Inga spekulationer nu. Det gör ingen gott.

Det som tagit slut är mitt förhållande med J.

 

Det har varit de sex bästa åren i mitt liv.

Och det har varit ett fantastiskt förhållande,

som jag är stolt och lycklig över att ha fått uppleva.

 

Hon har varit stora kärleken i mitt liv.

Och lämnar ett gigantiskt hål efter sig.

 

Det som tog slut var inte kärleken,

utan det var våra livsprojekt som gick isär.

 

Den risken har alltid funnits.

Vi har från första dagen älskat mot alla odds.

Mot alla som visste bättre, mot alla förvarningar,

mot alla som älskar med huvudet.

 

Vi har låtit hjärtat snurra i rouletthjulet,

vi har utmanat det omöjliga.

 

Det är jag stolt över.

 

Det räckte inte, men jag är lycklig över att

ha älskat och blivit älskad bortom rimlighetens

yttersta gräns.

 

Jag ska inte skriva mer om det här nu.

Det är nytt, det är smärtsamt och väldigt privat.