Innan jag börjar redogörelsen för tangokvällen,
låt mig presentera mina värdar.

Josefine Hjälmeskog är psykolog.
Men sa upp sig på jobbet för att resa till Buenos Aires
och dansa tango. Har varit i staden sen oktober och har ångest
över att behöva lämna den om sex veckor.
Josefine –  visade det sig – gick i samma gymnasieskola som jag –
Lundellska skolan i Uppsala.
Vi gick där samtidigt.
Jag minns henne. Hon var en av skolans snyggingar.
Hon däremot minns inte mig. Så kan det gå.
Hon är flitig läsare av bloggen och säger att den lilla spanska hon kan
har hon lärt sig genom min språkskola.
Jag försöker föreställa mig tangokavaljeren som bjuder upp
Josefin och får ett Dra åt papegojans fitta till svar.
Hon säger att hon danser mycket mindre sen Ehsan kom till Buenos Aires,
för sex veckor sen.
Hur mycket är ”mycket mindre”?
Ja, nu dansar hon bara fem dagar i veckan, fem timmar åt gången.
Stackarn. Måste vara som att börja om från noll varje gång.
Vi återkommer snart till detta märkliga fenomen –
de osunda tangoturisterna i Buenos Aires.

Ehsan Shariati är dansare och Josefines pojkvän.
Utbildad läkare, men valde att dansa istället.
Gillar sånt. Människor som gör osmarta men kloka livsval.
Han driver en dansskola i Uppsala.
Han är tillsammans med Josefine sedan ett år.
De träffades – såklart – genom tangon.
Hon tyckte att instruktören var snygg.
Kan tänka mig att Ehsan körde en klassisk tangolover-stil.
Som han gjorde med mig. Och det verka ha funkat med mig.
Så jag förstår att hon föll som en kägla.
Otroligt att så enkla knep går hem.

Ehsan har varit i Buenos Aires i sex veckor. Den här gången.
Han har sammanlagt varit över ett år i staden, i olika omgångar.
Trots att han dansar alla möjliga danser, är tango favoriten.
Improvisationen och precisionen. Det älskar han med tango.
Ehsan har dansat tango i elva år.
Han kommer till Buenos Aires för att lära sig mer,
tillsammans med de bästa i världen.
En privat tangolektion med en mästare kan gå på 600 kr
i timmen.
Ehsan har faktiskt tagit tangolektioner med min pappa.
Men då var det gratis, trots att farsan är grym på tango.
Såna är vi i familjen Ezpeleta. Usla på business.

Ja, nu vet ni vilka jag hängde med den kvällen.

När jag återkommer ska vi syna en riktig tangofälla,
vi ska också till dansens Olympen, jag ska berätta om tangons
olösliga dilemma för en svensk och ni ska få läsa om det oväntade mötet
med två bloggläsare i Buenos Aires-natten:
ena läsaren skulle definitivt kvala in i en fanclub,
den andre var… tja, mer kritisk, skulle man lugnt kunna säga.
Och hur slutade egentligen kvällen?

Allt det här efter pausen. Så byt inte kanal.