var en aristokratisk, sefardisk jude.
Min stora näsa och långa, smala kropp var del av bevismaterialet.
Och att jag onanerade, om jag inte minns fel. 

Det är kittlande läsning. Garanterad underhållning.
Och jag behöver inte scrolla mycket förrän jag hittar
den här pärlan:

”Jag tror han sysslar med något slags bloggpoesiprojekt.

Gissar att boken kommer om ett halvår.
Den kommer väl att handla om hur en latinos blod blandas med den svenska byråkratiska slemmet.
Hur han reagerar ”instinktivt” och ”ryggar tillbaka för det känslokalla, det på själen frätande”.
Hur Sverige fortfarande är ”genomsyrad av patriarkal byråkrati” och att det ”förutom under två sommarmånader omöjligt kan vara mitt land”.

Han är för ”varm”, han har för ”mycket känslor” för att passa in i Sverige.
Men hans förbannelse är att han är ”dömd att för all evighet lida även i Argentina eftersom han präglad av busstidtabeller, mellanmjölk och genusteorier”.

Gud vad kulturjournalisterna kommer att älska hans radbrutna poesi.”

Ha ha ha! Ha Ha Ha! HA HA HA!
Lysande!! Måste akut börja skriva den boken,
innan någon annan hinner före!

Ok. Såhär ser det ut.

CSN vill att jag ska betala
2500 spänn i månaden.

Vem fan betalar 2500 kr/mån till CSN!?

Det tänker inte jag göra i alla fall.
Någon gräns får det vara.

Men jag sitter ändå här klockan fem på morgonen.
Och kan inte sova.
Jag sitter och kollar vilka utgifter
jag kan skära ner på:

Hembiträde: 800 kr/mån

Trädgårdsmästare: 200 kr/mån

Psykoanalytiker: 560 kr/mån

Massör: 200 kr/mån

Sonens skola: 1000 kr/mån

Extra privat skolstöd: 2000 kr/mån

Kulturresor till Buenos Aires: 500 kr/mån

Asado: 2200 kr/mån

Fernet: 100 kr/mån (+ 40 kr Coca Cola)

Tiggare som knackar på dörren: 7 kr/mån 

Just nu känns det som att det är
ungarnas skolstöd som kommer att ryka.

Jag vet att CSN saknar hjärta, men jag hoppas
ändå de får lite dåligt samvete för det.

Jag, Årets Fuskare, har inte varit
helt ärlig med er.
Bakom er rygg och i absolut hemlighet
har jag tagit kontakt med fienden.

Ett mejl, där jag ödmjukt men utan
självförnedring, lade fram mina krav
för en fortsatt dialog.

Utöver de vanliga kraven, som ett fritt Palestina,
halvering av koldioxidutsläppen och
avskrivning av utlandsskulderna till tredje
världens länder, bad jag att få en
rimlig avbetalningsplan.

Jag fick svar idag:

”Hej Martin!

Vilket sammanträffande att ditt e-brev når just mig
för jag har precis läst din blogg på Aftonbladet.”

Handläggaren har gjort sina läxor.

Hon börjar med smicker. Hon läser bloggen. Det är bra.
Jag känner mig redan bättre till mods
och kan börja bocka av min kravlista.

Hon nämner inte den moraliska aspekten
av problemet, vilket gör att jag kan stryka
den punkten från listan också.

Hon hotar inte heller med polisen.
Bra. Den hade jag inte gått på.

Däremot hotar hon. Mycket viktigt.
För att få in 400.000 kr kan man inte bara rövslicka.
Och vilket hot hon levererade!

”Om du inte betalar något riskerar skulderna
att överföras till Intrum Justitia.”

Intrum Justitia!

Har aldrig hört det uttrycket,
men jag vill fan i mig inte hamna där!

Det låter som en blandning mellan
kronofogden och Dantes Inferno!

Får man spöstraff? Bränns på bål?
Intrum Justitia… den väntade jag mig inte.

”Du får gärna ta ny kontakt med mig om du har fler frågor.”
”Jag återkommer till dig i början på nästa vecka”.

Jag gillar henne. Min handläggare.
Serviceinriktad. Men hård. Får mig att känna mig vuxen och som ett barn samtidigt.
Jag kan knappt bärga mig tills nästa vecka.
Jag ska duscha och raka mig innan vi pratar
i telefon. Kanske köpa bullar.

Men det är hursomhelst ett historiskt möte,
som kommer skapa ringar på vattnet
och inspirera andra komplicerade internationella
förhandlingar.

Om jag och CSN har börjat prata,
varför skulle inte Israel och Palestina kunna göra det?

 Ni vill att jag ska betala CSN.

Men då kan ni väl inte skicka såna här
mejl till ABs chefredaktör Jan Helin (med kopia till mig):

”Snälla Janne Helin,
En vettig karl som du, hur i Herrans namn
kunde du godkänna den här sk-ten? (Texten nedan)

Har en ansvarig utgivare ingen som helst ansvar,
vett eller ens ”klass”?

Sparka den här idioten Ezpeleta så långt vägen räcker
innan han ställer till med mer elände!

Han får väl betala sitt studielån som alla vi andra! (För h-e!)
Det finns bara ett ord; åtal! NU!
Johan”

Johan, om Jan Helin sparkar mig,
hur fan ska jag betala!?

Ärthjärna!

Jag känner mig som Michael Corleone i Gudfadern:

”Precis när jag tagit mig ut, så drar de in mig igen!”

1) Använd vanligt tidningspapper för att trycka breven.
Då kan jag använda breven till att göra elden
till söndagsasadon.
Chansen att jag läser breven innan jag
knycklar ihop dem ökar.

2) Samma sak gäller kuverten.
De har en plastig insida som inte
är särkilt asadofriendly.

3) Byt färg på kuverten.
I min värld är vita kuvert oviktiga.
När ni vill kommunicera något viktigt,
använd gula kuvert.
Då vet jag att jag sitter i klistret.
Så är det i Argentina. Och det funkar.

Läser:

Läser inte:

4) Ingen moralpredikan.
Gör inga anspelningar på moralen. Funkar inte.
Jag får förvisso dåligt samvete, men slag under bältet leder inte till betalning.

5) Smicker.
Smicker brukar funka. Få mig att känna mig speciell.
En värdefull kund. Ett handskrivet brev skulle jag uppskatta.
Helst med chefens underskrift. Ni kan gärna nämna att ni läser
bloggen och tycker om den. Sånt gillar jag.

6) Namedropping.
Det här är en långsiktig strategi, men effektiv.
Börja nämna kronofogden. Jag gillar inte tanken att hamna där.
Mitt motstånd kommer sakta börja luckras upp.
Vänta inget omedelbart svar dock. Jag är svårflirtad.

7) Polisen.
Avskyr polisen. Om ni säger att polisen kommer att hämta mig,
skiter jag i brallan.
Kommer ihåg när som 18-årig sket i att mönstra.
Två gånger. Då fick jag ett brev där man meddelade mig
att jag kunde bli hämtad med polis.
Vid tredje inkallelsen stod jag först i raden.

8) Administrera hoten.
Släng inte allt kött på grillen med en gång.
Då kanske jag blir rädd och går under jorden.

9) Strategiskt tänkande.
Jag är van att tjafsa med indrivare och annat ockerslödder som ni.
Hot är effektivt om man inte missbrukar det.
Till exempel.
Hotar ni med att skicka polisen medan jag är i Argentina,
synar jag bluffen. Det försämrar era möjligheter till framtida hot.
Vänta tills ni vet säkert att jag är i Sverige.
Då är jag känsligare för er mafiosoretorik.

10) Samarbetsvilja.
Som ni märker är jag betalningsbenägen och öppen för samtal.
Jag hoppas ni visar samma vidsynta inställning.

Allt handlar ju om att hitta ett sätt där ni kan få in era pengar
utan att jag blir av med mina.

Rosita längtar till havet.
Hon har aldrig sett havet,
kan knappt föreställa sig
den blåa oändligheten.

Hon säger att hon vill känna
vattnet mellan tårna.

– Är det vackert, frågar hon mig.
– Jättevackert, Rosita. Hoppas du kommer dit någon gång.

Hon kommer aldrig komma dit.
Det är 70 mil till havet.
I Rositas värld ligger havet utanför Vintergatan.

Rosita, du är en idiot!
Precis som jag.
Vi som inte lärt oss att
alltid ha själen nära kroppen.

Du skulle ha besparats från så mycket
frustration och smärta,
om ingen någonsin berättat för dig
om havets salta andedräkt,
om hur vågorna tuggar fradga
mot strandkanten,
eller om horisonten, som verkar vara ritad
med linjal och färgpennor.

Nu är det för sent, Rosita.
Nu måste du lida resten av ditt liv
över att ha en fattig kropp
och en fåfäng själ.

Rosita sov här inatt.
Jag såg hennes sitta i trädgården igår kväll.
Hon satt med min hund i knät.
Rosita viskade något till hunden.
Tårarna rann.

Förra veckan sov hon på en parkbänk.
Jag skällde ut henne.
Sa att det fick hon aldrig göra igen.
Att hon skulle ringa mig när
hon inte hade någonstans att sova.
Så hon ringde.

Jag beställde pizza och Coca cola.
Hon bad att få fernet till sin cola.
Så vi tog en fernet con coca i trädgården.

Imorse var hon på strålande humör.
– Åh, jag har drömt så fina saker. Om havet, senor Martin.

Hon gör ont i själen.

Hej CSN!

Jag förstår att ni är arga på mig.
Klart jag borde börjat betala av mitt lån.
Det har gått många år.

Jag har haft tuffa år.
Dåligt med inkomster.
Därför har jag inte tagit kontakt med er.

Vet inte hur ni fick reda på var jag bodde.
Har någon tjallat?

Men det är ok, jag visste att ni skulle hitta mig.
Ibland brukar jag tänka att om Bin Laden
haft svenskt studielån, hade man redan hittat honom.

Jag förstår också att jag har lite innestående post
efter så många års tystnad.

Men att skicka tre brev i veckan?
Allvarligt, om ni inte bryr er om min psykiska hälsa,
så tänk åtminstone på miljön.
Det är jävla massa papper som slösas bort.

För jag ska vara ärlig.
Jag öppnar inte era brev längre.
Alla säger exakt samma sak.

Skulle ni öppna brev från någon som
tre gånger i veckan skriver samma sak?

Såklart ni inte skulle!
Framförallt inte om ni är skyldiga
den personen 400.000 kronor.

Men jag öppnade ett av era sista brev.
Vet inte varför. Såg ju exakt ut som alla andra.
Där läste jag att ni vill att jag ska
betala sju gånger så mycket som ifjol.

Varför? Är ni arga och vill hämnas?
Har mina inkomster sjudubblats?

Jag kan inte ge er ett svar såhär på rak arm.
Jag måste räkna på det.

Få se: Ifjol betalade jag 0 kronor.
I år ska jag betala sju gånger mer.
0 x 7 blir…

Ok då, det kan funka för mig.

Har pratat med Skatteverket idag.
De ville såklart ha mina pengar.
Till en början.

Sen förstod handläggaren att
mina pengar inte är deras.

Problemet är att mina arbetsgivare
beter sig olika, så Skatteverket
förstår inte riktigt vad som gäller.

Till mina arbetsgivare –
nuvarande och framtida:

Ni ska inte dra av skatt på mitt arvode eller lön.
Inte en krona!
Jag betalar inte skatt i Sverige.

Ni ska bara snällt sätta in pengarna
på mitt konto eller i ett brunt kuvert.
Same for me.

Det här är jättebra för er.
Ni slipper betala sociala avgifter för mig.
Win-win situation.

Tänk på det när ni tycker att jag är för dyr.

Det har börjat regna in i vardagsrummet.
Aj fan.
Ringer José.
Han fixar allt som Rosita inte kan fixa.

Han går upp på taket.
Det duger inte.
Måste göra om hela taket.
Allt ovanpå själva takstrukturen.

Får reda på att för 40 år sen
fyllde man taken med jord.
Vanlig jävla jord.

Det är ok, så länge det inte läcker in.
Jag har ett 30 cm tjockt lager lera.

Allt måste bort. 100 kvm. Tegel knackas.
Bort med leran. Ny fyllning.
Nytt tegel. Nytt cementskikt ovanpå.

José gör lista.

– Du måste köpa en kubikmeter sand.
Och 12 säckar med frigolit. Och 250 kg cement.

Jag svettas.
– Hur lång tid kommer det ta?
– Tre veckor, jag och två killar till ska jobba.

– Och vad fan kommer det att kosta!?

Jose gör uträkning. Han ringer järnhandel.
Han plussar och antecknar och multiplicerar och antecknar.
– Allt som allt?
– Ja, allt som allt.
– Det kommer gå på …………

Ja, vad säger ni?
Hur mycket kommer det att kosta att
göra om hela taket?

Arbetet är igång. José sitter och knackar gammalt tegel
för att återanvända det som fyllning. Josés son tar bort leran.