Det är en sorglig dag.
Så sorglig.

Igår fick jag reda på att
Cristian ska slå igen.

Om två veckor.

Jag fick veta det först av alla.
Nancy, frun, hade sagt till honom:
– Har du berättat för Martin än?
Du måste förbereda honom.
Han kommer inte att ta det bra.

Nä. Det gjorde han inte.
Como una patada en los huevos.
Som en pungspark.

Det är så sorgligt.
Det kommer bli så tomt.

Det slutade med att Cristian fick trösta mig.
– Det kommer bli bra, jag lovar.

Jag kommer ägna stor del av bloggen
närmsta tiden åt att hylla Cristian,
min personliga slaktare.  Och vän.