Sista bilden med Cristian.

Det ska göra ont när livet vänder blad.
När ett kapitel avslutas.

Då har vi inte skrivit förgäves.
Då har orden betytt, varje mening haft mening.

I helgen stängde Cristian sin köttbutik.
Och jag vill bara gråta.

Skärp dig Ezpeleta! Byt kötthandlare!
Så kanske ni tänker.

Ni vet inte. Ni kan inte förstå.
Jag måste inte hitta en ny kötthandlare.
Jag måste konvertera till en ny kötthandlare.
Förstår ni?
Hitta en ny religion. Uppfinna en ny Gud.
Knäböja i ett nytt tempel. Skriva en ny Bibel.

Visste ni förresten att kristendom på spanska
heter cristianismo?

Cristianismo…

Den blödande mannen på korset?

Nej, den blodiga biffen på grillen!

Det är cristiandomen för mig.
En tro. En rit. En riktning. En mening.

Suck, det är inte lätt att leva utan Gud.

Igår när jag var ute med hundarna
tog jag en omväg för att inte gå förbi
Cristians igenbommade grindar.

Jag är ledsen, så ledsen.

Vill sträcka ut armarna och skrika:

– Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!?

Det sorgsna avskedet. En epok går i graven.